Jag va så kär. Han va mannen i mitt liv trodde jag. Jag va 20år och han 50år. Jag skrevs ut från psyk någon månad innan vi träffades. Från början va allt bra, han fick mig att leva, må bra och älskade honom mer än jag trodde att man kunde älska nån.
Han pratade tidigt om att han ville ha trekant och att han va tvungen att ha de för annars kunde han lika gärna dö. Jag ville göra honom nöjd och sa ja om att prova nå gång. Nån gång, nån gång kom. Han kom hem från krogen och hade med sig en annan man. Jag kände mig tvingad. Ville inte. Protesterade men då blev de bara värre. Detta hände många gånger innan jag lyckades ta mig i från honom.
Jag känner sån skam för de här. Vet att de inte är min skam men jag känner mig så äcklig och de går inte över. Har PTST efter de här och minnena äter upp mig inne från och ut. Vill inte minnas mer. Vill inte leva längre. Hjälp!