Separation efter misshandel

[Azure Caroro]

Jag har varit expatrierad svensk i Frankrike och fick barn nyligen. Jag blev misshandlard under hela graviditeten , anmält osv och försökt att fly hem till Sverige med bebisen. Socialen konstaterade mig farlig efter att ha varit i kontakt med dem där nere pga att jag är otroligt ledsen och reagerar starkt när pappan är i närheten. Blev slagen inifrån och ut med en liten bebis i famnen.

Blev separerad i tio dagar , det var outhärdligt och gjorde så ont att jag trodde jag skulle dö. När jag fick bebisen tillbaka av pappan som också frös ute mig skulle Socialen hjälpa men mitt ex kom och förstörde helt och slet ifrån mig min bebis och knuffade in mig i ett hörn. Jag försvarade mig , klöste och spottade.
Var tvungen att fly till säkerhet och Socialen tog emellertid min bebis till ett barnhem.
jag fick ingen information och ingen visitering för dom anser mig aggressiv. Frågar dem om dokumentation , försöker redogöra för misshandel och ingen lyssnade på mig. Jag har ett certifikat från psykiatrin som säger att jag är ok och inte farlig. Jag har varit under mycket press och trauma som nybliven mamma.

Mitt barn är placerat hos sina farföräldrar som hyser agg mot mig – jag försökte prata med dom innan allt detta hände och dom snobbade mig. Mitt ex pappa har rört mig på rumpan och kommenterat att jag går runt i T-shirt i mitt eget hem ” täck dig ” jag citerar att det är från helt vanliga fransmän med 100% kaukasisk bakgrund.
Autoriteten jag fått mötas av är sjuk och obehaglig.

Kämpar  med min advokat och det tar tid.
jag får visitering 45 min i veckan. Min relation till min bebis är förstörd och det gör ont för mitt ex och hans familj äger en del av mig och bestämmer över den. Det är inte ok och jag vill bara ta till kniven för att få allt att försvinna på ett ögonblick.
Pappan framstår som en superpappa men han har aldrig varit närvarande förens nu.
Reagerat så starkt under sjuk press så att jag sagt till honom att han ska dö flera gånger – det är ett brott och jag är rädd att åka i fängelse.
Är expulserad  från mitt hem, det är min bebis hem , hans spjälsäng och gunga , lilla madrassen och allt fint som jag har köpt. Gjort och köpt allt till bebisen varit med honom sedan dag ett utan hjälp.
Jag vet inte hur allt kommer sluta , jag mår så dåligt att jag kanske måste överge min bebis för jag kan inte kämpa själv , varje dag öppnar jag dörrar med associationer , UD i Sverige , Socialen i Sverige , allt , inget hjälper och jag är någonstans mellan att släppa allt eller bara försvinna.
Jag vill leva för min bebis men jag kommer aldrig få den rättvisa och respekt som mamma.
Jag måste leva med att pappan är hemsk och elak , misshandlar och struntar i bebisens länk med mamman när han är så liten. Min son kommer ha problem när han blir äldre , kanske problem med kvinnor och hysa agg mot mig för att något saknas. Jag känner skuld och skam även fast jag hade modet att säga ifrån, men det gjorde allt värre.

känner mig ensam och ledsen och tom. Kan knappt gå ut ur huset. Vill bara vara med min bebis. Han är fem månader och jag kan inte leva utan honom.
Jag är inte farlig jag kan redogöra för vad som har hänt men ingen hjälper mig .
Jag är smart och rolig , älskar arkeologi och brinner för latin – allt som jag är suddas ut mer och mer för får varje dag en knuff mot kanten med skylten ”Hora ” ” dålig mamma ”

 

 

 

[Green Ciruta]

This reply has been reported for inappropriate content.

Trotts min bergfasta skepsis och misstro till myndigheter så är min bild att socialen skulle ta ett så litet barn från sin mamma om hon är frisk är väldigt osannolikt. Du bör överväga risken att du verkligen inte mår bra och behöver ta hand om din egna mentala hälsa innan du fortsätter kampen om vårdnad.

Green Ciruta skrev:

Trotts min bergfasta skepsis och misstro till myndigheter så är min bild att socialen skulle ta ett så litet barn från sin mamma om hon är frisk är väldigt osannolikt. Du bör överväga risken att du verkligen inte mår bra och behöver ta hand om din egna mentala hälsa innan du fortsätter kampen om vårdnad.

Allvarligt talat, varför säger du en sådan här sak när personen ber oss om hjälp? Vad du har för subjektiv uppfattning om myndigheter hör över huvud taget inte hit.

Azure Caroro, skriver ju klart och tydligt att hon är förtvivlad naturligtvis (vem är inte det i en sådan här mardrömslik situation?), men farlig det skriver hon ju att hon inte är.

Jag tycker allt låter fasansfullt att först bli misshandlad under graviditeten, bli sexuellt antastad av sitt ex pappa, sedan bli av med sitt egna barn. Tror det är omöjligt, för vilken människa som helst, att stå helt emotionellt stabil efter såna extrema påfrestningar i livet, ärligt talat.

Skickar en stor kram!

[Azure Caroro]

Jag är livrädd. Pappan är en narcissist och jag vet inte hur mitt liv kommer att se ut. Jag vill gärna hålla om min bebis och säga till honom att hans värde aldrig kommer bero på prestationer och resultat. Jag är så rädd att jag förlorar mitt barn eller att mitt barn växer upp med ett agg mot mig. Jag orkar inte längre. Jag vill vara en mamma och inte en kriminell. Känner mig som eb idiot för jag vågade och allt känns som att det är mitt fel att jag inte flydde innan. Jag var så utmattad och ledsen att jag inte hade ork .