Mamma vill att vi ska dö

Du har det verkligen tufft. Fruktansvärt. Tyvärr har jag inga svar att ge dig. Men kanske kan det kännas lite bättre om du vet att någon ser dig. Jag förstår att du fått ta mycket ansvar för både ditt eget och din mammas liv. Och det är verkligen moget av dig att ändå kunna se det hela ur din mammas synvinkel. Du har så rätt när du skriver att det inte bara är att ta hjälp. Kanske vill du inte heller hänga ut din mamma. Har du ens någon annan vuxen att prata med? Lärare? Kompis?

Önskar dig allt gott!

God e.m. här på Mind Forumet.

* Börjar med att säga att jag har läst hela ditt inlägg/tråd och hör att Du VERKLIGEN behöver ”hjälp” på flera olika plan…

* Har Du någon form av vuxen person förutom din mamma / människa som Du känner ”tillit” till att konversera / prata med, om det Du går igenom ?

* Har Du någon form av vårdkontakt så som Överläkare eller psykolog vid en s.k. öppenvårdsmottagning i ditt län / region Du bor inom ?

* Någon form av ”Ventil” / ”Lufta lungorna” till någon god nära vän/kompis Du har förtroende till?

* Har Du någon inom din kommunala eller privata Skolan Du känner förtroende att prata ut med, alltså ”skolpersonal” / ”vuxenkontakt” om ditt s.k. familjeproblem?

* Din mamma, har hon fått någon form av professionell vård, inläggning via antingen fri inläggning eller tvångsvård / LPT (lagen om tvångsvård) och vet Du om hon har fått duktiga vårdpersonal, så som professionell, skötare, psykiatrisjuksköterska, specialistöverläkare inom psykiatri och psykolog, kurator etc och sedan finna dem som är lyhörda och adekvata etc är en HELT annan historia?

* Jag personligen vet väldigt mycket om psykiatrivården på flera olika plan… Och hör att du ”ropar på hjälp” genom ditt inlägg/tråd och hoppas min tråd/inlägg kan hjälpa till någon form av rätt riktning. (Arbetar ideellt för att förbättra psykiatri vården plus övriga vårdkedjan och mer därtill…)

Jag finns här anonymt precis som du och vill varmt rekommendera dig att om du vill samtala om både hur du mår eller din kära mamma som VERKLIGEN behöver all den vård som hon ev. kan behöva så ring till 90101 som är MiND;s Självmordslinje eller om du hellre vill så finns det en chatt att samtala med via ordformuleringar som är ett utmärkt val om man inte orkar ringa av olika anledningar / orsaker…

* Om du eventuellt skulle vilja tala ut med någon oberoende så tänker jag på  präst eller diakon så finns den möjlighet via församlingar inom Svenska Kyrkans organisation, (man behöver inte tillhöra någon trosuppfattning och man kan samtala med präst även fast man är icke religiös etc…)

* Svenska Kyrkan har något som jag kan varmt rekommendera och heter; ”Svenska Kyrkans chatten” och är öppen mellan kl: 20:00 – 24:00 varje vecka Söndagar till Torsdagar. Sök via Google;s sökmotor på ovanstående så hittar du till chattrummet på kvällstid. (De som svarar en är jourhavande präster…)

* Jag hoppas VERKLIGEN att det kommer gå bra för er båda och om du vill rådgöra med mig så finns jag här anonymt och loggar in mig när jag har både ork- och tid till detta…

* Var rädd om dig nu…

På återseende..

PS: Snälla MiND Moderatorerna / Volontärer jag som medlem hos er vill OERHÖRT mycket att ni också ska svara på detta ovanstående fruktansvärda inlägg av alias: ”Olive Vamiva” , jag tårarna rinner över mig som läst detta även fast jag har utbildning inom psykologi och psykiatri… Man är ju människa… Har ett stort medmänskligt hjärta och vill bara väl…  DS.

