Ja, du är inte ensam.
Jag är 44 år, har 2 barn, ett misslyckat äktenskap med en man och flera relationer med kvinnor bakom mig.
Det var först förra året, när jag träffade en betydligt yngre transkvinna som jag vågade sätta ord på mitt bekymmer… Att jag ser mig som man. Varje gång ngn penetrerade mitt kön kände jag mig som en docka. Jag låg där och undrade när det var slut. Med kvinnor ville jag allrid använda strap-on och när de lät mig så kände jag mig mer äkta än någonsin och samtidigt som att jag lurade dem. För jag satte på dem med min inre man och de var attraherade av kvinnor. Det funkade såklart inte i längden.
Jag har tänkt länge. Jag kommer inte att gå igenom ett könsbyte. Jag känner mig för gammal. Men jag letar nu efter andra typer av partners än förrut. Mer accepterande av min olikhet. Jag har just börjat dejta en bisexuell kvinna som verkar fatta. Jag tänker att det handlar om att veta vem man är… Sedan kommer ångesten pga dysforin alltid finnas där men… Det är bättre.
Jag kan iaf klä mig manligt, ingen bryr sig. Det har bara varit relationer som varit hopplösa.
