Hem > Forum > Under 18 > anorexia, en kompetativ sjukdom som gör allt för att vinna

anorexia, en kompetativ sjukdom som gör allt för att vinna

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • jag uppskattar känslan av yrsel när jag ställer mig upp för det betyder att jag lyckats, jag gillar det faktumet att mitt hår är så otorligt känsligt för det betyder samma sak, det gäller även den konstanta huvudvärken, jag vet att jag lyckats. jag kan säga kalorivärdet på nästan allting för jag suttit och räknat mer på det än vad jag nånsin kommer räkna på mattelektionerna, jag svarar på mindre än 5 sekunder att jag bara är trött och att det inte är något när någon frågar. men det de inte vet är att jag vet att när jag kommer hem kommer jag behöva distrahera mig själv direkt så jag inte gör något bara för jag åt lite frukost, för jag ångrar det. känner mig så otroligt äcklig om jag ens tänker på mat. jag har testat allting för att tänka mindre på det och att hindra mig själv men det går inte. jag har pratat med så otorligt många och alla säger samma sak. mitt humör beror på vad siffrorna säger. det jag gör under kvällen beror på siffrorna. sjukt att mina föräldrar inte frågar om varför jag alltid går och duschar efter middagen. varför jag duschar i 20 minuter så fort jag ätit. varför jag duschar mycket längre då. jag sitter vid bordet och stirrar ut genom fönstret, jag ser fram emot den brännande känslan i halsen. jag har slutat säga till folk när jag har problem för det betyder att de kommer hålla koll, om jag istället säger att allt är bättre så tror de på det. alla tror blindt på att jag faktiskt ätit frukost, att jag kommer äta när jag kommer hem, att jag inte gillar maten. tuggummi och kallt vatten har blivit det jag alltid har med mig. min frukost, lunch och middag flyter ihop till ett konstant tuggande av tuggummi.

    Trådstartaren

    känslan när jag ser hur enkelt hårstrånen dras bort från min hårbotten när jag drar handen igenom håret, känslan när yrseln kryper sig fram när jag ställer mig upp, känslan när tomheten i magen spänner till, känslan när mina händer är helt torra, känslan när jag ser alla blåmärken som spridit sig över min kropp, känslan när både mina händer och fötter är iskalla, känslan när jag ser att siffrorna är lägre än igår.

    stolthet. känslan är stolthet. jag känner mig stolt. stolt över vadå?
    känner jag mig stolt för att ha förstört min kropp? nej. jag känner mig stolt för jag har stoppat mig själv. stoppat mig ifrån att vara äcklig. stoppat mig själv att vara motbjudande.

    jag har lyckats. lyckats med bestraffningen. bestraffningen för hur jag ser ut, hur jag rör mig, hur jag beter mig. bestraffningen för jag sa det där. jag sa det där man inte ska säga. jag sa för mycket.

    det var ju mitt fel. mitt fel. fel.
    vad är egentligen fel?
    fel för mig är när någon gör något man inte ska göra. det jag tycker är rätt är fel för dig, och tvärtom. jag tycker allt är fel. allting med mig själv är fel. du kanske inte ser det, men för mig är allting fel.

    allting känns och ser fel ut, inte bara när det gäller mig utan allting.
    stolen är oskön, pennan låter för mycket, någons andning är för hög, solens strålar är för starka.

    allting är bara fel, så är det med maten. all mat är fel.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.