Varför måste jag vilja leva?

[Teal Fihepy]

Ja det hjälper mycket!

Jag vill också kunna tänka sådär. Jag brukar tycka att jag kan läsa av människor bra, om det inte handlar om mig. Men det beror säkert på min egna låga självkänsla. Jag har nog känt ett stort behov att få en eller fler nära vänner att jag dömer snabbt och inte låter det ta tid, samtidigt som jag själv inte vågar ta steget att försöka komma närmare, jag vill att det ska komma från den andra. Vilket nog också är för att jag vill få bekräftelse.

Jag tycker själv om när andra är allmänt snälla, jag har svårt att vara det, kanske för att jag inte mår så bra och för att jag inte är så social som person. Men jag vill bli bättre på det, börja enkelt med att säga hej när man känner igen någon från kursen. Problemet där är att jag redan införväg börjar oroa mig ifall de inte kommer känna igen mig och så säger jag hej till dem. Men det kanske inte är ett jätte stort problem egentligen. Jag gör nog för mycket till en katastrof.

<3 Jag tänker att det kanske kan vara hjälpsamt att tänka mindre i termer av “en vän” eller “icke-vän”, eller “nära” och “distans”? Att det kan underlätta att vara lite allmänt öppen inför de flesta människor i olika situationer? Jag tror det är så man får kontakt med folk och ser de/får syn på dem ordentligt.

Tycker det var så fint exempel det som du skrev om att hälsa på de som går i samma klass. Underbart!
Har alltid tänkt att de absolut bästa gemenskaperna skapas när alla i en klass kan umgås med varandra och inte att det är som små grupperingar i den.
Skapas annars lätt exkludering i stället för inkludering och där alla inte tillåts vara sig själva.

Känner även igen mig i att döma ut en potentiell vänskap för snabbt. Att man ser anledningar till varför man inte ska umgås på tu man hand. Men samtidigt när en tid går märker man oftast att med alla människor kan man hitta några gemensamma nämnare, eller hitta nåt litet guldkort i just den relationen. Alla människor är unika och har något att bidra med som kan berika en!

Tror mycket på att vara nyfiken på andra. Litegrann också att känner man att orden stockar sig, man har inget att bidra med just precis då, kan man slänga ur sig en fråga. Visa engagemang om den andra personen. Det gör också att man etablerar en sorts kontakt. Mycket tycker jag i sociala relationer handlar om att nicka och humma (typ nästan hysteriskt), hehe. Att man är noggrann med att visa att man ser och hör den andra och därför ger av sin tid och närvaro.