Av med jobbet, förälskad i kollega, hatar mig för vad jag gjort

Hej!

Jag blev av med jobbet idag. Jag har varit kär i en kollega sen Mars, har inte släppt henne.

Hon ville inte ha mig, blev förbannad på mig för att jag inte höll mun och jag fick dåligt samvete.

Jag lät inte förälskelsen dö. Jag lämnade henne inte ifred. Det hände igen och igen.

Förra onsdagen ringde jag henne på arbetstid och berättade att jag gjort nästan oförlåtliga saker för att jag var så intresserad av henne.

Hon vill inte se mig igen, det är ok. Vad som inte är ok är vad jag har gjort.

Jag kan inte förlåta mig själv. Varje vecka eller månad bjöd på något värre än den förra.

Och jag lämnade henne inte ifred för dopaminkickarna jag får av henne lindrade min ångest och mitt självförakt.

Jag har aldrig gjort något så dumt i mitt liv, hon har pratat om att polisanmäla mig.

Folk tycker jag är konstig, sjuk, mina föräldrar är rädda för sina rykten.

Jag förstår dem. Men jag gör det jag gör för att jag är ensam och desperat.

Jag har inga bästisar, knappt några vänner, jag är så dålig på att underhålla sånt.

Och nu går det ut över mig. Nu får jag sota för att jag är så dålig på att vara människa.

 

Nu ska jag hitta nytt jobb till att börja med.

Jag har ågren, men det hjälper ju inte såklart.

Ibland är känslorna så starka att man gör dumma grejer och man ångrar sig när man får ta konsekvenserna och inser att den andra inte är intresserad. De har nog överseende med att du var kär…. Det tar tid men förälskelsen går över. Det krävs två för att “dansa tango”. Det kanske var meningen att du skulle lära dig något av allt som hände? Nu har du ett annat mål!

Anonym skrev:

Ibland är känslorna så starka att man gör dumma grejer och man ångrar sig när man får ta konsekvenserna och inser att den andra inte är intresserad. De har nog överseende med att du var kär…. Det tar tid men förälskelsen går över. Det krävs två för att ”dansa tango”. Det kanske var meningen att du skulle lära dig något av allt som hände? Nu har du ett annat mål!

Jag kommer verkligen försöka undvika att det händer igen. Det hemska var att allt annat jag brukade tycka om bleknade i jämförelse med henne. Jag kunde inte distrahera mig själv ens när jag ville.

Jag har ett annat jobb ordnat nu och det verkar bra.

Det är inte att jag inte förstod att hon inte var intresserad, men jag fattade inte att ångesten skulle gå över.

Jag kände mig så värdelös, och trodde väl att hon kunde vara min räddning.

Jag är övertygad om att jag har GAD för att jag har ett väldigt bräckligt samvete, känner mig skyldig för allt möjligt, det stjäl fokus, och orsakar grubbel.

Mitt dåliga samvete gör ju att jag vill be om ursäkt för saker, och om jag vill be om ursäkt då har jag ett skäl att ta kontakt med tjejen. Jag vill ta kontakt med henne men nu har hon tagit krafttag för att förhindra det.

Jag bröt hennes privata integritet på ett sätt som hon kanske aldrig kommer förlåta.

Jag fick tillgång till hennes privata fotografier, men jag lovar vid allt jag håller kärt att jag inte gick igenom dem, jag lämnade dem ifred och rörde inget annat heller när jag insåg vad jag kunde göra.

Att hålla liv i förälskelsen och besattheten var en snabbt men dåligt sätt att må bra. Och jag betedde mig som ett kryp, ett äckel och mina kolleger lät mig vara så…

Jag var besatt av hennes leende, skratt och utstrålning.

Det var inget sexuellt över det, jag hade till och med svårt att vara sexuellt intresserad av henne för mina känslor var “för rena”.

Jag tror att hon är rädd för mig.

Jag grubblar och ältar mycket, men har sett förbättringar. Tyvärr kommer vad jag gjort spä på mitt grubbel och min oro till och från.

Jag har inte blivit trakasserad tillbaka för vad jag gjort, vilket jag är väldigt glad för.