Andlighet

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 15 totalt)
14
  • Hej, är det någon här som tror på änglar och som vill skriva lite med mig? Vi kan stötta varandra.

    Kram

    Änglar och demoner, vet jag inte om jag tror på men jag tror kanske på någonting efter detta liv iaf. Vill helst tro att det finne en kosmisk rättvisa men det tror jag inte heller på egentligen… Jag tror att man bestämmer delvis själv hur man vill att livet ska bli men i stort sätt så tror jag ingenting är förbestämt utan allting blir som det blir… Det är alltså slumpen som bestämmer ens öde. Änglar kan ju finnas men jag är skeptisk, Hade det funnits någon form av gud eller änglar så borde dom väl försöka att göra jorden till en bättre plats men det är inget som jag har märkt av iaf…

    Trådstartaren

    Nej, det är svårt att veta vad man ska tro på…

    Jag tror på flera liv. Är inte kristen men tror på Jesus som uppstigen mästare, och så änglar. Jag tror på den fria viljan, inget förutbestämt.

    Ta hand om Dig. < 3

     

     

    Jag vill tro på något men har svårt att göra det, har läst om Islam och Hinduism och Sikhism, men jag vet inte om det känns särskilt trovärdigt det heller men jag är ju kanske inte så troende av mig helt enkelt… Önskar bara att man visste vad man skulle göra… Känner mig otroligt ledsen men inte varje dag direkt bara ledsen över hur livet har blivit och hur det är… känner mig ensam i min situation typ… Hoppas det blir roligare eller bättre i med tiden. Har det absolut inte dåligt eller så är bara trött på att vara trött och ,å som jag gör…

    Tack gör att jag kan skriva här 🙂

    Lev o må

    Trådstartaren

    Känner du för att berätta mer om hur din situation ser ut idag?

    Tankar och känslor som gör att du känner dig ledsen?

    Lena

     

    Ja jag vet inte, är mest bara ledsen över att det blivit som det är, kan inte göra så mycket åt saken känns det som…
    Livet tog ju en kraftig tvär sväng när man var 19 år och kraschar o hamnar på sjukhus i 10 månader sen ta sig tillbaka till vardagslivet är ju en sak men det har jag ju gjort men sen det sociala och skaffa arbete som man klarar av osv… Jag har jobbat 6-7 år med samma sak så bytte inriktning förra året och började studera till kock sen nu när jag är klar med utbildningen då får jag inte tag i något jobb eftersom jag bara löarar av att jobba halv tid så finns det inte riktigt någon bra anpassning till det i restaurang världen tror jag… Men jag ska inte ge upp o leta vidare direkt. Ska kolla mer till veckan. Men jag är trött på att alla andra jämnåriga vänner har ju fått sitt liv att gå ihop eller vad man ska säga, i princip alla har börjat bilda familj och skaffat hus osv, ja känner mig lite utanför och det känns otroligt svårt att ändra på mitt mående. Flyttade o bytte stad förra året när jag började studera iaf så nu bor jag ju inte i samma stad som kraschen hände iaf det känns bra att inte behöva bli påmind varje dag om det på någotsätt även fast ja inte tänker skrivit på det varje sekund så ligger det i bakhuvudet att jag varit med om ett självmordsförsök och att det är mitt eget fel att saker är som det är… Har pratat med kurator, psykolog och så fram o tillbaka men inget senaste Året sen jag flyttade. Kanske måste ta upp det igen. Ska träffa läkare nästa vecka för förnya sjukintyg så ska höra med dom då. Men jag tror inte ångesten kommer att försvinna helt… Och det gör mig ledsen att ja inte kan få ett liv som alla andra…

    Trådstartaren

    Jag är också sjukskriven sedan 3 år tillbaka, gick in i en psykos och hamnade på Psykakuten.

    Jag hade det bra med ett fint arbete, fin pojkvän, fin lägenhet, fina barn som är vuxna etc. Och så plötsligt heltidssjukskriven på väg mot sjukersättning.

