Kära du. Det var en helvetisk situation du hamnat i. Jag är man, en gift man som lever i ofrivilligt celibat. Visst har det dykt upp tankar i mitt huvud att träffa någon för att äntligen få njuta av den sexuella delen av livet. MEN jag älskar min fru! Jag älskar henne så obehärskat att jag hellre lever utan sex än att bedra henne. Varför vill hon inte ha sex med mig? Förmodligen för att jag på något sätt inte längre attraherar henne. Jag jobbar med att visa mig värdig henne och hennes åtrå. Så länge hon “vill” vara gift med mig kommer jag att vara henne trogen. Men så är det kanske inte för alla? Om din man tycker att han får för lite sex kanske han inte kan stå emot? Men då borde han prata med dig och säga hur han känner det INNAN han sviker dig! Och att köpa sex innan han pratat med dig om problemet? Är det en man eller en finnig omogen tonårspojke? Något fel är det helt klart i hjärnkontoret. Bristande impulskontroll är nog det minsta problemet om han har hållit på i 10 år. Jag hade nog stuckit innan någon hade hunnit stava till skilsmässa, men det är jag det. Och utan att ha varit i dina skor dessutom. Som jag älskar min fru finns risken att jag hade förlåtit det mesta mot ett löfte att få ensamrätt i fortsättningen. Fast det hade gjort djävulskt ont. Jag vet inte om jag med min depressiva natur hade orkat.
Ditt beslut måste kännas rätt i både mage och hjärna! Lyssna på dig själv. Kan du lita på honom efter detta? Var det försoningssex utan trohetslöfte/trovärdighet du fick?
Lycka till med DITT beslut!
