Hej, jag har precis förstått att det min bror utsatte mig för i sexårsåldern var ett övergrepp. Jag förstod det efter samtal med en terapeut. Det var några veckor sen, och dessutom allra första gången jag någonsin pratade om det. Min bror är åtta år äldre än mig, så han var fjorton. Idag är jag i 20-årsåldern. Hittills har jag inte vågat erkänna för mig själv att det faktiskt var ett övergrepp, men jag har mått väldigt dåligt över det. Det känns mer okej att må dåligt över det nu när jag förstått att det var ett övergrepp. Fram tills jag förstod vad som faktiskt hände, har min bror och jag haft en bra men ytlig relation. Jag har undvikit att prata med eller om honom sen dess. Det känns som att jag håller på att gå sönder. Just nu vill jag aldrig mer träffa honom. Jag tycker ändå att jag har rätt att vara arg på honom. På något sätt måste jag berätta det här för resten av familjen om jag tänker vägra att träffa min bror inom närmsta framtid. Men jag vet inte riktigt hur. Jag känner mig så förvirrad och trasig. Har någon av er vart med om något liknande?
God Fredags e.m. här på Mind Forumet.
* Jag har inte varit med samma som Du beskriver om, men det jag varit med om i min barndom är våldtäktsoffer av lärare och övrig skolpersonal etc…
* Jag tycker Du ska komma kontakt med s.k. “Föreningen Storasyster” Chattfunktion via deras hemsida. (De har specifika chattöppetider som du ser bäst på hemsidan.)
* Har Du någon form av professionella vårdkontakter så som t.ex. Psykiatrisk Sjuksköterska, psykolog eller läkare?
* Har Du nå form av kontakt med en öppenvårdsmottagning i ditt län / landsting eller region ?
* Du får gärna återkomma här på Mind Forumet om Du har flera frågor och funderingar så besvarar jag gärna tillbaka.
Var rädd om dig och ta hand om dig också.
På återseende…
