Hem > Forum > Stress > Måste skriva av mig.

Måste skriva av mig.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Trådstartaren

    Det är kaus på mitt jobb, och jag jobbar alldeles för hårt både fysiskt och mentalt än vad jag klarar av. Det är så mycket problem på jobbet och de blir bara värre. Vi är för få i personalen och fick reda på att en av dom som jobbar bäst orkar inte med allt strul längre och vill säga upp sig. Dels kommer jag sakna henne, men även mer tyngd kommer hamna på mina axlar då mer uppgifter hamnar på mig. Vi är redan för få och vissa slarvar även med uppgifter som måste tas på allvar.

    Jag har problem i mitt förhållande med att inte kunna stå på mig med mina åsikter. Känner att jag ger mer än jag får tillbaks i vissa sammanhang.

    Mitt psyke klarar inte av all ångest, stress, känslor och tankar. Och självmordstankar övergår till eventuella försök. 🙁 jag vill lägga mig ner och ge upp, men känner samtidigt en enorm press att vara andras till lags och aldrig skapa problem, även om de är genom att bli frånvarande.

    Det är kaus på mitt jobb, och jag jobbar alldeles för hårt både fysiskt och mentalt än vad jag klarar av. Det är så mycket problem på jobbet och de blir bara värre. Vi är för få i personalen och fick reda på att en av dom som jobbar bäst orkar inte med allt strul längre och vill säga upp sig. Dels kommer jag sakna henne, men även mer tyngd kommer hamna på mina axlar då mer uppgifter hamnar på mig. Vi är redan för få och vissa slarvar även med uppgifter som måste tas på allvar. Jag har problem i mitt förhållande med att inte kunna stå på mig med mina åsikter. Känner att jag ger mer än jag får tillbaks i vissa sammanhang. Mitt psyke klarar inte av all ångest, stress, känslor och tankar. Och självmordstankar övergår till eventuella försök. 🙁 jag vill lägga mig ner och ge upp, men känner samtidigt en enorm press att vara andras till lags och aldrig skapa problem, även om de är genom att bli frånvarande.

    Hej!

    Din situation låter väldigt jobbig, nu vet jag ju inte vad du jobbar med. Men jag skulle nog föreslå att du kanske ska börja leta efter nya jobb som kanske kan bli aktuella för dig? Det arbetet du är på nu kanske är roligt, men om du inte mår bra av det tror jag att det finns många andra arbeten som skulle kunna få dig att må bättre.

    Relationsproblem är ett rent helvete, och om du känner att relationen är destruktiv säger jag bara en sak: LÄMNA! Lämna innan det är för sent!  Att lämna är svårt, men att stanna kvar är svårare. En relation ska vara 95% bra och 5% ”dålig” (tänk dig småtjafs, vanliga ”bråk” man har), inte 80% dålig och 20% bra. Även om det är de där 20%:en man stannar för – så är det INTE värt det. En destruktiv relation är manipulativ, och oavsett om du är man, kvinna eller inget av dem förtjänar du bättre än att leva i en. destruktiv relation.

    Jag vet ju givetvis inte om din relation är destruktiv, utan utgår endast från det du skrev i ditt inlägg. Är det inte destruktiv, men du ändå känner att den tar mer än den ger har jag tyvärr inga bra råd. Då är det bara du som har svaret på om det är värt att fortsätta eller avsluta.

    Kom ihåg att självmord inte löser något. Självmord är ingen egoistisk handling, men det löser fortfarande inte något. Jag läste ett citat inne på en skoltoalett för ett tag sedan, och tänker att det kanske kan passa in här: ”Suicide does not ens the pain, is just passes it to someone else. Stay strong! ♡”

    Kom ihåg att du INTE behöver vara alla till lags. Du behöver INTE vara Miss/Mr 200%, ingen kommer döda dig för att du inte håller med den personen helt. Det ÄR okej att säga nej. Det ÄR okej att säga ”jag orkar inte” och det ÄR okej att misslyckas emellanåt. Jag säger inte att det är lätt, men det är okej. Det är lätt att glömma bort, speciellt om man är högpresterande, men det ÄR ändå okej att inte ge 200% hela tiden.

    Stay strong! ♡

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.