Hem > Forum > Stress > Stress över…

Stress över…

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • ..Att ingen ska märka att nåt är fel.

    kalla mig feg kalla mig vad ni vill jag vet sanningen , men jag lever med en missbrukande partner, är fast i hans ”våld”

    Utbrott, polis, kaos ,droger, skrik, och kontrollbehov från hans sida

    och något som är otroligt jobbigt är att låtsas att allt är ” normalt ” eller bra. För släktingar, familjemedlemmar  i synnerhet. Träffade en släkting som typ blir sur om man inte vill ses, och där får jag sitta hos hen, skoja och prata. Och LÅtsas. Det tar oerhört mycket energi. Just när det värsta hade lagt sig och det var lugnt ett tag och jag typ är helt apatisk av utmattning efter svår period och sen börjar det om, då vill hen ses. Jag sa att jag var upptagen , men det skjuts ju liksom bara upp. ”Ja nästa vecka kan vi ses🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂🙂” liksom

    Nu har jag ett hemligt förhållande så det är extra viktigt att inte avslöja hur man mår, men jag går sönder i huvudet av stress .
    likadant med min psykiatri kontakt. Jag låtsas för hen också.

    så jävla trött på det här.

    hade jag en ***** skulle jag ****** skallen ** mig

    Hej Pink..

    Jag kan förstå att du finner dig i en extremt svår situation, även om jag inte kan relatera till hur det känns att vara i den. Jag skulle nog aldrig heller kalla dig feg för att du väljer att låtsas som att allt är okej.

    Det låter som att du inte vill berätta sanningen för att det skulle uppstå konsekvenser som du gärna inte vill ha något att göra med? Sen finns det samtidigt en smärta att behöva låtsas och inte synas för dem som är runt dig. Att ingen ser hur mycket du verkligen lider.

    Däremot får jag en känsla av att du vill bli hittad, som du själv skrev “Att ingen ska märka att nåt är fel.”,
    för om någon märker att det är fel så kanske du blir räddad från ditt lidande.
    Men om du blir sedd så skulle du vara i samma situation som om du berättat det för någon.
    Så min fråga är om du innerst inne vill bli sedd för att komma bort från allt lidande, vad är det som tar emot så hårt att du inte vill berätta för någon hur du har det?

    Kram <3

    Trådstartaren

    Åh stort tack för svar❤️❤️

    jag vet inte om jag är trög  i huvudet just nu men jag förstod inte vad du menade?’sedd ?du får ursäkta jag uppskattar jättemycket att du tog dig tid att svara .

    ehm…. Om jag berättar så kommer den berätta för den och den berätta för den, och kanske når det då min far, som jag gått  bakom ryggen på och träfat min pojkvän trots att jag inte får för min kille har försökt att ha ihjäl mig för längesedan , jag har ljugit för min far. Och jag vet att det är fel och hemskt men jag var så ensam och vilse utan min pojkvän att jag begick mitt livs största misstag och gick tillbaka till min pojkvän utan att min Familj visste,

    samvetet , och rädslan för ..att alltså jag vet inte?

    Ingen får veta. Men så har det varit enda sedan jag var liten och blev sexuellt utnyttjad , personen hotade döda min familj om jag sa nånting. Kanske ett inlärt beteende från min sida jag vet inte, att ingen får veta.

    Med “sedd” menar jag att de ser dig, de ser att du mår dåligt och märker att något är fel.

    Det låter helt fruktansvärt att du ska behöva stå ut med en person som har försökt att ha ihjäl dig.
    Men det låter ju som att det sitter väldigt djupt inom dig att inte vara till besvär för personer runt dig på grund av att du blev utnyttjad och hotad när du var liten. Att det kommer från en känsla av omtanke och kärlek. Nästan så att du väljer att hålla det gömt för att inte göra dina vänner & din familj illa?
    Sen förstår jag också att du inte vill att folk berättar för varandra om dig.

    Får jag fråga om du litar på din far? Vad tror du hans reaktion skulle vara om du berättade hur du har det?

    Efter det du har berättat nu hoppas jag verkligen att du lyckas komma ur den här situationen på något sätt, om du hade varit min vän så hade jag önskat mer än allt att få reda på hur du har det så att jag kunde hjälpa dig.
    Det finns ingen möjlighet för dig att skicka ett brev eller liknande där du skriver hur du har det till en person du litar på? Om du inte kan säga det ansikte mot ansikte.

    Vad som än händer så hoppas jag verkligen att du får komma undan så snart som möjligt då du verkar vara en väldigt omtänksam person som tänker på andras bästa. ❤️

    Trådstartaren

    Jag har alltid haft ett ansträngt förhållande till min far , men på äldre dar har vi fått en bra relation ,till varandra, han har svikit mig genom att misshandla min mamma psykiskt på äldre dar. Skadar han henne skadar han mig känner ju jag,Men det verka vara omöjligt för honom att förstå.

    men mig behandlar han jättebra och med respekt, nuförtiden. Men skulle detta komma fram vet jag faktiskt inte vad som skulle hända. Ett knytnävsslag i ansiktet på mig? Ingen aning, kanske . Han är en väldigt störd person, typ narcissist. Som hotar med att ta livet av sig om nåt går väldigt emot honom eller får” hjärtproblem”  så man ska känna skuld…litar jag på honom? Jag vet inte. Har tyvärr inget svar på den frågan. Jag är förvirrad.

    tack så mycket för dina fina ord!❤️❤️Kram

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.