Jag förstår verkligen hur du kan känna. Jag är 13 år och tänker på hur sjukt jobbigt det är och vad jag äter osv. Jag har ingen att kunna prata med och det är därför jag är här. För att få kunna se att jag inte är ensam. Samhället är ganska sjukt med idag. Hur man måste ha en sådan perfekt kropp. Hur vår kroppsideal ska vara. Dagens normer. Men det jag skulle vilja säga är nog att det viktigaste är att hon har någon att prata med. Psykolog, terapeft, bup, föräldrar osv.. Sedan att försöka hjälpa till lite med själva ätstörningen är nog att inte pressa henne för mycket till att äta. Jag vet nu dock inte riktigt hur det är i erat liv nu. Men det bästa ni kan göra tror jag är nog nästan att kolla till henne. Prata med henne. Pressa henne inte till att äta. Ta det sakta men säkert. Ät saker som kanske inte alltid har högsta fett halten så hon fortfarande får i sig något🤷♀️ men det är ju bara från mitt perspektiv. All kärlek till er.
