Hem > Forum > Relationer > "Vänner"

"Vänner"

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Trådstartaren

    Mina tankar kring detta är ganska intrasslat så jag vet inte riktigt var jag ska börja eller hur jag ska förklara. Känslan av att ha vänner men samtidigt inte, vilket gör mig väldigt förvirrad och jag vet inte riktigt vad jag vill eller känner. Jag har så kallade ”vänner” som jag är oerhört osäker på ifall de är mina vänner eller om de bara låtsas för att de inte vågar säga att de inte vill umgås med mig eller också bara för att de vill vara snälla mot mig just för att jag inte har några andra direkta vänner i min klass (går på högskola). Vi lärde känna varandra när vi nollades för ett halvår sen och vi har hängt på olika fester som anordnats av studentföreningen.

    I gruppchatten som vi har känner jag mig ofta osynlig, att de andra tre har glömt att jag också är i gruppen, trots att jag svarar när de skriver, inte på allt men på mycket. Så fort de planerar någon aktivitet, känner jag mig tvungen att fråga om jag får vara med, trots att det borde vara självklart eftersom att jag är med i gruppen. Oftast sitter jag inte med dem i skolan (jag är tidsoptimist och får ta första plats som jag hittar när jag kommer). För några dagar sen hörde jag på håll att de skulle ut imorgon, imorse skrev en i gruppen ifall de hade frågat en annan gemensam vän om hon kunde. Jag frågade ska ni ut imorgon? Ja vi ska till.. svarade en och då frågade jag vilken tid men har fortfarande inte fått svar trots att alla har sätt meddelandet. Men i en annan gruppkonversation har de alla svarat.

    Jag undrar om de egentligen tycker att jag är tråkig och inte medför så mkt till gruppen (eftersom jag är blyg). Det är en av mina rädslor (att bli lämnad pga av att man är blyg och tråkig) och att vara utanför.

    Anledningen till varför jag är osäker på om de är vän med mig eller inte är för en annan gång pratade två i gruppen om att gå och äta pizza och jag frågade om jag fick hänga på och de svarade såklart! Och sen hörde de aldrig av sig om när men så fick jag se på snapchat samma dag att de åt pizza (ej på någon person men på två pizzor) när jag såg detta skrev jag i chatten och frågade när vi skulle äta pizza och fick svaret att de inte hann förens efter praktiken som var på 5 veckor. Dagen efter när vi åt lunch i skolan pratade de om att de hade ätit pizza o stött på en gemensam vän. Oftast är de inga problem utan de skickar hjärtan och bjuder in mig men det är när jag frågar, de frågar sällan mig först.

    Känner att texten blev ganska lång, hoppas att någon orkar läsa!

    Avatar

    Har du någon ide om varför du hamnat i den här situationen?

    En tanke slog mig när du skrev bly. Jag vet inte hur mycket det stämmer in på din text egentligen, men det fick mig att tänka på någonting. Något som kanske kan vara nyttigt att veta?

    Att vara blyg är mycket svår tolkad ibland. Är man tystlåten, så kan det ibland kännas som om personen är ointresserad och bara följer med mängden för att man inte har bättre för sig. Nu låter det egentligen inte så i din text, men har du funderat lite hur du är i gruppen. Pratar du tillsammans med de eller följer du med tystlåtet?

     

    Har du någonsin själv tagit initiativet att hitta på någon aktivitet, hur har de agerat då?

    Det kan dessvärre vara så att de känner att du bara följer med, bara för att. Det kan vara som så att du känner dig utanför och att du känner att de är endast dina ”vänner” och de kanske också blir osäkra för att du osäker. De kanske inte vet vart de har dig riktigt?

    Visserligen kan man visa intresse genom att fråga om man får följa med. Men prova även att du själv hittar på aktivitet. Filmkväll, ute aktivitet, kvällsmat eller vad du än tycker skulle vara kul att göra med gruppen.

     

    Hur viktigt är dessa människor för dig?

     

    Mina tankar kring detta är ganska intrasslat så jag vet inte riktigt var jag ska börja eller hur jag ska förklara. Känslan av att ha vänner men samtidigt inte, vilket gör mig väldigt förvirrad och jag vet inte riktigt vad jag vill eller känner. Jag har så kallade ”vänner” som jag är oerhört osäker på ifall de är mina vänner eller om de bara låtsas för att de inte vågar säga att de inte vill umgås med mig eller också bara för att de vill vara snälla mot mig just för att jag inte har några andra direkta vänner i min klass (går på högskola). Vi lärde känna varandra när vi nollades för ett halvår sen och vi har hängt på olika fester som anordnats av studentföreningen. I gruppchatten som vi har känner jag mig ofta osynlig, att de andra tre har glömt att jag också är i gruppen, trots att jag svarar när de skriver, inte på allt men på mycket. Så fort de planerar någon aktivitet, känner jag mig tvungen att fråga om jag får vara med, trots att det borde vara självklart eftersom att jag är med i gruppen. Oftast sitter jag inte med dem i skolan (jag är tidsoptimist och får ta första plats som jag hittar när jag kommer). För några dagar sen hörde jag på håll att de skulle ut imorgon, imorse skrev en i gruppen ifall de hade frågat en annan gemensam vän om hon kunde. Jag frågade ska ni ut imorgon? Ja vi ska till.. svarade en och då frågade jag vilken tid men har fortfarande inte fått svar trots att alla har sätt meddelandet. Men i en annan gruppkonversation har de alla svarat. Jag undrar om de egentligen tycker att jag är tråkig och inte medför så mkt till gruppen (eftersom jag är blyg). Det är en av mina rädslor (att bli lämnad pga av att man är blyg och tråkig) och att vara utanför. Anledningen till varför jag är osäker på om de är vän med mig eller inte är för en annan gång pratade två i gruppen om att gå och äta pizza och jag frågade om jag fick hänga på och de svarade såklart! Och sen hörde de aldrig av sig om när men så fick jag se på snapchat samma dag att de åt pizza (ej på någon person men på två pizzor) när jag såg detta skrev jag i chatten och frågade när vi skulle äta pizza och fick svaret att de inte hann förens efter praktiken som var på 5 veckor. Dagen efter när vi åt lunch i skolan pratade de om att de hade ätit pizza o stött på en gemensam vän. Oftast är de inga problem utan de skickar hjärtan och bjuder in mig men det är när jag frågar, de frågar sällan mig först. Känner att texten blev ganska lång, hoppas att någon orkar läsa!

