Bakisångesten

Ligger i soffan med världens bakisångest. Igen. Dricker inte ofta, men när jag väl gör det blir det alltid för mycket. Konsekvenstänket försvinner och plötsligt är det nästa dag och huvudet är fullt av svaga minnesbilder och hjärnan börjar spöka och berätta skräckhistorier.

Skammen över att jag (eventuellt) gjort bort mig är övermäktig, och även skammen över min självkontroll som uppenbarligen inte finns.

Djupandas. Vet att det kommer gå över. Vet att mycket är taget ur luften. Men just nu har jag panik.

Du är inte ensam.

Jag har lagt dedär med alkohol helt på hyllan nuförtiden. Jag mådde sådär efter varje fest. Även fast jag bara skrattat och haft kul. Så hade jag ångest över de.

De va inte hållbart.

Ibland måste man överge ett beteende, det är inte värt att vara både bakis och ha ångest.

Tack för svar! Så fint att veta att man inte är ensam, även fast jag inte önskar den här känslan för någon.

Har också känt att det inte är värt det, att jag mår så mycket bättre när jag är nykter, nästan all min ångest kommer av alkohol. Men så går det en tid och så hinner man glömma känslan dagen efter och så är man där igen. Ska komma tillbaka till den här tråden och påminna mig.

Jag vet. Hjärnan är en spännande liten sak. Vips så glömmer man att man kommer må sådär dåligt igen efter en blöt kväll. De tog mig många gånger att inse att nu får de allt vara nog. Man kan ju ha lika kul på alkoholfritt eller bara en grej med alkohol i.

Jag tror på dig, dehär klara du, bara du vill och har orken att känna efter först. Du är underbar och fantastisk. De får du aldrig glömma.