Hem > Forum > Relationer > pappa och biologisk pappa

pappa och biologisk pappa

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Hej,

    Min son blir 7 år i år, det är fem och ett halvt år sedan sonen träffade sin biologiska pappa.

    2018 träffade jag en ny kärlek som jag idag har ett gemensamt barn med och när de barnet kom började sonen oxå benämna sambon som pappa. Han vet inget annat än att han är hans pappa. Han minns inte sin biologiska pappa och de är en person som inte varit speciellt aktiv eller delaktig i hans uppväxt bort sätt från de 8 första månaderna av hans liv. Men ärligt så var bio pappan inte speciellt delaktig då heller.. men efter att vi separerade så vart kontakten först sporadisk till obefintlig tack vare bio pappan själv.

    Nu har sonen börjat fråga mycket om sin födsel och vill se bilder från den perioden och då finns bio pappan med på bild, han frågar givetvis vem det är.. så hur berättar man för en 7 åring att han som han tror är hans pappa inte är biologiskt pappa.
    I mina ögon kommer alltid min sambo vara pappa till min son också.. de har inte alls med gener och göra utan vem som tagit hand om barnet och tagit de ansvaret en förälder ska göra och det har sambon gjort från första  stund mot min son.

    Men hur berättar man för att de inte ska uppfattas fel? Är det förtidigt?
    Vi vill vara ärliga med honom och sambon vill adoptera honom och han har ansökt om adoption av honom för två år sedan med vart avslag av domstolen.. för att de tycket att bio pappan ansågs fortfarande ha en chans att reparera sin relation till sonen vilket han påstod att han ville.. men han har då inte gjort någon andsträning ännu för att ens ta kontakt så vi är inne på att söka om adoption igen snart men då måste vi har pratat med sonen om han bio pappa för socialen kommer troligen att fråga honom personligen denna gång. och man får inte undanhålla sånt här för barnet.

    Så någon här inne som har egna erfarenheter, tips eller förslag på hur och när man kan göra det på bästa sättet?

    Tack på förhand!

    <3 Jag tycker också att du ska berätta. Och gör det så fort så möjligt, han börjar ju bli stor och ju senare han får veta desto större risk att det blir jobbigt för honom. Föreslår att du börjar lite försiktigt redan nu, men lägg vikten vid att sambon ändå är den ”riktiga” pappan. Sen tycker jag också det är en bra ide om din sambo adopterar barnet, för då känner barnet ännu mer att det är önskat av honom också.

    Trådstartaren

    <3 Jag tycker också att du ska berätta. Och gör det så fort så möjligt, han börjar ju bli stor och ju senare han får veta desto större risk att det blir jobbigt för honom. Föreslår att du börjar lite försiktigt redan nu, men lägg vikten vid att sambon ändå är den ”riktiga” pappan. Sen tycker jag också det är en bra ide om din sambo adopterar barnet, för då känner barnet ännu mer att det är önskat av honom också.

     

    tack för svar. har du några tankar om hur man ska göra det? ska man visa bild på bio pappan? ska sambon, den ”riktiga” pappan vara med? hur förklarar man skillnaden?

    så mycket frågor och funderingar

     

    Oj, tycker det är jättesvårt att svara på, fina du. Känner inte pojken heller ju. Om du har möjlighet att boka in en privat barnpsykolog för råd och tips om hur man pratar om det här hade jag gjort det i era kläder? Exempelvis sökt på nätet efter privat barnpsykolog och sedan gått 1-2 gånger för ca 900 kr per gång. Det kan absolut vara värt alla pengar i världen!

    Tänker att det handlar så mycket om mognad och utvecklingsfas som den här pojken är i, och där han lär minnas det här samtalet för resten av sitt liv, så jag tror på att en proffessionell ger tips i det här läget så att det här genomförs så bra som möjligt? Är genomtänkt och skräddarsytt efter långa samtal där du fått berätta i detalj hur han är och vad han har för personlighet? Samt även få tips kanske på vad man gör efter det här samtalet?

    Det är ärligt talat första gången i princip jag svarar så på det här forumet och jag gillar inte det själv, för man vänder sig ju hit för att få råd av medlemmarna, men det här önskar jag så gärna blir så bra som möjligt för er och pojken! <3 Jag känner mig för okunnig alltså.

    Trådstartaren

    okej, funderat på att ta kontakt med någon som kan mer om sånt och vet hur barn fungerar. kändes bara skönt och kanske kunna diskutera och höra om någon annan varit i samma situation. så tacksam för ditt svar ändå!  <3

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.