Jag hittade ingen annan rubrik som passade mig så jag tar det under skam. Det är ilskeproblematik bland annat. Jag har tryckts ned så mycket av folk att jag inte kan vara mig själv, spontan och det jag vill vara. Det blir som skam, men med en annan slags touch.
Vad kan jag göra åt saken? När jag känner att jag inte kan vara mig själv för att jag är rädd att andra ska störa sig, för att jag är rädd att andra ska trycka ned mig, svika mitt förtroende, när man har garden uppe hela tiden?
Jag är så himla artig hela tiden att det stör mig! Jag vill vara ohyfsad någon gång jag också! Jag önskar kunna bryta min gard på något vis. Närma mig tjejer, kanske till och med flirta utan större mening. Vara mig själv helt enkelt. Men jag vågar inte. Jag är rädd för konflikter. Jag är inte trygg i konflikter.
Nu för tiden är jag väldigt arg när folk beter sig dåligt. Jag har dåligt tålamod med dåligt beteende. Jag önskar kunna känna mig trygg i min ilska när den kommer men har svårt med det.
Vad kan man göra åt detta? Finns det någon terapi som hjälper? Det känns som om mina problem ibland är för många för terapi. Jag vågade inte tala med mina släktingar upp i gymnasieåren för att min storebror sade åt mig att inte skämma bort mig inför dem.
