Jag har haft akne och andra relaterade problem med min hud sedan redan innan tonåren. Jag närmar mig 30 och har fortfarande problem. Jag känner mig så ful och skäms över hur jag ser ut. Jag orkar inte lägga tid och pengar på det här mer men jag vill inte se ut såhär längre. Hudläkare tar inte tag i rotproblemet och föreslår lösningar som tydligt inte skulle hjälpa min hud. Jag har provat nästan allt redan, är riktigt duktig på hudvård och hudfakta efter alla år men ingenting funkar ändå.
När jag står i dagsljus är jag rädd att folk ska se den överdrivna mängden pormaskar jag har och alltid har haft. När någon står nära mitt ansikte kan jag inte tänka på någonting annat än hur personen ser hur min hud faktiskt ser ut. När jag har konversationer med folk, nästan vem som helst, sitter jag och undrar om personen tänker på hur ful jag är. När jag ligger i sängen och pratar med personen jag tycker om önskar jag ibland att vi hade ryggen mot varandra för att han inte ska kunna titta mig nära i ansiktet så länge.
Jag är väldigt väldigt missnöjd med mitt utseende bortom aknen också men det är just huden jag känner sån skam kring. Folk utan “problemhy” verkar inte förstå påfrestningen och jag har hört många okunniga säga att de tror att akne orsakas av ohygieniska skäl. Det stämmer inte. Men det är så jag känner att jag ser ut. Ohygienisk. Ful. Äcklig.
