Allt är mitt fel

[Yellow Qyhyni]

Allting är mitt fel. När jag är runt andra så säger jag fel saker, jag reagerar fel, jag är fel. Jag vill så gärna be om hjälp, det känns som om jag drunknar i ett evigt mörker. Vad är meningen med livet om allt jag gör är att såra andra? Jag kan inte längre ha kortärmade tröjor bland andra, samma med shorts. Det är mitt fel att jag mår såhär, jag förtjänar allt jag känner. Ingenting känns roande mer, allt jag känner är skuld och skam. Jag klarar inte av skolan, jag har absolut ingen motivation. När jag behöver städa rummet bryter jag ihop. De allra minsta uppgifterna i mitt liv känns jobbiga och omöjliga. Jag spasmar över allt som sker, en skoluppgift, städa rummet, ingenting har mening. Jag har ingen livslust längre. Jag sårar alla runt mig och jag förtjänar varje ärr jag ger mig själv vid minsta obehag.

Jag hör röster, jag ser i syne, allt tyder på att mitt liv är onödigt, alla skulle må bättre om jag försvann. Jag har absolut ingen livslust längre, det år som om jag lever i en svart och vit värld. Allting känns mörkt. Det känns som om enda vägen ut ur allt detta är att begå suicid. Jag är 12, det har gått 12 år för mycket.

<3 det kanske är så att du har hög empati och därför mår förskräckligt dåligt när du av misstag råkar såra någon? i grunden är du en ytterst snäll och vänlig själ, tänker jag. förövrigt skriver du oerhört bra för att bara vara 12 år <3

[Indigo Ruduse]

Hej!

Inget är ditt fel! Jag känner så igen mig.. blir så ledsen av att bli missförstod, ha en liten för stark ton mot någon.. känna frustration och inte lyckas uttrycka den i ord. Du är 12 år, du är ett barn! Jag är 35 år och känner mig fortfarande ibland som 12 år.. Sårad, ledsen, trött och missförstådd.

Fundera istället över “vilka” känslor känner du egentligen? Känner du dig mer ledsen än arg? Försök hitta rätt… sen varför? Var det något som hände, liknande situationer.. Sa eller reagerade någon du känner på ett sätt som gjorde känslan värre?

Du har så mycket att leva för, det är så lätt att bli självhatisk och vilja “straffa” sig själv för att andra runt omkring inte fattar! Snälla försök se på det tvärtom! Du känner frustration över att din kommunikation inte nås fram… att andra inte förstår.. så börja försök berätta det, berätta att du känner ångest, berätta att du tänker på att skada dig själv, var öppen om det så andra nära kan komma in och bryta ditt hårda beteende. Var öppet ledsen hellre än att vara aggressiv, som egentligen är en mix av ledsen och arg.

Det är okej att vara frustrerad, ledsen och arg men försök vara öppen om hur du känner när du känner det för att slå hål på känslan. Du är viktig, du är så viktig snälla ta hjälp av någon du känner dig trygg med om inte ring bris, bryt tystnaden, gör något annorlunda! Jag tror på dig! Det behöver inte vara mer komplicerat.. Känslor tenderar att kännas värre än vad situationen egentligen är!

TA HAND OM DIG! Hjärta!