självmordstankar

Jag är en kvinna 58 år som ser att den enda lösningen är självmord. Det väcker skamkänslor eftersom jag är älskad. Jag har varit inom psykiatrin många år, det har skadat mig mer. Efter flera års uppehåll från psykiatrin är jag tillbaka där. Hoppades att det skulle vara till hjälp denna gång då jag har så mycket fint att leva för. Inser att jag är för gammal för att tas på allvar. Jag ser ingen annan utväg än självmord. Mäktar inte med en runda genom psykiatrin mer. Det gör mig så ledsen, önskar att jag hade kraften att leva, njuta av våren med min partner, barn och barnbarn. Tankarna kretsar kring det minst smärtsamma självmordet. Hjälp mig jag gör så dumma beslut, jag är äcklig, värdelös, gammal och ful. Tyck inte synd om mig, varför blev livet såhär, kommer jag någonsin må bra, orkar inte mer.

Döden kan kännas som ett bra alternativ men det är väldigt tungt för de efterlevande att leva med att deras mamma och partner tagit sitt eget liv. Självmord ger oxå skuldkänslor till de som överlever.

Du behöver nog tala med någon i verkliga livet – det kan vara någon från MINDs självmordslinje eller självmords chatt alternativt att du tar kontakt med din vårdcentral eller en psykiatrisk mottagning.

I vår chatt och telefonlinje kan du tala direkt med en person. MINDs självmordslinje 90101 eller så kan du chatta på vår självmordslinje – länk hittar du här