Social fobi eller ångest?

Vet inte riktigt vilken kategori detta hamnar under. Har på senare tid drabbats av nån typ av panikattacker i vissa utsatta situationer, typ när man får känslan av att allas ögon är på en själv. Vet att detta är något som följt mig länge men har gjort så gott jag kunnat för att undvika situationer där det kan uppstå, så egentligen har det inte varit nåt problem. Däremot på sista tiden har det kommit tex i kassan på matvaruaffären eller liknande vardagssituationer, det gör ju livet väldigt mycket svårare då det byggs upp ångest redan innan man ska åka o handla för man vet att det kan bubbla upp. Vad jag läst och förstått ska man fortsätta utsätta sig för sånt som är jobbigt men i mitt fall känns det som situationen förvärras då man skäms mer för varje gång det händer. Går liksom inte att dölja när benen börjar darra, blicken flackar o talförmågan i princip är obefintlig. Omöjligt att säga när det ska hända men om jag har det i bakhuvudet o grubblar på det så kan jag nästan garantera att det dyker upp, eller typ att man får stå o vänta i kö på sin tur då byggs det upp värre och värre. Kan skriva hur mycket som helst om detta o situationer jag hamnat i när det bubblat upp. Blir inte klok på mig själv o varför kroppen reagerar som den gör. Måste ta tag i detta nu när det blivit ett vardagsproblem, snart törs man väl inte ens åka på affären längre.. dela gärna med er av liknande erfarenheter och om ni hittat nåt som hjälpt er.

[Indigo Jysyne]

Hej!

Jag har lidit av social fobi och dåligt självförtroende/ dålig självkänsla. Det som hjälpt mig mest att bli bättre är mental träning. Jag har sakta men säkert bytt ut en negativ kritisk inre dialog mot en stöttande dialog. Jag har mest jobbat med positiva affirmationer. Spelade in på band och sedan lyssnade jag på meningar som jag duger, jag är värdefull etc. Gå till affären är inte längre något problem tack vare detta. Jag har också hört om andra som använt sig av mindfulness och meditation för att få bättre självförtroende eller självkänsla. Det finns en app som heter Snorkel där finns mycket material man kan använda sig av. Har också hört folk som blivit bättre av kbt. Hoppas du hittar din väg till bättre mående man skall inte behöva ha det så. Styrkekramar från mig till dig❤️

För mig funkade det ganska bra att åka till affären men tänka att det är ok om jag inte går in, provar senare, eller om jag gick in att det är ok att lämna varorna och gå ut. Oftast lyckades jag handla då. Kan bli yr i affären nu med om jag är stressad eller spänd då brukar jag tänka på att blåsa ut luften sakta genom läpparna för att lugna ner andningen. Sen att acceptera att ok det är så här just nu men det får väl vara så då.. Har även tagit med sambon som stöd utanför, vill ju kunna själv.

Hoppas något av mitt babbel kan hjälpa 🙂

Alla svar och allt “babbel” 😄 är värdefullt. Har aldrig berättat om mina problem för någon, däremot att jag är är blyg vid vissa tillfällen och har taskigt självförtroende är det nog en del av mina vänner som förstått. Har halvdålig relation med föräldrarna o aldrig känt att dom är några jag kan öppna mig för, tvärtom så är jag väldigt försiktig med vad jag berättar för dom. Sambo eller flickvän har jag inte heller och det beror ju såklart delvis på mina problem. Har alltid vart en sån som vill lösa saker själv utan att behöva blanda in andra, vilket kanske inte alltid är rätt. Är bara skönt att få skriva av sig lite, hoppas kunna vända denna onda cirkel innan det går för långt. Det är först nu jag börjat tänka på hur tankar kan ha sån enorm makt över kroppens funktioner, känns som man blir helt lamslagen ibland. Får väl be om ursäkt lite för mitt “babbel” också men det är mycket som vill ut just nu 😅

Kan verkligen hjälpa mycket att skriva ner sina tankar och funderingar. Har du någon du skulle kunna tänka dig att öppna upp lite för? Jag har också varit och är väldigt blyg med dålig självkänsla men bestämde mig till slut att vara öppen för hur jag mår till anhöriga och vissa på jobbet. Ångrar det inte och oj vad många fler det är än man kan tro som har liknande problem. Även såna som jag trodde var hur lugna som helst. Är lite befriande att märka att man inte är ensam fast man inte önskar att någon annan har det jobbigt så klart.

Kram 🙂