Social kod: Alla spelar pajas

Har tänkt på en social kod som är lite märklig.En kod som finns i specifika situationer där vi alla förväntas kunna bli lite skönt galna och släppa loss i grupp. Att från en sekund till en annan bli en självsäker och avslappnad skojare som inte tar något på allvar. Och ju mer man lever ut koden desto skönare anses man vara.

Koden är fulsång och fuldans. Att göra det fint ger inte samma sköna vibe…

På fester, bröllop, konserter och annat firande är det en oskriven REGEL att alla någon gång under kvällen ska tappa det och börja sjunga eller dansa vilt och oseriöst. Annars är man tråkig och stel.

Om man inte vill sjunga och dansa kommer folk och drar i en, säger “jooo kom igeeen” eller erbjuder mer alkohol.

Jag är en lugn person som gillar att prata och skämta i samtal. Jag tar inte allt på allvar. Men jag blir SÅ obekväm när jag tvingas till improvisatorisk musikal så fort något ska firas. Det glädjer mig inte att fuldansa och fulsjunga i grupp, tyvärr.

Varifrån kommer den här sociala koden? Gillar du den? Varför/varför inte? Hur kommer man undan utan att anses som tråkig?

Jag tror att det är så att människor som har självdistans på riktigt, tycker inte om att spela charader.

Associerar även detta till folk som inte skrattar äkta.
Vissa liksom viker sig och pressar fram skrattet för att “anses sköna”.
Det kanske är en fördom men jag har märkt att “snygga tjejer/killar” gärna ägnar sig åt denna aktivitet för att liksom stiga i rang – anses attraktiva. Min fördom säger mig även att ytliga personer kan ha lite svårt för att ha en intressant personlighet – det är liksom lite tomt därinne..

Uppfattningen jag har av detta (erfarenheten kanske snarare) är också att det är oftast extroverta typer (som oftast i regel har svårt att ha nära till sina djupare känslor/behov) som fullständigt älskar denna totalt hysteriska men samtidigt “avslappnade aktivitet”?

Själv är jag ingen flockmänniska (i den bemärkelsen att jag följer strömmen) så känner nästan jämt instinktivt att det majoriteten gör, tråkar ut/äcklar mig lite..
Så om andra är gravallvarliga skulle det kunna motivera mig att fuldansa – bara för att provocera och för att det skulle pigga upp mig!

Om alla ska spela pajas hade jag alltså instinktivt velat gå rakt emot den masspsykosen. Tycker annars sånt är så himla pinsamt. Agera som ett dumt tillsagt får. Nä, där går fan gränsen!