Jag har ingen att prata med. Jag skäms rätt mycket för det och sen vill jag inte att folk ska tycka massor saker :/

Jag har ingen kontakt med någon alls. Och jag pratar inte med någon om hemma. Det är något som stannar hemma. :/

Du kan kontakta BRIS: http://www.bris.se

Där kan du få prata med någon vuxen och få råd och stöd. Du kan själv välja om du vill ringa, chatta eller mejla. Jag vill också tipsa dig om att ta kontakt med skolkuratorn eller skolsköterskan när höstterminen drar igång. Jag förstår om det känns jättejättejobbigt, men de finns där för att hjälpa. Och OM det skulle uppstå en akut situation – där din mamma blir farlig för dig – så snälla, ring 112! Det är inte ditt fel att din mamma är sjuk eller att hennes sjukdom gör att hon får vanföreställningar. Du behöver inte skämmas. <3

Hej,

Jag gissar att du känner dig både rädd och ledsen när du tänker på hur det är hemma just nu? Kanske längtar du efter att få mer trygghet och säkerhet, men också att mamma ska må bättre så att ni kan vara tillsammans mer, som en familj?

Du skriver att du inte har någon att prata med och ”att det stannar hemma”. Vill du att det ska vara så, eller skulle du vilja att det var annorlunda? Skulle det hjälpa om du hade någon att prata med, som du litade på? Skulle det kännas lättare?
Du skriver att du skäms för mycket för att söka hjälp. Är det så att du tänker att det på något sätt är ditt fel, eller att andra kommer att döma dig för att din mamma är sjuk? Du skulle vilja lita på att du blir mött med respekt och omsorg, OM du berättar för någon?

Som andra redan skrivit så finns det olika sätt att få hjälp på. Jag vill verkligen att du funderar på vad du behöver för att det skulle kännas mindre jobbigt att ta kontakt med oss på Mind, eller någon annan. Hur låter det?

Vänligen,
Mind

Vet inte vad jag ska skriva, men vill visa att jag har läst. Jag förstår att det är svårt att be om hjälp. Det är en bra början att du skrev här! Önskar dig mer av samma mod som tog dig så här långt. Försök att ta till dig det de andra i tråden skriver. <3 Din situation så som du beskriver den är mycket allvarlig och du ska inte behöva hantera den alldeles själv.

Ta hand om dig så gott det går!

God kväll här på Mind Forumet.

* ÅTERIGEN: Är det ingen människa som Du känner att Du vågar prata ut med?

* Jag tänker på dig/er även fast jag personligen inte alls känner dig och hoppas på mina bara knän att Du vågar prata ut med någon människa / person, än att enbart bära på ”ALLT” själv inom dig…

* Hur går det för dig, jag undrar hur du mår i första hand?

* Och i andra hand, hur mår din mamma?

* Du är väl inte inlåst igen?

* Våga ta ”hjälp” ifrån t.ex. SoS 112 (Polisen) / Socialjouren om det blir alltför AKUTA omständigheter…

* Snälla, jag vill OERHÖRT gärna veta hur det går för dig, och hoppas Du kan svara, Du ska veta att jag som alla andra som skriver i din tråd/inlägg här på MiND Forum;et menar enbart väl och finns här helt och hållet ”anonymt” precis som Du, och jag och alla övriga som vill bara att det ska gå bra för er båda…

Vad rädd om dig nu…

På återseende…

* Det stämmer INTE alls, du får MER än gärna kommunicera / PRATA med mig och alla de andra som svarat här i din tråd/inlägg genom MiND Forum;et…

* Du ska absolut inte behöva skämmas för detta, om det är någon tröst ifrån min sida så vet jag väldigt mycket om skämmas, skuldkänslor och mer därtill och hoppas detta gör att du får någon form av kraft att skriva i MiND Forum;et eller t.ex. ta kontakt via MiND Chatten eller ringer in till MiND Självmordslinje 90101… eller som ”Red Dykepi” skrev om i denna tråd/inlägg att ta kontakt med ”BRIS / Barnens Rätt i Samhället” via telefonsamtal eller chatten eller mailbrev…

* Snälla Ge inte upp hoppet om hjälp etc…

* Jag tänker på dig…

Var rädd om dig och Stora kramar…

På återseende…