Hem > Forum > Arbete & Skola > Asperger

Asperger

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Hej Gott folk! Jag är en snäll social man i 30 års åldern, tycker om människor och sociala suitationer. Jag reser mycket och dras till folk. Det värsta med mitt tillstånd är att det motar allt jag gör. Jag har blivit dum förklarad så många gånger att jag tappat räkningen, det beror på att jag blir extremt trött av folk, jag borde få energi men istället som ett jävla psyko man är så tas energi. Jag får överbelastning vart enda dag, räcker med en runda i skogen BAM! överbelastning! . Känner mig frånvarande och helt väck 24/7. Igår var jag ute och träffade några vänner, snackade lite och hade skoj, idag vaknar jag upp helt tom, vet inte vart jag är, får panik, mediterar, sover, äter, mediterar, sover. Jag orkar absolut inte leva så här. Jag älskar livet men min hjärna klarar inte av att jobba eller umgås. Vet någon här på forumet ifall man lindra den här skiten? Jag tar alla förslag eftersom min gräns är nådd. Jag vill inte ta mitt liv, äcklas av tanken bara, men ifall det här inte går över ser jag ingen som helst utväg. Minns inte senast jag kände mig närvarande. Varje dag springer jag i skogen fast jag inte alls känner för det, äter nyttigt, men inga framsteg. Jag känner mig som ett djur fången av ett monster. Fruktansvärd känsla. Är så pass frustrerad att jag överväger köpa LSD, svamp, vad som för att få min hjärna fungera. Ännu en gång, det här är helt sinnessjukt kan inte förstå hur felkopplad hjärnan måste vara för att må så här. Blir rädd bara jag tänker tanken.

    oj, det lät jobbigt att känna så. jag brukar också bli trött av att träffa folk. men inte så pass trött. har du pratat med någon psykolog. det finns ju bra online psykologer som kanske kan hjälpa dig. annars lsd tänker jag mig inte får igång hjäran utan mer frikopplar den från livet 😉 nä  jag vet inte. bara spontant tänkte det.

    Avatar

    Om du har asperger är det helt normalt att bli så trött som du beskriver. Sedan är det förfärligt att ha det så. Jag har inte asperger men reagerar likadant som du pga depression och utbrändhet. Så frågan är om det egentligen inte är acceptans som är en del av svaret på din fråga. Acceptans är väl det värsta ordet för oss som mår dåligt. Ska vi bara acceptera det och tycka det är kul att må såhär? Men vad jag har lärt mig av min terapeut och som börjar sjunka in till en del, är att inte se min depression som min fiende. För det i sig tar massa energi från mig när jag hela tiden fightas mot mig själv. Får du hjälp från vc, psykiatri eller habilitering någonting?

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.