Hem > Forum > Stress > Går på glas

Går på glas

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Trådstartaren

    Har du någonsin känt av en känsla av att något dåligt är påväg. Som om du omedvetet gör dig redo varje dag för att möta något jobbigt. Så känner jag.

    Det känns som om jag tippar på tå, eller till och med går på glas. Att när som helst så kommer någon form av insident eller händelse som gör mig ledsen och att de kommer leda till att mitt liv rasar samman omkring mig. Som om jag bara väntar på att allt jag byggt upp är påväg att rasa ner.

    Jag har nämnt att jag mådde mycke sämre innan jag hade min sambo. Men jag tror kanske att en del av mig inte tar till mig att detta livet med min sambo är för evigt. Inte för att jag har tankar på att avsluta det. Inte alls. Utan mer som om jag har känt att de är för bra för att vara sant, så jag har inte tillåtit mig att landa i det eftersom jag tror de kommer försvinna vilken minut som helst.

    Att det bara är en tidsfråga tills jag antingen klantar till det. Mötet ett hinder i livet och tappar kontrollen, eller att han inser att min diagnos är för mycke för honom och inte orkar med mig och mitt beteende för det.

    Jag har en gnagande oro och stress  24/7, min värld kommer rasa samman när jag minst anar de.

    Jag känner igen mig. Jag oroar mig också för att allt ska rasa samman.

    För mig började det i 20-årsåldern (jag är 31 nu) med att jag konstaterade att så fort det känns som om saker och ting går åt rätt håll så händer det något (som jag givetvis inte kan påverka) som gör att allt rasar samman. Då började jag oroa mig för att det ska bli så varje gång, vilket gör att när det känns som om saker går åt rätt håll så blir jag jätteorolig för att det ska hända något som gör att det går åt helvete. Det gör att jag har svårt att glädjas åt sådant som är bra, eftersom jag blir så rädd för att förlora det.

    Trådstartaren

    Ja precis. Förstår verkligen den känslan. Man kan inte riktigt landa i det som är bra. Jag kan inte det iaf, jag är lite på min vakt hela tiden. Berädd på kaus

    Ja precis. Förstår verkligen den känslan. Man kan inte riktigt landa i det som är bra. Jag kan inte det iaf, jag är lite på min vakt hela tiden. Berädd på kaus

    Samma här. Jag kan aldrig riktigt slappna av, för jag är ständigt beredd på att det som är bra ska tas ifrån mig. Ju bättre jag mår, desto mer oroar jag mig. Tyvärr har jag inget svar på vad man kan göra för att slippa känna så.

    Trådstartaren

    Nä de vet inte jag heller

    Kanske är det så att vi behöver bli överbevisade, att vi behöver få se att det inte alltid blir som vi fruktar?

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.