Hem > Forum > Relationer > Orkar snart inte längre

Orkar snart inte längre

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Hej!

    Det här är en lite long story men känner att jag bara måste skriva av mig då jag inte vet vad jag ska ta mig till annars. Jag är en kille på 23 år och har haft psykiska problem sedan jag var runt 13. Min pappa tog sitt liv när jag var 17 och jag själv har haft kontakt med BUP fram till att jag fyllde 18.

    Jag är så otroligt helt sjukt kär i en av mina närmsta polare och det har jag varit sedan några år tillbaka. Personen är en han då. Jag har berättat om min sexualitet för de flesta av mina vänner och det är verkligen ingen som bryr sig direkt, inte heller han. Vi träffades för första gången för ca 5 år och sedan och jag har varit kär i honom sedan 4 år tillbaka typ. Jag är så sjukt svartsjuk på honom och så fort jag får höra att han ska ut med en tjej eller att han träffar någon blir jag helt till mig. Jag kan inte fungera alla tankar är bara på honom och det känns som att jag bara vill försvinna från denna planet.

    Han vet att jag gillar honom, eller av vad jag minns så har jag sagt det till honom för 2 år sedan ungefär men vår kompis relation är liksom fortfarande den samma trots att jag vet att han inte känner samma tillbaka och kommer aldrig göra det heller. Det gör ju typ saken ännu svårare för mig att han är så jävla underbar och bryr sig inte om att en snubbe gillar honom och kan fortfarande vara vänner. Jag känner mig däremot helt dum i huvudet och patetisk. Jag är liksom så fruktansvärd rädd för att förlora honom och kan reagera helt sjukt när jag blir svartsjuk. En gång har jag typ förstört massa grejer på hans rum under en fest då han strula med en brud och bara röjde och drog därifrån. Dagen efter så får jag sjukt mycket ångest för e så rädd för att förlora honom så börjar typ smsa och ringa och be honom om att förlåta mig. Det här har hänt flera gånger(samma visa liksom men olika incidenter, händer nästan alltid när jag liksom tappar kontrollen). Jag vet inte om han vet varför jag flippar för som sagt vi har liksom en vanlig relation annars jag har liksom inte riktigt ”försökt” mig på någonting osv men alltid när jag flippar så e det liksom lite oklart varför (för mig är det ju självklart men undrar om han förstår att det e det handlar om).

    Jag känner mig så fruktansvärd både för att jag älskar honom så mycket och vet att det aldrig kan bli vi men också för att jag stoppar honom ifrån hans egna liv. Det är liksom en helt absurd situation som jag har så svårt att ta mig ur. Vet inte vad det är för fel på mig, jag håller just nu på med en utredning hos psykiatrin men det verkar som att de inte fattar att det här problemet med liksom relationer och hantera mina känslor är liksom en stor del av min problematik. Jag känner på mig att om han liksom skaffar en tjej så kommer jag ta mitt liv för jag kommer inte klara av att förlora honom det finns liksom inte på världskartan. Det är liksom inte friskt att känna så men så är det.

    Vill bara höra lite vad någon här tycker om man eventuellt haft samma problem…/kille som mår skit

    Isch. Eg soelar det ju ingen roll att du är kille o han kille. Många är kära i sin kompis. Däremot håller jag med dig om att han är extra jävla underbar eftersom någon som inte är homo- eller bisexuell skulle kunna få panik pga att det är mer ovanligt. Själv kan jag inte vara kompis med varken tjej eller kille som har lite känslor för mig. Blir så jäkla obekväm. Å andra sidan har jag ingen vän alls 😉

    jag har själv diagnos borderline, fick den efter 40 års ålder. Hur du känner och gör låter ganska likt 😬 googla på borderline! Det ska finnas hjälp att få. Kommer kanske snart få det själv. Menar absolut inget illa med detta, kan ha uppfattat dig alldeles fel. Jag skulle nog inte orka vara kompis med nån som jag var jättekär i och det var obesvarat. Skulle det inte vara skönare för dig att prata med honom om detta en till gång och prata ut? Kanske kan ni komma överens om en break i vänskapen? Kanske kan han underlätta för dig på annat sätt?

    Ursäkta stavfel/slint på tangentbordet. Hela första order ”isch” vet jag inte varför det kom med. Betyder ABSOLUT inte usch eller något annat. Mår för dåligt själv för att orka korrekturläsa.

    stor kram till dig!

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.