Hem > Forum > Varmprat > Vad är det för fel med att inte vilja leva

Vad är det för fel med att inte vilja leva

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Trådstartaren

    Jag är en tjej på 23 år som utåt sätt är väldigt lycklig, är oftast alltid glad men jag mår sällan bra innerst inne, mina vänner skulle nog beskriva mig som en glädjespridare så dom hade blivit chockade om dom verkligen visste hur jag känner.
    Jag går alltid runt och grubblar på det mesta, och bryr mig på tok för mycket om vad folk tycker och tänker om mig och det förstör något otroligt mycket för mig själv och bidrar till ångest jämt och ständigt.
    För 3 månader sen köpte jag en lägenhet och har trott att så fort jag flyttar in i min lägenhet, så kommer allting bli bra, då vänder det.
    Men har insett att miljöombyte får mig inte att må bättre, och definitivt inte materiella ting, när jag har mått dåligt eller haft ångest så har shoppingen varit en flykt, aldrig på något negativt sätt, har aldrig satt mig i en ekonomisk knipa på något sätt.

    Så nu sitter jag här, och funderar på största fulla allvaret vad jag ska skriva i mina självmordsbrev.
    Är det någon som varit med om något liknande?

    Som känner som jag, att livet kanske inte är för mig.

     

    Hej.

    Jag vill bara säga att du absolut inte är ensam. Jag kände i många år att livet inte var för mig och jag letade hela tiden efter något som skulle ”laga allt” vilket ofta bara innebar att jag ställde högre krav på mig själv. Något som ledde vidare till en prestationsångest och depressioner. För ingenting räckte till och istället kändes det bara värre. Jag har fortfarande perioder när jag bara vill ge upp men jag försöker jobba med att vara snäll mot mig själv, acceptera ångesten och andas genom de destruktiva tankarna. Jag tror stenhårt att vi alla har en plats på den här planeten och en rätt att få existera bara för att få vara.

    Massa kramar <3

    Trådstartaren

    Hej. Jag vill bara säga att du absolut inte är ensam. Jag kände i många år att livet inte var för mig och jag letade hela tiden efter något som skulle ”laga allt” vilket ofta bara innebar att jag ställde högre krav på mig själv. Något som ledde vidare till en prestationsångest och depressioner. För ingenting räckte till och istället kändes det bara värre. Jag har fortfarande perioder när jag bara vill ge upp men jag försöker jobba med att vara snäll mot mig själv, acceptera ångesten och andas genom de destruktiva tankarna. Jag tror stenhårt att vi alla har en plats på den här planeten och en rätt att få existera bara för att få vara. Massa kramar <3

     

    tack för dom fina orden, uppskattas verkligen en dag som denna.

    Har du några tips på vad du brukar göra? när du känner att du inte orkar mer? <3

    Det är svårt att svara på för det är så olika från gång till gång. Ibland fungerar det att skriva. Bara få ut vilka ord som helst som på ett papper bara för att få tankarna att sluta snurra runt i huvudet. Helt utan något syfte. Ibland om jag har lite ork kvar kan jag få fram yoga mattan. Följer en kanal som heter yoga with Adriane. Hon pratar mycket om att respektera och vara snäll mot sig själv. Ibland kommer jag inte längre in i yogan än att jag lägger mig och gråter på mattan men på något sätt brukar det ändå kännas lite lättare efter. Som att något lossar lite. Det tog lång tid för mig innan jag hittade något som kändes som att det hjälpte men nu känns det lite som verktyg för att hantera dåliga dagar. Det är lättare att hitta dåliga verktyg, för mig var det självskadebeteende av olika slag, men det finns bra saker också. Har du något som du känner får dig att må bättre?

    Trådstartaren

    Det är svårt att svara på för det är så olika från gång till gång. Ibland fungerar det att skriva. Bara få ut vilka ord som helst som på ett papper bara för att få tankarna att sluta snurra runt i huvudet. Helt utan något syfte. Ibland om jag har lite ork kvar kan jag få fram yoga mattan. Följer en kanal som heter yoga with Adriane. Hon pratar mycket om att respektera och vara snäll mot sig själv. Ibland kommer jag inte längre in i yogan än att jag lägger mig och gråter på mattan men på något sätt brukar det ändå kännas lite lättare efter. Som att något lossar lite. Det tog lång tid för mig innan jag hittade något som kändes som att det hjälpte men nu känns det lite som verktyg för att hantera dåliga dagar. Det är lättare att hitta dåliga verktyg, för mig var det självskadebeteende av olika slag, men det finns bra saker också. Har du något som du känner får dig att må bättre?

