Att ta hjälp?

Jag har varit i kontakt med många olika människor i jakten på hjälp för mitt psykiska mående. Jag har pratat med mamma, med lärare, med psykologer och kuratorer. Jag har kastats mellan mottagningar. Jag har två besök på psykakuten i ryggsäcken.

Har käkat antidepressiva sedan oktober förra året, mår inte bättre, bara att dipparna är mjukare nu. Men ibland kommer en hård dipp, som i februari i år när jag hamnade på akuten efter ett suicidförsök.

Nu i somras flyttade jag hem till mina föräldrar efter att ha bott i en annan ort under gymnasiet. Planen var att jag skulle stanna hemma ett tag så jag fick kontakt med psykiatrin där och hade ett möte. Det mötet var hemskt enligt mig och jag ville inte tillbaka. Sedan flyttade jag tillbaka till staden där jag gick gymnasiet eftersom mina vänner bor här. Problemet är nu att jag inte har någon kontakt med psykiatrin.

Psyk i min hemkommun bara släppte mig och jag har ingen aning om hur jag ska söka hjälp på nytt i kommunen jag bor i nu.

Innan har kontakt med psyk skett i samband med uppföljning efter suicidförsök. Men det måste ju finnas ett lättare sätt att få tag på en psykolog än att göra ett tredje besök hos psykakuten?

Finns det någon här som har bra tips för mig var jag kan vända mig? Vill ha kontakt med en psykolog som kan göra tester med mig ifall jag har en diagnos som ställer till måendet för mig, eller om jag behöver samtalsterapi… Går inte längre i skolan så kan tyvärr inte vända mig till en skolkurator.

 

Mvh.

[Yellow Sikuvi]

Det är väldigt svårt och en lång process idag att få hjälp hos psykiatrin, det är bra att vara beredd på det. Är du ärver 18 kan du själv ta kontakt med vårdmottagningen och få en tid hos en läkare som gör en bedömning och ska skicka en remiss till en öppenvårdsmottagning. Är du under 18 får du nog be någon av dina föräldrar att sätta igång den processen. Du kan alltid söka lite på nätet eller ringa 1177 om du vill få mer konkreta svar.

Det bästa (iaf så länge) är att ha någon som du antingen litar mycket på eller någon på nätet, som här, som du kan prata med eftersom den personen inte vet vem du egentligen är eller bor kan den heller inte sprida saker vidare till de du känner.
Vet du vad det är som skapar så starka dippar att du gör självmordsförsök? Är det något särskilt som hänt eller hemska tankar som dyker upp?

Yellow Sikuvi skrev:

Det är väldigt svårt och en lång process idag att få hjälp hos psykiatrin, det är bra att vara beredd på det. Är du ärver 18 kan du själv ta kontakt med vårdmottagningen och få en tid hos en läkare som gör en bedömning och ska skicka en remiss till en öppenvårdsmottagning. Är du under 18 får du nog be någon av dina föräldrar att sätta igång den processen. Du kan alltid söka lite på nätet eller ringa 1177 om du vill få mer konkreta svar. Det bästa (iaf så länge) är att ha någon som du antingen litar mycket på eller någon på nätet, som här, som du kan prata med eftersom den personen inte vet vem du egentligen är eller bor kan den heller inte sprida saker vidare till de du känner. Vet du vad det är som skapar så starka dippar att du gör självmordsförsök? Är det något särskilt som hänt eller hemska tankar som dyker upp?

 

Tack för ditt svar! Jag är över 18 år, så ska testa få kontakt med mottagningen.

Jag lider av fruktansvärt mycket ångest. När de hårda dipparna kommer så blir ångesten för svår att hantera och då blir jag impulsiv och skadar mig själv och/eller gör ett suicidförsök. Jag har fantastiska människor runt mig, framtidsplaner och allt men just i den stunden när ångesten är för stark så finns liksom ingenting. Det är otroligt läskigt när det händer…

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

Tack för ditt svar! Jag är över 18 år, så ska testa få kontakt med mottagningen. Jag lider av fruktansvärt mycket ångest. När de hårda dipparna kommer så blir ångesten för svår att hantera och då blir jag impulsiv och skadar mig själv och/eller gör ett suicidförsök. Jag har fantastiska människor runt mig, framtidsplaner och allt men just i den stunden när ångesten är för stark så finns liksom ingenting. Det är otroligt läskigt när det händer…

Det låter som att du skulle behöva någon form av akutmedicin, något som stoppar den onda spiralen av tankar snabbt.
Minns du vad det är för tankar som dyker upp när du mår så dåligt?

Yellow Sikuvi skrev:

Det låter som att du skulle behöva någon form av akutmedicin, något som stoppar den onda spiralen av tankar snabbt. Minns du vad det är för tankar som dyker upp när du mår så dåligt?

Svårt att säga vad det är för tankar. Det är hopplöshetskänslor, ingenting kommer bli bra, jag är usel och att världen klarar sig bättre utan mig typ.

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

Svårt att säga vad det är för tankar. Det är hopplöshetskänslor, ingenting kommer bli bra, jag är usel och att världen klarar sig bättre utan mig typ.

Kan känna igen mig i de tankarna. När du känner att du är på väg ner i en sån grop så försök be någon om stöd, eller se till att du inte är ensam iaf.

[Red Dykepi]

Hur har det gått, ts? Har du fått kontakt med vården?

Om du inte vet vilka mottagningar som finns i närheten så kan du ringa 1177 eller besöka deras webbplats 1177.se

Du kan också googla på t.ex. ”psykiatri Stockholm” och se vad som dyker upp. Det kan också vara bra att veta att man numera har rätt att söka hjälp var man vill i hela landet.

Om det ändå händer att en mottagning nekar en p.g.a. att de anser att man bor på fel ställe, så kan man kontakta hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Det gjorde jag när en mottagning inte ville ta emot mig p.g.a. att jag bodde i ”fel” kommun. Det hjälpte.

Red Dykepi skrev:

Hur har det gått, ts? Har du fått kontakt med vården? Om du inte vet vilka mottagningar som finns i närheten så kan du ringa 1177 eller besöka deras webbplats 1177.se Du kan också googla på t.ex. ”psykiatri Stockholm” och se vad som dyker upp. Det kan också vara bra att veta att man numera har rätt att söka hjälp var man vill i hela landet. Om det ändå händer att en mottagning nekar en p.g.a. att de anser att man bor på fel ställe, så kan man kontakta hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Det gjorde jag när en mottagning inte ville ta emot mig p.g.a. att jag bodde i ”fel” kommun. Det hjälpte.

 

Hej, du goda främling. Jag lever då fortfarande och har faktiskt fått tag på en samtalskontakt på min lokala ungdomsmottagning. Det känns okej för stunden och jag hoppas på att det kan ge mig vad jag behöver. Tack för att du frågade.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Hej, du goda främling. Jag lever då fortfarande och har faktiskt fått tag på en samtalskontakt på min lokala ungdomsmottagning. Det känns okej för stunden och jag hoppas på att det kan ge mig vad jag behöver. Tack för att du frågade.

Underbart att höra! Jag är glad för din skull!