Funderar på att ta mitt liv

Anonym skrev:

MINDs självmordslinje är efter vad jag förstår ett sätt att få någon att prata med – inte något som hjälper. Det handlar om Volontärer som lånar sitt öra och har utbildning för att samtala och ge hopp. Bra att du skjuter upp självmordet! När det gäller psykisk belastning i samband med ADHD så kanske det är fråga om att du kanske har fel medicin, jag har haft elever som fått depression som biverkning av sina ADHD mediciner- kanske ska du prata med BUP om annan medicin. Men du behöver oxå få prata med någon läkare om din depression för att se sambandet. Vad tänker du behöver du någon att prata med för att lätta på trycket? – för sådant här tar tid. UMO och BUP är sådana ställen som man får prata med människor. Men du kan oxå prata med kurator på Statsmissionen eller kyrkan om du vill. Samtal kommer inte att bota dig men ge dig verktyg att hantera de känslor du har. Det jag lärt mig är att det tar tid att träna in nya tankebanor men det går kram från din cybervän

Ah men har provat de flesta adhd medicinerna och denna är den ända som fungerar för mig.

Asså har inte fått en depressions diagnos ännu av BUP. Ah får bara ha tålamod till att det kommer ta tid tills jag mår bättre

kramar❤️

 

Anonym skrev:

…Nu vet ju jag knappt så mycket om symtomerna eller något om depression alls. Men det känns som om mina saker där jag kanske är ledsen eller inte känner någon känsla av lycka eller glad eller ledsamhet alls vissa dagar är typ 6/7 dagar i veckan för ibland i skolan är jag glad under dagen men egentligen så är det bara en mask för vill göra andra glada. Tänkt så är jag inte direkt deprimerad och kommer inte få diagnosen depression då känns det ganska löjligt för då har jag förmodligen bara överdrivit för det är ju så med Adhd som jag har att mina känslor blir mycket mycket mer starkare än en ”normal” människas känslor. Dessutom vet jag inte hur jag ska söka hjälp när jag inte får någon hjälp alls på BUP trots att det vet att jag har självmordstankar och har självskadebeteende och har överdoserat på mina medeciner i försök att ta mitt liv. … Hmm Hur känns tanken att berätta för dina föräldrar att du fortfarande har ett självskadebeteende? Du ska veta en sak – om man har självmordstankar så långt att man satt datum – så är det inte din ADHD som överdriver! Du mår riktigt dåligt och du har rätt att må dåligt, lider med dig att du inte blir tagen på allvar. UMOs rekommendation om att du kanske ska prata med skolans kurator kan ju vara en bra ide så du får en regelbunden samtalskontakt. Eftersom jag jobbar i skolan så vet jag att kuratorer har tystnadsplikt gentemot alla. De är skyldiga att göra oros anmälan till soc om det är så att de tänker att det är fara för ditt liv eller livskvalitet. Många av mina elever som fått en orosanmälan känner att de får bättre hjälp efter det att den har gjorts. Din Cybervän!

Har gjort så mina föräldrar tror att jag har slutat skada mig själv, så det vet ej om att jag fortsatt.

Ah men soc har varit inblandad innan när jag var mindre då ingen visste att jag hade Adhd för de var ej ofta med tjejer. Så de var nära ta bort mig där så efter det så har jag inte direkt gillat tanken men soc.

och är rädd och försiktigt med allt jag säger till någon vuxen då det kanske uppfattar något fel eller så vidare.

Anonym skrev:

Tack dina ord värmer alla som hänger här på forumet. Jag tror att det är annorlunda för att alla vi som hänger här har någon koppling till att må dåligt. De flesta har egen erfarenhet eller anhöriga som har olika psykiska problem. ADHD är inte bara dåligt även om det kan kännas så – i framtiden kommer du att märka att du är väldigt kreativ och förmodligen oxå intelligent. ADHD handlar om att göra sitt liv så att det fungerar på de områden som du är bra på Kram från din vän i Cybern

 

Tack du.

Som tur så ringde BUP min mamma igår och ska dit imorgon kl 11 och prata med någon för dem är oroliga för mig.

Så det ska tydligen fråga frågor och bedöma hur allvarligt dem tycker min situation är, därefter så får jag väl se om jag blir inlagd eller får någon annan behandlingen eller vad dem gör.

Vet ej om jag kommer säga exakt allt om  att jag faktiskt har planerat innan då att ta mitt liv men valde att inte göra det och tog dem tabletterna jag hade för att ej riskera att jag faktiskt skulle försöka.

Eller om jag ska säga som det är. Asså detta låter kanske dumt men är rädd om jag blir inlagd så kanske jag ej få ha min mobil och det är något jag ej skulle klara av. Behöver ha kontakt med mina vänner och allt liksom. Men annars vet jag ej. Dock vet jag att det är bästa att säga sanningen för att få den hjälpen man behöver.
Får se imon vad som händer, om du vill så kan jag berätta vad som hände och kanske hur det kommer gå efter mötet om du vill? Annars skiter jag i det.

kramar