Hem > Forum > Skam > Skammen är för mäktig

Skammen är för mäktig

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag var 20 år…livet var tufft. Jag hade just fått en adhd-diagnos som jag försökte hantera. Min dåvarande lämnade mig med orden ”jag utnyttjade dig för att du var snäll nog, jag hade inga känslor för dig”. Jag var knäckt, dränkte sorgen i alkohol och festande. Jag sökte efter bekräftelse. Som jag alltid gjort. Jag sökte bekräftelse hos män. Jag vet att om jag slår på charmen får jag det jag vill. Jag förstår än i dag inte varför jag kunde sjunka så lågt, det finns inget som gör det jag gjorde varken förståeligt eller acceptabelt. Av någon anledning…valde jag att se om jag kunde förföra min väns man. Jag förstår inte. Ibland funderar jag på hur jag är funtad. Mycket riktigt fattade min väns man ett intresse för mig. Jag kunde åka hem till dem för att spela det farliga spelet, förföra honom under tiden hon var i samma lägenhet. Bara för att jag visste att jag kunde. Jag hade inget intresse i mannen i sig, inga känslor inblandade, ingen känsla av konkurreras. Efter månader av det där spelet fick jag som jag ville. Efter att vi haft vår stund mötte vi upp min vän för att äta på restaurang, bara några timmar efter att vi bedragit henne. Jag hade ingen skam, ingen skuld. Jag blev snarare hög av ruset det gav mig. Jag valde att avsluta kontakten med mannen, inte för att det kändes fel, utan för att jag fått det jag velat ha och skulle ge mig på nästa utmaning. Efter incidenten, var jag fortfarande vän med den här stackars kvinnan. Jag umgicks med henne dagligen med vetskapen om att hennes man hade varit otrogen och att jag varit den där andra kvinnan. Jag blev arg och stött när hon tog avstånd från mig, jag fick hela min vänkrets emot mig. De sa aldrig vad anledningen var, men jag kan bara gissa mig till att de fått vetskap om mitt svek eller att de misstänkte det. Jag förstår inte att jag hade mage att känna mig sviken. I flera år var jag arg. I flera år kändes det som om jag var felaktig dömd. Tills en dag då alla känslor jag gömt undan överföll mig på en och samma gång. Jag dränktes av skam. Jag förstod att vad jag gjort var fel och att jag inte för mitt liv kan förstå vad det var för mekanismer som fick mig att agera som jag gjorde. Hur kunde jag förråda min vän. Än idag är det för mig ett oavslutat kapitel. Jag har sådan skam för vad jag har gjort. Jag hatar mig själv för det och påminns varje dag om ditt agerande. Det äter upp mig.

    Jag vet att jag kommer få tipsen att kontakta min vän och be om förlåtelse. Jag är blockad på alla dess vis. Vilket jag är lite lättad över då jag har en enorm stolthet och kan inte riktigt erkänna att jag gjort fel, inte inför henne. Mannen kontaktar mig fortfarande. Jag vet vad han vill, jag orkar inte svara. Jag vet inte hur jag riktigt ska komma över vad jag gjort. Det går inte riktigt att förlåta mig själv.

    Vad ska jag göra?

    Hej jag tycker inte du ska må så dåligt över detta då du handlade som du gjorde för att du mådde dåligt nu när du mår bättre så vet du ju att du gjorde fel men just då så var det nog din ångest som tog överhand och det fick dig att tillfälligt må bättre. Många dövar sin ångest med att ha sex för att man mår bra för stunden så du ska inte ha skam över det utan du måste förlåta dig själv och tänka på att nu när du vet bättre så gör du bättre. Tycker inte du ska plåga dig själv alla gör misstag och visst svek du din vän men det är ju inte så att du har mördat någon så va snällare mot dig själv. Hoppas du mår bättre

     

    Trådstartaren

    Hej jag tycker inte du ska må så dåligt över detta då du handlade som du gjorde för att du mådde dåligt nu när du mår bättre så vet du ju att du gjorde fel men just då så var det nog din ångest som tog överhand och det fick dig att tillfälligt må bättre. Många dövar sin ångest med att ha sex för att man mår bra för stunden så du ska inte ha skam över det utan du måste förlåta dig själv och tänka på att nu när du vet bättre så gör du bättre. Tycker inte du ska plåga dig själv alla gör misstag och visst svek du din vän men det är ju inte så att du har mördat någon så va snällare mot dig själv. Hoppas du mår bättre

     

    Tack för att du visar förståelse. Jag var beredd på motattacker, för det jag gjorde var allt annat än okej. Jag är i processen att förlåta mig själv, vilket är svårare än vad jag trodde. Just nu är det något som äter upp mig. Jag träffade min före detta vän (får man väl ändå kalla det), för några dagar sedan i ett arbetsmöte. Alla känslor kom som en storm. Jag såg hur dåligt hur hon mådde, hur hemskt det var att träffa mig. Det påverkade såklart mig. Jag förstår att det fortfarande ärrar henne. Jag ska försöka förlåta mig själv…det känns som en omöjlighet, att jag bara kommer med orelevanta faktorer…

    Ja jag förstår att det var hemskt att träffas men jag är övertygad att hon mår bra och kan vara glad och lycklig ändå, om hon har stannat i sveket så får hon bearbeta detta men det du gjorde var ju bara något du gjorde när du mådde som värst. Jag kan ju läsa att du inte hade gjort nåt sånt nu så du måste förlåta dig själv. Hade jag varit din vän så hade jag förlåtit dig

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.