    Hur mår du?!
    Det har varit tyst ifrån din sida..

    Trådstartaren

    En tanke slog mig när du skrev bly. Jag vet inte hur mycket det stämmer in på din text egentligen, men det fick mig att tänka på någonting. Något som kanske kan vara nyttigt att veta? Att vara blyg är mycket svår tolkad ibland. Är man tystlåten, så kan det ibland kännas som om personen är ointresserad och bara följer med mängden för att man inte har bättre för sig. Nu låter det egentligen inte så i din text, men har du funderat lite hur du är i gruppen. Pratar du tillsammans med de eller följer du med tystlåtet? Har du någonsin själv tagit initiativet att hitta på någon aktivitet, hur har de agerat då? Det kan dessvärre vara så att de känner att du bara följer med, bara för att. Det kan vara som så att du känner dig utanför och att du känner att de är endast dina ”vänner” och de kanske också blir osäkra för att du osäker. De kanske inte vet vart de har dig riktigt? Visserligen kan man visa intresse genom att fråga om man får följa med. Men prova även att du själv hittar på aktivitet. Filmkväll, ute aktivitet, kvällsmat eller vad du än tycker skulle vara kul att göra med gruppen. Hur viktigt är dessa människor för dig?

    Trådstartaren

    En tanke slog mig när du skrev bly. Jag vet inte hur mycket det stämmer in på din text egentligen, men det fick mig att tänka på någonting. Något som kanske kan vara nyttigt att veta? Att vara blyg är mycket svår tolkad ibland. Är man tystlåten, så kan det ibland kännas som om personen är ointresserad och bara följer med mängden för att man inte har bättre för sig. Nu låter det egentligen inte så i din text, men har du funderat lite hur du är i gruppen. Pratar du tillsammans med de eller följer du med tystlåtet? Har du någonsin själv tagit initiativet att hitta på någon aktivitet, hur har de agerat då? Det kan dessvärre vara så att de känner att du bara följer med, bara för att. Det kan vara som så att du känner dig utanför och att du känner att de är endast dina ”vänner” och de kanske också blir osäkra för att du osäker. De kanske inte vet vart de har dig riktigt? Visserligen kan man visa intresse genom att fråga om man får följa med. Men prova även att du själv hittar på aktivitet. Filmkväll, ute aktivitet, kvällsmat eller vad du än tycker skulle vara kul att göra med gruppen. Hur viktigt är dessa människor för dig?

    Det ligger något i det du säger och jag har funderat över detta. Mitt liv har varit ganska stressigt sen jag började plugga så jag har bara kört på utan att känna efter.  Jag kanske skulle ha tagit mig tid till att vara mer på egen hand. Jag är både introvert och extrovert som person men har kanske inte hittat en bra balans däremellan. Det ligger nog kvar en rädsla hos mig att bli ensam då jag i lite olika perioder i mitt liv har varit det. Men när jag tänker efter så har jag ganska många relationer i min omgivning att ta hand om och det kanske mer handlar om att jag behöver lära mig att prioritera och inte försöka ”vara vän med alla”. Jag har min familj, min gamla kompisgrupp, jobbkollegor, klassen, studentföreningen och jag tränar också tillsammans med andra. Jag kanske försöker för mkt vilket gör att det tar energi från mig så att jag istället blir tyst för att jag inte orkar prata eller också så vet jag inte vad jag ska säga. Visst är jag i vissa situationer blyg men har nog tränat bort mycket av det.

    Mina så kallade ”vänner” är kanske inte något jag ska lägga energi på, då jag har haft en känsla av att de är ganska fördomsfulla och det sättet som de pratar om andra får mig att backa. Men eftersom att de har varit de ”vänner” som jag haft i skolan och på studentfester så har jag hängt mig kvar vid dem. Samtidigt har jag haft en längtan att hitta någon annan som är vettig att hänga med så jag kan vara med den eller de istället. För helt ärligt så vill jag nog inte umgås med dem, jag känner att jag måste vara på min vakt hela tiden för vad jag säger, de känns som falska människor som ytligt är väldigt trevliga men sedan sitter och pratar skit om andra bakom deras rygg.

    Det jag egentligen söker är nog någon att hänga med i skolan och äta tillsammans med, jag vill ju inte äta ensam.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.