Jag är över 50, särbo med en alkoholist sen 7-8 år.
Han är inte alltid snäll…jag får inte mycket kärlek . Hans kärlek till alkoholen är absolut större än till mig. Jag är definitivt medberoende men…jag kan inte lämna! Jag blir riktigt psykiskt sjuk när jag försöker . Och mår oerhört bra vid minsta lilla kärleks förklaring. Mina nära börjar bli riktigt frustrerande men det är även jag.
Är det någon som varit i liknande?
