Rädslan för hindrar mig från att kunna starta en relation

Mobbad i förskolan till 6an av en grupp tjejer på min gammla skola och är nu rädd för att prata med tjejer i min ålder. Jag har gjort framsteg men det är knappt något då för varje steg som tas putas jag 5 steg tillbaka. Allt jag säger allt jag försöker leder till samma resultat “öppnades för X min” eller “sågs för X minuter sedan”.

Vet inte vad jag ska göra jag är en skit skön människa när man träffar mig (säger det flästa) men dem slutar alltid att prata med mig efter det.

Nu förtiden gråter jag mäst för mig själv för att jag är så jävla förstörd av allt skit inte bara mentalt men pysiskt också.

Kan någon bara hjälpa mig för jag vet ärligt talat inte vad jag gör för fel.

ursäkta mitt urusla stavande

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

Mobbad i förskolan till 6an av en grupp tjejer på min gammla skola och är nu rädd för att prata med tjejer i min ålder. Jag har gjort framsteg men det är knappt något då för varje steg som tas putas jag 5 steg tillbaka. Allt jag säger allt jag försöker leder till samma resultat ”öppnades för X min” eller ”sågs för X minuter sedan”. Vet inte vad jag ska göra jag är en skit skön människa när man träffar mig (säger det flästa) men dem slutar alltid att prata med mig efter det. Nu förtiden gråter jag mäst för mig själv för att jag är så jävla förstörd av allt skit inte bara mentalt men pysiskt också. Kan någon bara hjälpa mig för jag vet ärligt talat inte vad jag gör för fel. ursäkta mitt urusla stavande

För att kunna analysera vad och om du gör något fel måste vi veta hur du gör när du skriver till folk.
Hur börjar du skriva, vad pratar du med dem om, ställer du frågor eller påståenden osv?
Det jag märkt iaf är att många tjejer slutar svara om man inte har ett frågetecken på slutet, alltså att man ställer allting som en fråga.
T.ex. om man berättar om något så får man nästa tänka på att avsluta med något i stil med “…eller vad tycker du?” “Har du varit med om något liknande?” “Hur skulle du ha gjort?”

Jadu jag funderar än vad som funkar.

Har också varit mobbad under flera år i ungdomen. Det är väl bland det svåraste man kan vara med om, vare sig man vill eller inte har de flesta ett socialt behov som människa. Det är så vi funkar biologiskt, vi vill bli godkända av ”flocken” för motsatsen innebär död. Flummigt kanske men ur ett vetenskapligt perspektiv är det så människan är skapt. Avvikare stöts ut, därför vill vi inte avvika förmycket om det inte finns ett ekonomiskt eller socialt oberoende på något sätt.

Jag får kämpa med detta dagligen för vad jag vet har jag inget exceptionellt som någon vill åt. Det är en kamp att hitta något man tycker om hos sig själv och det är normalt om man inte är begåvad med allt som omvärlden kräver. Jag fastnar lätt i tankar som ”tänk om…då vore allt sså mycket lättare”.

Och jag såg ditt frågetecken tydligt.

Det viktigaste om man vill bli omtyckt är att tycka om sig själv! Det låter klyschigt kanske men väldigt sant. Det finns folk jag träffat som inte befinner sig i närheten av vad jag kan men ändå lyckats. Varför?

För att de har rätt utstrålning!

Det är detta folk generellt går på. 80% av allt folk tar in i kontakt med andra är kroppsspråk mm, inte vad man faktiskt säger alla gånger. Jag hade en vän som var en fiskmås i IQ jämfört med mig men lyckades ändå bra (samt ekonomiska resurser). Inget fel med det! Man får använda de kort man har på hand som man säger och det är det som får en att lyckas. Jag presterar ibland uselt på IQ test men gick igenom en utbildning på hög nivå 3,5 år och gjorde om 1 prov och ansträngde mig inte ens medan vissa verkligen fick plugga. Kompetens är inte så vattentätt att mäta då det beror på många olika saker. Men gemensamt för att lyckas är att tro på det man gör och ffa sig själv! Då kommer även andra tro på dig iom viljan att höra till. Förstår du vad jag far efter?

Stavning kan vara si och så för mig med men det gäller även kungen och prins Philip.

Ifrågasätter någon dem?