Förstår vad du menar.. Har själv över fem diagnoser och ska utredas för asma nu. Något som slog mig hårdare än vad det hade gjort hos någon som har mindre eller ingen diagnos alls. Fan är till och med något som kan “fixas” jämfört med dem andra, men min första tanke var “ännu ett fel på mig..”
Har alltid skämtat om jag var en brödrost hade jag blivit återkallad.. 🤷🏽♀️
Min mamma har alltid sagt att jag inte får kalla mig för dyslexiker för jag är inte min diagnos. Men samtid vet vi alla med diagnoser att vi hade vart helt annorlunda personer utan dem. Om man inte hade haft de där panikångest anfallen över ett jävla matetest hade man haft tid till annat? Hade man inte haft autism, hade man haft vänner då? Osv.
Förstår att det suger att behöva kämpa så otroligt mycket mer än alla andra. Jag orkar inte alla dagar heller och kommer alltid ha dager och stunder för att jag hatar mig själv och mina diagnoser..
Vet du om vad dina diagnoser innebär och ger dig för “svagheter”? För mig var det skönt att veta att jag inte är dum som inte kan läsa utan har en jävla hjärna som inte fungerar som den ska.. (googla dyslexiska hjärnor finns en del i våra huvuden som inte lyser upp när vi läser?!)
Jag tycker det är okej att hata sig själv för ens oförenliga diagnoser, låter dumt och fel vet. Men samtidigt så enligt evulitonen är folk med diagnoser starkare än folk utan. För urvalet skulle annars tagit död på den genetiken för flera år sedan om det inte va den starkaste.