    Inget jobb, singel och dålig ekonomi… allt kan vända så snabbt…

    Äter du någon medicin? Jag har i så många år tackat nej till medicinering men då jag vaknade upp ur psykosen var jag ju redan i gång med medicinen. Mår så mycket bättre och ångrar att jag inte vågade prova tidigare.

    När du “kraschade”, var det då du försökte ta självmord? Du var inlagd i 10 månader? Vad hände..?

     

    Jaha okej, lång tid men ingenting är omöjligt för dig, jag har tagit mig igenom ganska jobbiga saker o jag kämpar på ännu, men de är ba det att man verkar ju nästan aldrig få slappna av nån längre stund iaf…
    Jag minns nyår 2011-2012 sen vaknade jag i början av mars, så minnet är helt borta mellan nyår och till Mars-april typ kan man säga, minns ju sporadiskt men har fått det återberättat vad som hände o så, men nu är det så länge sen så jag har väl accepterat de på något sätt även fast att ja tänker på det nästan varje dag när ja ska gå o lägga mig o när ja kliver upp… Det var tjejbekymmer kan man väl säga…  Jag var less sen var de annat som byggde på o osv till slut rann bägaren över… När jag vaknade så hade jag brutit ett ben o krossat foten kan man säga, hjärnblödning på lillhjärnan o punkterad lunga o mos i magen osv… De var väl rätt otroligt at jag överlevde… Men men sen när ja börjat piggna till så går jag hos arbetsterapeut och psykolog och sjukgymnast på sjukhuset o efter ett halv år så började jag skolan med dom som är ett år yngre sen tog jag studenten med dom…

    Satt i rullsol hela sommaren 2012 sen på hösten när ja börja kunna gå så fick ja öva o gå med gåstavar osv… Har fortfarande dålig balans men den är mycket bättre så det är väl okej men yrsel är kvar så rör inte huvudet super snabbt för då blir jag yr…  Sen är ju närminnet rätt dåligt så får jobba mycket för att inte glömma saker

    Trådstartaren

    Jag har också tänkt ta självmord, men har bara planerat “det praktiska och det administrativa”.

    Planerat dessa år: 2010  2012  2015  2018  2020

    Jag tänkte ta tabletter som finns att köpa på internet och blanda det med alkohol. Men jag vågade inte… rädd att misslyckas och kanske bara hamna i koma eller bli skadad för resten av livet.

    Har länge trott att jag har en autoimmun sjukdom som ALS eller MS… eller cancer… ,Jag hade olika sjukdomssymtom som flyttade sig från organ till organ. Jag ville bara krypa ur min kropp som mådde så dåligt att den inte hade ork att läka sig själv. Svullen i kroppen, inflammation i tarmarna. Jag ville inte vara en börda för någon…

    Njurar, lever, sköldkörtel, brässen, tappade känseln i halva skallen, rikliga näsblod, migrän, “anfall” som epilepsi men utan skakningar jag bara ligger helt livlös och kan knappt prata.

    Till slut var jag sjukskriven några dagar i månaden, då jag bara låg i migrän och önskade att det skulle gå över. Svårt att bara ta mig in i köket eller ta mig till toaletten, så mycket konstiga symtom utan att de kunde hitta “något fel”.

    Men nu har de tagit en massa prover och det enda de har hittat är en utväxt på hypofysen. De hittade en 15 år gammal hjärnröntgen där de hade dem missat att se den. Där hade den samma storlek som nu.

    Ingen operation utan bara koll varje halvår att hypofysen fungerar som den ska.

    Oj, va mycket jag skrev… = )

     

     

     

     

    Trådstartaren

    Jag vill ju leva! = )

    Det har varit perioder när det känns som att kroppen håller på att ge upp, som jag har planerat att ta livet av mig.

    Trådstartaren

    Vilken resa du har varit med om… men hur gick kraschen till? Körde du bil eller..?

     

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 15 totalt)
14

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.