Svartsjuka

[Purple Sehula]

Hej.

Jag har fått intresse över en tjej. Vi har skrivit cirka 6 månader och planerar snart att ses.

Jag har ett problem som ligger hos mig och det är att jag oroar mig för om hon har legat med någon under tiden vi har skrivit. Det kan även vrida sig i magen på mig när jag tänker på att hon haft sex med andra.

Varför tänker jag såhär? Beror det på ett jag är osäker? Låg självkänsla? Att jag vill vara den som tillfredställer henne? Är jag svartsjuk? Är detta vanligt? Ska jag ta upp detta med henne?

Vi har ju liksom aldrig träffats därför känns det så konstigt att jag har såna här tankar, de har ej funnits vid tidigare relationer, jag vet inte vad det beror på. Aldrig gillat en person såhär förut och känner mig extremt sårbar. Lite av mig tänker att det är en dålig idé att gå in i en relation pga sårbarheten om personen skulle lämna.

Känner någon igen sig och kan komma med tips? Tycker jag själv är så jävla löjlig som bryr mig men jag lyckas ej styra bort mina känslor.

[Indigo Jysyne]

Du är inte löjlig men träffa henne först innan du funderar vidare och se hur det känns. Man kan ju heller inte äga någon utan det är ju en frivillig överenskommelse. Om ni bestämmer er för att fortsätta träffas och du känner dig osäker på henne hela tiden utan anledning kan du behöva förbättra din självkänsla. Hoppas det löser sig och blir bra. Lycka till😍

[Purple Sehula]

Indigo Jysyne skrev:

Du är inte löjlig men träffa henne först innan du funderar vidare och se hur det känns. Man kan ju heller inte äga någon utan det är ju en frivillig överenskommelse. Om ni bestämmer er för att fortsätta träffas och du känner dig osäker på henne hela tiden utan anledning kan du behöva förbättra din självkänsla. Hoppas det löser sig och blir bra. Lycka till😍

 

Tack för svar!

Jag håller på att jobba mycket med självkänsla och acceptans, men såna här känslor verkligen överöser 😂

Hur tar man igenom sig dom? Är det bara må dåligt och stå ut psykiskt i några veckor så försvinner dom automatiskt och man kommer ur starkare eller finns det några knep man kan göra för att inte bry sig?

Jag vill vara en sån person som inte sätter käppar i hjulet, att låta min framtida partner om hen vill, att gå ut o festa, resa, ha sex, hångla med vem hen vill. Jag hatar att känslor sätter stopp för så mycket och att det slår tillbaka så mycket på en själv…

Livet är så jävla tufft och komplicerat, vi är så jävla känslostyrda. Jag avskyr det! Verkligen avskyr!

Det är verkligen bra att du funderar på detta. En relation är så mycket mer än sex och det borde inte vara det du tänker på i det här stadiet.

Ärlighet rakt igenom. Tycker inte det är fel att prata om det redan nu men det är viktigt att du tänkt igenom det innan så du vet vad känslorna grundar sig i. Sex är en typiskt närhet och bekräftelsekänsla som följer en från hela uppväxten och lätt får fel fokus. Och med svartsjuka blir det lätt att du “dumpar” dina känslor på henne och så får hon ansvara för dom och se till att du mår bra och känner dig lugn. Det är orättvist.

Hitta ett lugn i dig själv i varför du känner som du gör. Acceptera det och se vilka strategier du kan använda för att känslorna inte ska ta över. För det har antagligen inte med just henne att göra utan ett beteende du har. Och när du nått dit ska du prata med henne. Inte för att hon ska försäkra dig om något hon gjort eller inte utan för att dela ditt inre med någon som man gör i en relation.

