Ångest över alla nationella konflikter

[Blue Teniho]

Jag har sån fruktansvärd ångest över allt som händer i samhället just nu. Känner mig konstant otrygg och orolig. Det är bara negativa nyheter som sänds ut konstant både i Sverige som verkar gå under.. men också i hela världen. Bara krig, svält, naturkatastrofer, skjutningar, inflation, droger och gängkriminalitet.. Allt känns så otroligt dystopiskt och att vi som land raserar. Jag har ändå haft uppfattningen av att Sverige varit ett bra välfärdssamhälle där jag tidigare varit trygg men som nu totalt blivit katastrof där psykisk ohälsa ökar, vårdköerna längre, skolorna har problem, unga blir rekryterade i gängkriminalitet.. bara för att nämna några saker.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till eller hur jag ska hantera den här ångesten. Har hjärtklappning, känner mig orolig, sover sämre, gråter mer, tittar konstant över axeln, går inte ut, släcker lamporna hemma..

Just nu ser jag inget ljus i tunneln där jag kan se en lösning på detta. Har bara en tomhet inom mig och känsla av hopplöshet.

<3 Åh, relaterar!

“Samhällsrelaterad ångest” har jag också ett inre överflöd av..
Jag tror det är en naturlig reaktion på en onaturlig värld – så att säga. Man kanske får se sig själv som när man lever i en dysfunktionell miljö att det är inte konstigt om detta får en att må jättedåligt.

Tror på att göra konkreta aktiviteter när det är såhär och ångesten är skyhög?

Så fort jag känner mig orolig för exempelvis klimatförändringarna så går jag ut i kvarteret och plockar skräp. Tar på mig ett par handskar och gärna musik i öronen och så plockar jag fimpar, slängda plastförpackningar och allt möjligt som jag hittar. När jag kommer hem igen efter någon timme känner jag mig mindre ångestfylld och känslan är snarare att jag bidragit med något. Ofta får jag ofta kommentarer av folk som ser mig plocka, positiva kommentarer, det är fint och värmer inombords. Ibland tar jag med mig folk jag känner och så snackar vi samtidigt som vi plockar.

Hur man motverkar gängkriminalitet klurar jag faktiskt på nuförtiden. Jag vet inte. Kanske borde man gå ut och vandra om nätterna så ungdomar känner sig tryggare?

Psykisk ohälsa.. där kan man väl alltid försöka hjälpa någon i ens närhet som verkar lida av det? Eller skriva svar här på forumet?

Inflation, jag har börjat baka eget bröd. Gjort egen müsli. Lärt mig sticka nyligen så jag kan sticka mina egna halsdukar och sockor till hösten/vintern. Det är mysigt. Tänder ljus och stickar.