Jag håller på att gå under. Och idag så gick jag förbi ett dagis. Och jag bara fan vad jag skulle vilja gå på dagis! Typ leka i sandlådan och ha sig. Nej men det här lättsamma kravlösa jag fick en stark längtan att bli ett barn som går på dagis .
lite tragiskt kanske… har aldrig känt så förut. Livet som vuxen och en vardag som inte fungerar och stress och press och problem och ansvar upp till tänderna, oro och Gud vet vad, gör väl att man försöker fly genom att fantisera sig bort.