[Purple Sehula]

Red Legybo skrev:

Det är verkligen bra att du funderar på detta. En relation är så mycket mer än sex och det borde inte vara det du tänker på i det här stadiet. Ärlighet rakt igenom. Tycker inte det är fel att prata om det redan nu men det är viktigt att du tänkt igenom det innan så du vet vad känslorna grundar sig i. Sex är en typiskt närhet och bekräftelsekänsla som följer en från hela uppväxten och lätt får fel fokus. Och med svartsjuka blir det lätt att du ”dumpar” dina känslor på henne och så får hon ansvara för dom och se till att du mår bra och känner dig lugn. Det är orättvist. Hitta ett lugn i dig själv i varför du känner som du gör. Acceptera det och se vilka strategier du kan använda för att känslorna inte ska ta över. För det har antagligen inte med just henne att göra utan ett beteende du har. Och när du nått dit ska du prata med henne. Inte för att hon ska försäkra dig om något hon gjort eller inte utan för att dela ditt inre med någon som man gör i en relation.

 

Riktigt bra skrivet. Jag vill med att det ska vara ärlighet rakt igenom. Men att ta upp något sånt här när jag inte ens känner personen känns extremt skevt. Jag vet att problemet ligger hos mig, just nu försöker jag bara hitta ett sätt att komma ifrån känslorna.

Hur hittar jag lugnet i mig själv? Hoppas inte svaret är ”Det kan bara du svara på”, för känns som jag är i en djungel just nu, allt snurrar, jag vet varken bu eller bä, upp eller ner.

Haha.. jag ska inte svara så. Men jag har kanske inget bra svar..

Däremot så kan jag ju säga att du inte ska fly från känslorna. Det är i dom du hittar svar. Att försöka rationalisera vad du känner är en väg att gå.

Jag tänker att rent teoretiskt så är det enkelt. Praktiskt… inte enkelt men det beror på personen. Övning, övning, övning. Du måste identifiera känslan när den uppstår och där och då ifrågasätta den. Om och om igen tills du förstår den. Sen är du klar……. haha.

Har du dåliga erfarenheter från andra förhållanden som gör att du hamnar i känslor som svartsjuka?

[Purple Sehula]

Red Legybo skrev:

Haha.. jag ska inte svara så. Men jag har kanske inget bra svar.. Däremot så kan jag ju säga att du inte ska fly från känslorna. Det är i dom du hittar svar. Att försöka rationalisera vad du känner är en väg att gå. Jag tänker att rent teoretiskt så är det enkelt. Praktiskt… inte enkelt men det beror på personen. Övning, övning, övning. Du måste identifiera känslan när den uppstår och där och då ifrågasätta den. Om och om igen tills du förstår den. Sen är du klar……. haha. Har du dåliga erfarenheter från andra förhållanden som gör att du hamnar i känslor som svartsjuka?

 

Okej, så det är bara att fortsätta kämpa sig igenom det. Jag jobbar mycket med självacceptans och självkänsla och det går bra med de flesta saker. Men just när de kommer till relationer och svartsjuka så har jag aldrig känt såna här starka känslor, det gör liksom ont i hela kroppen.

Jag har aldrig haft tidigare förhållanden innan, missade liksom allt i tonåren, så har inga tidigare erfarenheter av dessa känslor.

Det fanns en tjej innan denna, vi skrev fram o tbx, började gilla henne, sen blev jag ghostad. Känslorna som kom då tog över mig helt, trodde jag skulle vara starkare nästa (läs denna) gång. Visst lite starkare var jag genom att veta att jag inte ska agera på känslorna, men usch, känslorna är fortfarande där och håller allt inom mig. Så lite har jag lärt mig av förra ”misstaget”.

Alltid varit osäker som person, en far som alltid tryckt ner mig från när jag gick i blöjan, ingen som riktigt väglett mig genom livet, jag har fått klara mig själv. Men jag har kontinuerlig kontakt med psykolog så försöker bära mig själv upp, men det är så helvetes tungt och så jävla svårt. Sen mitt i allt ska man klara övriga vardagen också. Usch!

