En vän för livet

[Purple Hypeby]

Efter att jag slutat gymnasiet och tagit studenten började jag arbeta på ett mindre företag, ett typiskt “manligt” ställe med flest medelårsmän och unga killar, de flesta kvinnorna var på kontoret men det fanns en som var med oss ute på golvet, äldre än mig, tatuerad, piercad, lite alternativ stil och homosexuell, politiskt intresserad feminist också men hon kunde verkligen prata och diskutera. Jag vet att han ofta tittade på mig men inte så vi pratade så mycket. Jag bytte jobb sen och hade inte sett henne sen dess.

Jag har alltid varit förvirrad i mitt kön, jag är född och uppväxt som en vanlig kille. Alltid haft manliga intressen, men samtidigt känt en dragning till att överskrida könsgränserna. Redan i tonåren blev man nyfiken på hur stringtrosor kändes, och sen blev nyfiken på tajta jeans och andra byxor som kvinnor har. Och man ville prova mer och mer kläder. Jag flyttade hemifrån tidigt och fyllde snabbt en garderob med kvinnokläder, som blev mina “myskläder” man bytte om till när man kommer hem. Men inget jag var öppen med eller som folk visste.

Jag mådde självklart väldigt dåligt, att känna att man är en person som man inte vågar leva ut. Man grät sig till sömns många nätter, ibland kastade man kläderna men behovet och känslan kom tillbaka och man köpte nytt ändå.  Jag försökte på många sätt få bort det där och vara den killen jag föddes som men jag klarade inte av det.

En dag förra våren bestämde jag mig för att faktiskt våga lite mer, jag hade tidigare bara köpt kläder online vilket resulterade i att hälften satt dåligt eller passade inte alls. Jag ville åka till butiker och faktiskt prova kläderna först. Jag satte mig i bilen och började åka mot Stockholm, en storstad jag inte känner någon i, där jag blir anonymt och bara en av alla i vimlet. Jag började med lite butiker som säljer både dam och herr-kläder och gömde damkläderna under herrkläderna när man gick in i provhytten. Men jag blev ändå nyfiken på vad dambutikerna hade, så till slut tog jag modet att gå in dit. Och hittade så mycket fint, det var inte så mycket folk, men ändå tillräckligt för att personalen var upptagna och jag smög in i en provhytt.

Efter att ha provat ett par lackbyxor som jag fastnade för så öppnade jag provhytten och där stod HON, min gamla kollega. Jag såg hennes ansikte förvandlas till ett stort leende och glatt säga “Hej, det är ju du!” och sen omfamna mig i en stor kram och fråga om allt var bra. Jag måste sett ut som en tomat, illröd och blodet rusade i vad som kändes som världens pinsammaste situation. När hon helt plötsligt pekade på lackbyxorna jag hade i handen och sa, “Jag har ett par likadana, så snygga och går att matcha med så mycket. Jag tror dem skulle vara jättefina på dig, satt dom bra?”, jag var helt stum och fick till slut fram ett “ja, de satt helt perfekt”. Jag tror hon läste mig ganska bra, och sa att hon visste den perfekta överdelen som skulle passa ihop och tog med mig bort i butiken och tog fram en snygg topp och frågade vad jag hade för storlek. Och bad mig gå in och prova det ihop.

Väl inne i provhytten igen, jag var alldeles skakig men samtidigt kändes det så befriande. Tankarna for runt i skallen men pulsen började gå ner och färgen i mitt ansikte kom tillbaka och jag började byta om. Hon stod utanför och frågade om det gick bra, och om han fick se. Jag öppnade försiktigt provhytten och hon stod där med ett underbart leende och vänliga ögon, inte den “äcklade” blick jag hade förväntat mig i huvudet. Hon sa, “helt perfekt, jag tycker du ska köpa det.” Jag var så nöjd, och sa att jag gör nog det, och stängde provhytten och bytte tillbaka och kom ut till henne. Hon frågade om hon fick bjuda på lunch eller fika, och jag sa att jag inte ätit än så jag gick och betalade och sen vandrade vi bort och hittade en mysig restaurang och tog en riktigt lång lunch med mycket prat och skratt, och jag öppnade upp mig.

För första gången hade jag fått en vän, en vän som vet vem jag verkligen är, som jag har berättat min djupaste hemlighet för. Hon berättade att hon hade gjort slut med sin flickvän strax efter att jag hade slutat på arbetsplatsen, och då flyttat hem till Stockholm igen. Efter ett långt besök på restaurangen kände vi att vi behövde röra på oss, hon frågade om hon fick göra mig sällskap resten av dagen om jag skulle shoppa mer och så blev det.

Idag är jag inneboende hos henne och har ett jobb i Stockholm istället, och lever ut som den jag är. Vissa dagar är jag som den vanliga kille jag alltid varit, och vissa dagar är jag den vrålsnygga tjejen jag ofta känt mig som.