De blir aldrig nöjda.

Jag är 13 år och har verkligen så myclet tårar inom mig. Skolan tar verkligen kool på mig även om jag är knappt halvvägs i skolan. Det kan låta töntigt. Men mamma och pappa blir ALDRIG nöjda heller. Det ända sättet jag hittat att ta ut min stress på ör att skada mig själv. Detta har på gått i 2 år. Ja, jag har pratat med bup, terapeft, mamma och pappa och lärare. You name it. Men det funkar inte at bara prata. Jag orkat inte med skolan längre. Känns som jag börjar ge upp helt och hållet på min livslust..

♥️ Jag hade det också besvärligt till och från när jag gick i skolan, men du verkar må ännu värre än vad gjorde. Är det något specifikt du tycker är jobbigt med skolan? Och vad är det dina föräldrar aldrig blir nöjda med?
Jag förstår ju att du inte mår bra och känner en stress i och med att du skadar dig. Ofta när man inte mår bra kan det kännas som det saknas något i ens liv, är det så för dig också? Förutom att bara prata, som du skriver- Vad tror du skulle kunna göra att du mår bättre?

Hej vännen!

Som rektor i min yrkesprofession förstår jag dig fullt ut med att skolan periodvis, stundtals och ibland jämt och ständigt gör att du upplever stress.

Vad gör dig själv nöjd i skolarbetet? Vad vill du själv ha för mål och skulle känna sig stolt över i din prestation?

Finns det någon i din närhet som du kan prata med på ett genuint och ärligt vis där du beskriver dina tankar och känslor ”på riktigt” utan oro eller får en känslan av prestation och/eller att du behöver skada dig?

Beskriv och berätta gärna mer om dina tankar, så ska jag försöka vägleda dig inom skolans utbildningsmöjligheter.

kram så länge ❤️

Hej Blue Hafery!

Menar du lite att dina föräldrar måste sluta pressa dig, och att det är pga. dina föräldrar som du mår sämre och skadar dig själv? Eller är det framförallt pga. skolan? Pressar föräldrarna dig till att du behöver må bättre?

Jag förstår vad du menar när du säger att du har mycket tårar inom dig, det är jättejobbigt att bära runt på tårar och känna sig ensam i sin smärta. Speciellt om man inte känner att det hjälper att prata med andra. Har du prövat att släppa ut tårarna istället? Varje dag, litegrann i taget? Det kan hjälpa. Jag har läst någonstans att det frigörs lugnande känslor inom en när man gråter. Det är läkande att gråta.

Vet inte om det är till någon tröst men jag mådde också förskräckligt dåligt när jag var 13 år. Jag vet hur det känns <3