Jag vill vara självsäker och stå på egna ben innan jag hittar kärleken. Men känner mig lite beroende utav den då den enda gången jag faktiskt känt nån typ av glädje på över 10 år är genom kärleken till en annan människa.

Så jag vet inte, jag försöker, men känns som man går i mörker här, man ser inte riktigt vart man går och helt plötsligt kommer ett stup. Usch, tvi och blä!

[Indigo Jysyne]

Man kan bli lugnare i sig själv genom att utöva meditation eller mental träning. Då överreagerar man inte i olika situationer. Man blir en gladare och stabilare människa. Det är dock en process som inte går över en natt men det är väl värt mödan för det har man nytta av inom alla delar av livet inte bara när det gäller förhållanden. Starka känslor som inte står i propotion till det som händer kan komma från traumatiska händelser i ens uppväxt. Dessa blir gradvis mindre och man får mer sinnesfrid när man jobbar med sitt inre på något sätt.

[Purple Sehula]

Indigo Jysyne skrev:

Man kan bli lugnare i sig själv genom att utöva meditation eller mental träning. Då överreagerar man inte i olika situationer. Man blir en gladare och stabilare människa. Det är dock en process som inte går över en natt men det är väl värt mödan för det har man nytta av inom alla delar av livet inte bara när det gäller förhållanden. Starka känslor som inte står i propotion till det som händer kan komma från traumatiska händelser i ens uppväxt. Dessa blir gradvis mindre och man får mer sinnesfrid när man jobbar med sitt inre på något sätt.

Hmm, jag mediterade mycket förr men slutade för jag tyckte inte de hjälpte, blev uttråkad och ibland somnade jag.

Men jag ska ge det några försök, kanske det som behövs nu för att hitta lugnet. Du får gärna dela med dig av några guidade meditationstips, det hade uppskattas. Låter som du har lite erfarenhet bakom dig 😊

[Purple Sehula]

Tack för alla svar, det känns skönt att höra åsikter från folk som är oberoende! ❤️

Jag är ledsen att höra om hur du blev behandlad av din pappa. För mig blev det en chock att “bli vuxen” och inse hur mycket jag missat lära mig inom känslolivet bara för att föräldrarna försummat en. Det är ju allt från att hantera känslor till att förstå känslor. Alla känslor. Normala föräldrar ska ju möta våra känslor och visa oss att vi inte behöver vara rädda, lära oss prata om det och bearbeta det. Lära oss identifiera vad som skapar en viss känsla.

Att just kärlekslivet blivit ett ställe att känna glädje i är inte så svårt att förstå om du ser att det är den enda känslan som är logiskt kopplad till glädje. Det är den vi blir introducerade till i störst omfattning via omvärlden.

Jag tror inte du behöver tänka att du ska “stå ut”. Självklart är den en kamp.. konstant. Men jag tror också vi behöver kunna zooma ut och försöka förstå det utan att lägga en värdering vid den.

Tankar är något hjärnan skapar. Känslor är reaktioner på tankarna och kroppens behov. Det måste inte vara realistiskt.

[Purple Sehula]

Har du egna barn nu?
Du behöver givetvis inte känna att du måste svara.
Jag vill jobba mycket med mig själv så jag kan lära mina framtida barn och förbereda dom för livet, vara den personen som jag önskar jag hade när jag var liten. Såna tankar ger mig en gnutta hopp.

Så sant det du skriver. Men det är verkligen inga roliga känslor och riktigt tufft att jobba sig igenom. Slutade helt med antidepressiva nyligen efter att ha trappat ut några månader så det är säkert en bidragande faktor.

Tänker att jag ska planera in saker för mig själv, ha något att se fram emot.
Funderar på att gå på bio själv på fredag, men det känns så socialt oacceptabelt och sorgligt. Men jag gillar att vara för mig själv och vill vara min egna bästa vän.

Meditation känns skönt, så tack till den som gav tipset! ❤️
Godnatt på er!