     

    Det låter väldigt bra, känns som att du har kommit lite längre än mig i det här med att hantera ångesten, du verkar ha hittat hjälpmedel som fungerar för dig
    Grejen är den att ångesten är rätt så ny för mig och har funderat på att uppsöka psykolog men som jag säger till mina föräldrar när jag ska försöka beskriva ångesten och varför den kommer så blir det så himla svårt, jag kan inte beskriva det när jag inte är i det, därför jag har så svårt att se mig själv gå till en psykolog och prata om det.

    Men jag har testat lite olika saker, duscha varmt bland annat, och kolla min favoritserie.

    Men skulle väldigt gärna hitta fler hjälpmedel som jag kan använda mig av när ångesten kommer och jag är på ett offentligt ställe, till exempel jobbet..

    Hej.

    Känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver. Tror att kanske framförallt här på jobbet många skulle bli väldigt överaskade om dom visste att jag funderar i stort sett varje dag på att ”försvinna”. Pratar med alla och upplevs nog som oerhört positiv. Men har väl mer och mer börjat vänja mig vid tanken på att det kommer ske inom kort.

    ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” är så klockren tycker jag. Har det mesta i livet. Bra jobb, hyfsad ekonomi, ser väl rätt ok ut så tjejer är inga problem, upplevs nog som ganska charmig. Är iofs ganska ensam. Har bara ett fåtal vänner. Vill inte tränga mig på. Utan då står jag hellre bredvid.

    Trådstartaren

    Hej!

    Ja precis, tycker det är skrämmande hur ensam man kan känna sig i ett rum fullt av människor.
    Säkert många som känner igen sig i det också, sen att det spelar ingen roll vad man uppnår, hur bra ekonomi man har osv det känns som att allt det där bara är tillfällig lycka.

    Men det kanske är så? livet? tillfällig lycka.

    Och att man ska vara nöjd om man får vara glad någon gång ibland.

    Sorry, nu blev jag djup

    Det låter väldigt bra, känns som att du har kommit lite längre än mig i det här med att hantera ångesten, du verkar ha hittat hjälpmedel som fungerar för dig Grejen är den att ångesten är rätt så ny för mig och har funderat på att uppsöka psykolog men som jag säger till mina föräldrar när jag ska försöka beskriva ångesten och varför den kommer så blir det så himla svårt, jag kan inte beskriva det när jag inte är i det, därför jag har så svårt att se mig själv gå till en psykolog och prata om det. Men jag har testat lite olika saker, duscha varmt bland annat, och kolla min favoritserie. Men skulle väldigt gärna hitta fler hjälpmedel som jag kan använda mig av när ångesten kommer och jag är på ett offentligt ställe, till exempel jobbet..

    STILLSAM AVKOPPLING PÅ ETT OFFENTLIGT STÄLLE … Här är mitt knep: Ta en kopp varm dryck, kaffe eller te eller choklad spelar ingen roll, den kan du både dricka ur och värma händerna med. Och så kan du sitta ner och andas ”3-4-5” … 3 sekunder: in … 4 sekunder: håll andan … 5 sekunder: ut. Om någon frågar vad du gör kan du alltid skylla på ”spänningshuvudvärk” (om du inte VILL berätta). Det här brukar fungera för mig, långsam djup andning sänker pulsen och det är skönt med en varm punkt att fokusera på. Dessutom väcker man inte nån uppmärksamhet direkt, det är ”normalt” både att dricka kaffe och ha huvudvärk …

    Hoppas detta kan hjälpa dig när det känns övermäktigt bland folk!

    Sen är det viktigt att alltid komma ihåg att det är lika NORMALT att vara ”låg” som att vara glad. För många av oss är det faktiskt mera onormalt att vara glad utan nån särskilt anledning! Kram på dig!

    Just det där med vad som man ska förvänta sig av livet försöker jag få grepp om.

    Det pratas ju så mycket om att vi alla håller på att bli hjärntvättade av facebook och instagram att tro att alla har lyckats så mycket bättre och mår så bra. Vad tror ni? Känner ni att ni mår sämre om ni varit mycket på sociala medier?

    Självklart måste en ju få ha bra dagar och dåliga dagar men jag tänker att livet måste varit så mycket enklare när man bodde på nån gård, umgicks med de som bodde där och tog hand om sina kor eller nått och lyssnade på fåglarna för underhållning. Fanns ju ingen att hålla på och jämföra sig med hela tiden då.

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.