Nu vet inte jag vad du stressar över, men jag tror att jag kan relatera i alla fall. Oftast brukar jag bli stressad över saker som skolarbeten, jobbuppgifter eller att jag inte har svarat på ett meddelande inom en rimlig tidsram – det enklaste sättet att lösa det är att be någon du känner om hjälp. Till exempel, när jag får panik över att jag har råkat ignorera någons sms alldeles för länge så brukar jag be en kompis gå in och läsa meddelandet, och sedan skriva ett svar åt mig som hen sedan skickar.
Sedan förstår jag att vissa saker kan man inte fråga andra om hjälp med, eller så har man ingen som man litar på tillräckligt för att be om deras hjälp. Dock vill jag ändå påpeka att oftast, när man mår dåligt, så vågar man inte lita på någon även fast de egentligen mer än gärna hade hjälpt till. Det svåra är att samla modet till att faktiskt fråga.
För att kunna “ta tag i det” behöver man först inse att det med största sannolikhet kommer att få ett “bättre” resultat om man bara gör det än om man skiter i det. Exempel: jag stressar över en inlämning till mitt plugg. Skiter jag i allt, skriver inte klart uppgiften och så vidare, så har jag ingen chans att få godkänt. Däremot om jag skriver klart uppgiften även om jag inte är särskilt stolt över den och tror att den antagligen kommer att bli underkänd, så har jag i alla fall lämnat in någonting och det finns ändå en chans att jag blir godkänd. Dessutom kan jag skicka ett mejl till läraren och berätta att jag har gjort mitt bästa men att jag kanske inte blev jättenöjd p.g.a. si och så, och oftast har de faktiskt sympati för en och betygsätter en baserat både på ens arbete och på ens förmåga att arbeta just då.
Även fast det kanske känns hopplöst just nu så är det alltid värt att åtminstone fråga om hjälp eller stöd eller vad man nu kan behöva. Det finns ingen skam i det överhuvudtaget. Vi människor har utvecklats enbart på grund av att vi hjälper varandra; det som definierar mänsklighet, i alla fall i mina ögon, är vår empati och vår villighet att ge varandra det stöd som behövs för att gå vidare. Även fast vi egentligen inte tjänar någonting på det så är vi ändå “programmerade” att bry oss om våra medmänniskor, och det tycker jag är väldigt vackert.
Behöver du hjälp, be om det. Och om ingen av de du känner är villiga/kapabla till att hjälpa kan du alltid vända dig till människor du inte känner och jag lovar att någon kommer att ha exakt rätt råd för exakt din situation.
Jag hoppas att du får den hjälp du behöver, och om du inte känner dig trygg nog med de du känner så finns jag här om du vill prata. <3
