När meningen med livet är ouppnåeligt

[Purple Sugoca]

Jag vill odla, vara självförsörjande och laga mat av det jag odlar, skapa en skogsträdgård (matskog), ha bin, hyra ut via airbnb, jobba för miljön, skapa skogsträdgårdar för allmänheten, ha sociala sammanhang i detta, renovera huset miljövänligt och efter min egen smak, skaffa solceller, snickra. Och vara allmänt aktiv och se till att saker händer.

Men jag är trött. Och jag har autism. Jag orkar aldrig något. Jag har bin men det är tungt att ha dem. Det är jobbigt att inspektera kuporna (2 st) och det är jobbigt att ta hand om honungen och sköta bina.

Och hemma är det alltid kaos. Jag orkar inte ha det fina hem jag drömmer om. Huset är aldrig redo för att ta emot gäster via airbnb. Har boendstöd men vi hinner aldrig med allt. Kattspyor kan bli liggande en vecka till för att vi inte hinner ta rätt på det. Toan kan förbli oskurad mer än en månad. Maten blir inte lagad. Och jag orkar inte klippa gräsmattan. Inte för att det är viktigt att ha en putsad gräsmatta, men vill inte att en slyskog växer upp på tomten, så några gånger om året är det önskvärt att klippa. Jag har påbörjat en skogsträdgård på tomten. I år har jag inte orkat göra något mer än vattna när det var torka.

Har fått förslag om att flytta till lss-boende. Men då skulle chansen att kunna ha ett liv elimineras. Jag skulle inte kunna göra något alls. Inte odla, inte ha skogsträdgård, inte renovera som jag vill, inte ligga i hängmattan i trädgården. Lägenhetsboende är bara förvaring för mig. Har verkligen ingen aning om vad man gör i en lägenhet. Stirrar in i väggen eller upp i taket? Jag vet ärligt talat inte vad folk i lägenhet gör. Glor på tv? Det vill inte jag göra. Har aldrig ägt en tv. Och fyller 50 snart. Vill inte förlora mitt drömboende.

Mitt drömliv verkar ouppnåeligt för mig. Jag vet inte hur jag ska nå dit jag vill. Och hur blir man av med tröttheten? Har ett säsongsjobb just nu, men har blivit sjukskriven på 50% procent, säsongen ut, p.g.a. av att jag tänkte ta livet av mig. Men nu är jag ännu tröttare än förut. Och tanken på att det vore bäst att dö, släpper inte. Jag känner inte att jag har en framtid. Jag existerar bara, men lever inte. Det finns ingen mening med något.

Hade handläggaren för boendestöd här idag för att jag ansökt om utökat boendestöd. Vet inte om jag får det beviljat. Handläggaren föreslog att jag skulle anlita serviceteamet för hjälp med bl.a. gräsklippning. Kollade upp det och såg att det för det första bara var för pensionärer och för det andra har jag inte råd. Har gått 30000 back sedan förra året och jag har inte kommit ikapp under årets säsongsjobb.

Och habiliteringen gör aldrig något. Fick min diagnos för 7½ månad sedan och jag har hittills bara fått två psykologsamtal. Får ett till och sen är det slut med det. För att få en längre psykologkontakt är det ett års väntetid. Vet inte vad andra på hab kan göra för mig. Men allt är så jävla segt för att få hjälp därifrån. Hinner ju gå under medan jag väntar.

<3 Förstår hundra procent att du inte vill bli av med ditt drömboende. Vi är ett par stycken på det här forumet som också drömmer just om ett eget hus med trädgård, vara självförsörjande och liknande, så förståelsen kring att inte vilja släppa på det är stor!
I detta önskar man ju också att det fanns volontärer som skulle vilja hugga i och klippa lite gräs, laga lite mat. Röja upp.

Hur man får bot på trötthet vet jag inte, önskar jag gjorde det..

Håller alla tummar att du får beviljat utökat boendestöd.

[Purple Sugoca]

Indigo Fijylo skrev:

<3 Förstår hundra procent att du inte vill bli av med ditt drömboende. Vi är ett par stycken på det här forumet som också drömmer just om ett eget hus med trädgård, vara självförsörjande och liknande, så förståelsen kring att inte vilja släppa på det är stor! I detta önskar man ju också att det fanns volontärer som skulle vilja hugga i och klippa lite gräs, laga lite mat. Röja upp. Hur man får bot på trötthet vet jag inte, önskar jag gjorde det.. Håller alla tummar att du får beviljat utökat boendestöd.

Har ju insett att jag aldrig kommer att klara av en grönsaksodling så det är en av anledningarna till att jag glidit över till att utveckla skogsträdgård. Den behöver inte sås varje år, utan producerar bara mer och mer för varje år. Och skötseln är lågintensiv. Tänkte jag skulle ha det som min pensionsförsäkring, ett ställe där jag kan hämta mat sen när jag är fattig pensionär.

Det finns massor med folk som vill vara volontärer. Har haft volontärer från workaway här tidigare. 3 av 4 funkade, den sista var en katastrof. Visst, massor blir gjort, men det är verkligen ingen lätt match. Det är krävande att ha volontärer. Arbetet ska planeras och organiseras. Man ska kommunicera (på engelska) och köpa in grejer som behövs för arbetet. Jag har funderat på att ha volontärer i sommar, men insett att jag inte orkar med det. Tyvärr.

