Det skulle vara en grund , en livlina. Jag skulle även kunna bygga upp en slags “karriär” , meriter eller yrkesidentitet kring det jag är intresserad av även utan en anställning. Det hade gått och jag skulle kunna hanka mig fram med brödjobb under tiden. Men jag har inget sammanhang längre och jag får sån prestationsångest och blockeringar. Att bli fri från självtvivel längtar jag egentligen mest efter.
