Hem > Forum > Vad längtar du efter i livet? > Jag ska dö snart, och det känns ganska bra. Jag har fått nog. Om tre månader.

Jag ska dö snart, och det känns ganska bra. Jag har fått nog. Om tre månader.

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Trådstartaren

    Det vara det.

    Har du tänkt på dem som blir kvar? Det som är en lättnad för dig blir en börda för dina anhöriga. Hur har du med kontakter inom psykvården eller vårdcentral? Oavsett hur du känner nu eller hur du känt de tidigare åren så kommer ditt liv att ändras även om du inte ta ditt liv.

    Ring vår självmordslinje 90101 som har öppet mellan kl. 06.00 – 24.00 varje dag.

    Om du föredrar att prata med en präst så kan du  nå en sådan via larmnr 112 som kopplar dig mellan kl 21.00 – 06.00

    Vänliga hälsningar

    MIND moderator

    Varför just om tre månader? Får man fråga hur gammal du är, tjej eller kille? Vad är det som får dig att känna så?

    Varför förutsätter ni att alla som tänker begå självmord har ”anhöriga”?  Som dessutom blir LEDSNA? Är det något som är en börda så är det väl att tvingas offra hela sitt liv och välbefinnande för att hjälpa någon med allt och alltid vara ”den starka”? Jag planerar också för självmord men jag tycker att det är outhärdligt svårt. Jag vill ju inte dö egentligen, det finns bara ingen annan väg rent praktiskt vad det verkar. Psyket är sista anhalten och där bemöts man inte människovärdigt. Jag undrar om du verkligen vill dö, i hjärtat? Tror ingen vill det… tror de flesta som väljer självmord känner sig tvingade över kanten till slut… och att om bara någon förstod och räddade en …så skulle jag vilja fortsätta vara vid liv. Finns så mycket jag vill se och uppleva, önskar att jag hade de där ”anhöriga”. Men det är väl för deras skull man gör det? Så att de ska slippa ännu fler veckor och månader i exakt samma lidande och praktiska problem? Är trött på att alla säger att man ska hålla sig vid liv för deras skull, varför sägs det ens så? När alla fakta pekar på hur mycket lättare de får det efteråt, snälla jag förstår helt ärligt inte varför mitt liv skulle vara mer värt än deras.

    Jag fattar inte heller varför man ska tänka på anhöriga först..för det första så finns det faktiskt människor som inte har anhöriga. Är man t.ex barnlös singel  och yngsta/enda barnet i en familj är det inte konstigt att inte ha anhöriga. Om man har anhöriga kan de ha tagit avstånd (eller att man själv gjort så )pga saker som hänt i barndomen som är smärtsamma och som inte går att prata om. I mitt fall har jag ingen kontakt med mina syskon och vi är som främlingar för varandra.Mina föräldrar är borta sedan länge. Jag har ingen annan släkt. Jag kanske är som en alien då,  men tror knappast det bara är jag som har det så här! Ingen skulle få sitt liv förstört om jag försvann! Tvärtom kanske syskonen skulle börja prata med varandra och saker skulle säkert förändras till det bättre mellan dem, eftersom dödsfall samlar alla efterlevande och man börjar fundera på sitt eget liv och vad som hände osv Detta betyder inte att jag tycker man ska ta sitt liv, utan jag vill belysa för de som inte verkar veta, eller tänkt på det, att det faktiskt existerar  ensamma människor som inte kommer bli särskilt saknade av någon, hur hemskt det än verkar vara!

    Jag finns om du vill prata det är bara att skriva här 💙

     

    Hur mår du än så länge ?

    Finns om du vill prata av dig. <3

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.