Hem > Forum > Stress > Jag vill studera och massa annat – Ålderskris

Jag vill studera och massa annat – Ålderskris

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Hej!

    Jag har sökt hjälp hos socialen för att komma bort ifrån min familj. För att få hjälp med att komma till ett skyddad boende. Min önskemål var att få ett boende i samma hemstad. Eftersom jag har mina studier och arbeten och massa andra saker som är oerhört viktiga för mig.

    Jag förflyttades till en annan ort och handläggaren menade att om jag pratar med en riskbedömare så kan de skicka tillbaks mig till min hemstad efter två veckor, om jag talar om hur stor risken det är. Men det var inte hela sanningen och jag pratade med en riskbedömaren. De tyckte att jag kunde åka tillbaks till hemstaden så fort som möjligt.

    Men en ny handläggare ifrån min hemstads socialkontor tyckte inte det och menade att det finns en risk. Vilket det inte finns. Min familj är endast farlig emot mig inomhus, aldrig någonsin utomhus.

    Jag befinner mig nu vecka 6 och har inte studerat och inte arbetat. Jag har inte gjort någonting sedan jag kommit hit. Bara en eländiga väntan.

    Jag har haft en god tålamod, men just nu kan jag inte hjälpa den enorma ångesten, stressen, nedstämdheten och den stora frustrationen. Där jag lugnt och sansat försökt förklara för mig att det bästa är att skicka mig tillbaks till hemstaden, i ett skyddad boende där. För ett skyddad boende existerar och möjligheten finns.

     

    Jag är 24 år, och jag vill så gärna studera denna termin. Mina arbeten verkar försvinna mer och mer, och jag mår väldigt dåligt. Det har blivit så pass illa att jag känner ingen lust av att leva. För jag vill verkligen studera innan denna terminen kommit till sitt slut. Jag har ingen lust att vänta till nästa termin start. Jag mår verkligen jätteilla.

     

    Jag har nämnt detta tidigare hos andra ställen. Där jag fått bekräftelse av att skyddad boende inte är någon tvång. Ja, det är inget tvång, men vart skall jag ta vägen om jag tar emot hjälpen? Jag kan inte och vill absolut inte vända mig till min familj. Det sker obehag av narkotika bruk, våld och terror i huset och emot mig.

     

    Jag finner en stor stress och jag överklagade handläggarens beslut som jag kommer återigen ha ett möte nästa vecka. Om det kommer bli någonting positivt av det vet jag inte. Men jag befinner mig slutet av Mars, så jag vet inte om allt kommer vara försent. Jag har varit deprimerad tidigare, och jag känner mig mer redo att ta mitt liv.

     

     

    Avatar

    Hmm känns som du är i väldigt jobbig situation.  Ett slags moment 22. Du behöver bo någon annanstans än hemma med din familj – och du upplever att det bara är farligt inomhus: För att förstå bättre – varför tror du att det inte är någon fara för din person utomhus, dvs att det är bara farligt inomhus?

    Jag prenumererar på tråden och kommer att läsa allt som skrivs och svara på dina inslag.

    Trådstartaren

    Hmm känns som du är i väldigt jobbig situation. Ett slags moment 22. Du behöver bo någon annanstans än hemma med din familj – och du upplever att det bara är farligt inomhus: För att förstå bättre – varför tror du att det inte är någon fara för din person utomhus, dvs att det är bara farligt inomhus? Jag prenumererar på tråden och kommer att läsa allt som skrivs och svara på dina inslag.

    Tack för ditt svar!

    Jo, en av mina ”överlevnads” planer har varit att låsa in mig i mitt rum och/eller vara utomhus. Att vara utomhus, vara aktiv på ina volontärsarbeten, projektarbeten, studier och långa motioner och varit mycket givande. Eftersom när personen inte ser mig, gör jag inget som helst ”fel”.

     

    Jag skall förklara för mig: Farliga personen som är i huset. Har en dålig dag. Han ser mig, och jag kanske antingen stampar på golvet för hårt, kanske ler, kanske gör lite vad som helst och det är bara ”fel”. Personen blir snabbt explosiv eftersom det är ”felet” han störde sig på. Men i själva verket kan det handla om så enkelt att det är brist på narkotika i honom eller så kanske det kan handla om att han bara haft en dålig dag.

    Han har aldrig och skulle aldrig någonsin aktivt söka upp mig bara för att slå mig eller ta mig hem. Inget sådan kontrollbehov har han. Han skulle faktiskt inte bry sig en smack om jag befann mig borta eller inte. Därför kan jag faktiskt på mycket enkelt sätt bryta kontakten med honom och framförallt familjen. Jag kanske låter känslokall när jag talar om att jag även vill bryta kontakten med familjen. Men tyvärr, är inte familjen fullkomligt oskyldig. Men det innebär inte att de heller skulle aktivt söka upp mig.

     

    Jag känner mig familj och jag kan vara fullkomligt säker och säkerhets ställa till handläggaren att de aldrig någonsin skulle banka på min dörr.

     

     

    Trådstartaren

    Jag mår verkligen väldigt dåligt och det känns som om allt går väldigt långsamt. Det är väldigt frustrerade men framförallt oerhört nedstämd. Jag saknar min kärlek, projektarbeten och studier.

    Jag skapade någon liknade tråd på Internet och jag blev bara dumförklarad. De ansåg att jag kunde söka själv boende.

    Men jag har självmant försökt söka boende, har inte hittat någonting. Jag har verkligen försökt ta hjälp ifrån samhället sedan jag var 16 år. Jag var mer tillbakadragen vid den tiden och därav kunde jag inte tjata, något som jag önskade att jag hade gjort. Nu är jag tjugofyra år och allt känns så tungt.

     

    Jag hittar inte egen boende, och jag har inte alls tid till nästa vecka för att komma till min hemort. Jag måste i sådan fall komma iväg nu om jag skall fortsätta med Arbetsförmedlingens program. Där man får möjligheten att studera upp sina betyg fram till man är tjugofem. Jag mår väldigt illa, och jag vill ta livet av mig.

     

    Jag känner att det inte sker någon som helst vidare process.

    Jag känner mig så arg, besviken, förtvivlad, nedstämd och har tankar om döden.

     

    Om någon kan ge tips om vad som helst, blir jag innerligen tacksam.

    Trådstartaren

    Okej, det blir att försöka hitta en studentbostad så fort som möjligt. Jag tror det är det enda lösningen egentligen.

     

    Men frågan är, hur kan jag hitta en studentbostad i en sådan här kort varsel?

     

    Tack på förhand!

     

    Jag behöver finna ett innan den 26:e Mars.

    Avatar

    Prova med att hyra ett rum om du behöver bostad snabbt – det kan ju finnas någon som vill hyra ut ett rum åt dig.  Sedan kan du ställa dig i kö för ett studentboende eller liknade samtidigt som du har tak över huvudet.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.