Ah, tufft! Låter faktiskt rejält ansträngande och kan tänka mig att det tar enormt på krafterna också att vara någon form av arbetsledare och organisatör. Huh.

Vore den bästa lösningen att det kontinuerligt kommer samma person/personer i form av boendestöd? Men att det utökas så det som behövs blir gjort ordentligt? Och sedan också att du hittar lite roliga kompisar, kan driva stället, har mer energi och får en bra terapi?

[Purple Sugoca]

Indigo Fijylo skrev:

Ah, tufft! Låter faktiskt rejält ansträngande och kan tänka mig att det tar enormt på krafterna också att vara någon form av arbetsledare och organisatör. Huh. Vore den bästa lösningen att det kontinuerligt kommer samma person/personer i form av boendestöd? Men att det utökas så det som behövs blir gjort ordentligt? Och sedan också att du hittar lite roliga kompisar, kan driva stället, har mer energi och får en bra terapi?

Ja, det var krävande att ha volontärer. Samtidigt väldigt givande, både socialt och att vi fick mycket gjort. Vi hade en del intressanta samtal vid köksbordet. Jag tar gärna emot volontärer fler gånger, men då måste jag vara i bättre skick.

Boendestöd kan bara var en del av lösningen på sin höjd. Här finns helt enkelt för mycket att göra. Och i dagsläget är det väldigt mycket som inte blir gjort. I mitt senaste beslut på boendestöd så står bl.a. trädgårdsarbete. Haken är att vi aldrig kommit utanför dörren. Och inomhus har vi aldrig blivit klara med sånt som behöver göras. Jag har ansökt om utökat boendestöd. Det var faktiskt boendestöd som själv initierade det med biståndshandläggaren. Nu väntar jag på besked om det.

Att hitta kompisar som vill hjälpa till är nog en omöjlighet. Jag hittar ju inga kompisar ö.h.t. Alla människor jag möter förblir ytliga kontakter. Vet inte hur man gör för att få en närmare relation. Jag har försökt hitta inneboende som vill odla, men aldrig lyckats hitta någon som vill flytta hit. Och vid närmare eftertanke är det kanske ingen bra idé. Jag brer själv ut mig lite för mycket. Möjligen kan det funka med uppställningsplats för ett Tiny House. Eller om/när jag får friggeboden renoverad så kan det funka som bostad för någon som vill leva enkelt. Planerar annars att hyra ut den via airbnb. Dusch och toa har man inne hos mig tills vidare, men jag tänker att jag vill bygga ett utedass på tomten och skaffa en utedusch. Då behöver folk inte anpassa sig till mig på något sätt.

Som jag sa till mitt boendestöd idag, att jag saknar inte ideér. Har hur mycket som helst. Det jag saknar är ork att genomföra ideérna. Blev i alla fall klar med min honungsbod i söndags. Är skitnöjd med den och många har kommenterat och berömt. Tog sin tid att bygga (p.g.a. brist på ork), men den blev ju faktiskt klar.

[Olive Fulahe]

Hej, jag såg att detta är skrivet i augusti, men eftersom jag kände igen mycket i det du beskriver så ville jag skriva lite till dig i alla fall. Jag känner samma frustration över det där med idéer och att inte kunna genomföra så mycket. Och jag är “naturmänniska” också, blir knäpp av att “sitta inne och kolla TV.

Jag har hittills inte haft tillräckligt med pengar för att äga en egen stuga. Tyvärr kan jag tycka. Har hittat en skogsnära lägenhet som känns mer okej för mig än att bo i en “bunker”. Jag hoppas på en förändring i framtiden.

Igår to

[Purple Sugoca]

En liten uppdatering. Med 50% sjukskrivning har jag fått något bättre ork. Och nu är jag dessutom arbetslös så jag jobbar inget alls för närvarande.

Jag fick utökat boendestöd. Den kom igång får några veckor sedan, så nu får jag besök av boendestöd 2 x 90 minuter i veckan. Så jag har kunnat laga mer mat och börjar få ordning hemma.

I början av september kom jag igång med att hyra ut rum via airbnb. Jag har hittills haft 3 gäster och de har hyrt 5 nätter totalt. Och det kan jag nog tacka min sjukskrivning för. Jag har bitvis kunnat fixa så det blivit uthyrningsbart. Ett steg i taget. Jag har också fått hjälp av boendestöd till detta.

Jag hoppas att jag framöver kan ha uthyrning via airbnb som inkomstkälla så jag slipper jobba så mycket. För uthyrningen kräver inte så mycket av mig. Det ger mig en sysselsättning som är på mina villkor.

[Purple Sugoca]

Olive Fulahe skrev:

Hej, jag såg att detta är skrivet i augusti, men eftersom jag kände igen mycket i det du beskriver så ville jag skriva lite till dig i alla fall. Jag känner samma frustration över det där med idéer och att inte kunna genomföra så mycket. Och jag är ”naturmänniska” också, blir knäpp av att ”sitta inne och kolla TV. Jag har hittills inte haft tillräckligt med pengar för att äga en egen stuga. Tyvärr kan jag tycka. Har hittat en skogsnära lägenhet som känns mer okej för mig än att bo i en ”bunker”. Jag hoppas på en förändring i framtiden. Igår to

Skulle det kunna fungera med någon slags boendegemenskap? Kan tipsa om gruppen Lägenheter och liknande för alternativare på facebook https://www.facebook.com/groups/347789261910523