Jag är kvinna och har en kvinnlig kollega som jag kommit väldigt nära och vi har blivit bra vänner. Vi båda lever i heterorelationer. Saken är den att jag blivit kär i henne ovanpå allt. I början gav hon mig mycket komplimanger och bekräftelse, ibland tror jag att det är bekräftelsen jag föll för. Det var liksom pirrigt att gå till jobbet, att hon såg mig och uppskattade mig så mycket. Det var lite flirtigt mellan oss men då var det också ganska harmlöst. Nu har det övergått i mer och mer jobbiga känslor bara och jag känner mig riktigt jävla olyckligt kär. Hon ger mig inte alls samma komplimanger längre, någonstans tror jag att hon kanske förstått hur jag känner och valt att backa. Dock är vi fortfarande väldigt nära vänner och rent vänskapligt är hon väldigt viktig för mig också. Jag tror hon är lycklig med sin sambo dessutom. Och även jag är lycklig med min sambo, vi har bra sex, kul ihop, kan prata bra osv. Jag VILL dela livet med honom och det är så frustrerande att känna såhär för någon annan. Jag blir svartsjuk också när hon tex kramar en annan kollega och det skäms jag över. Har älskat mitt jobb innan och även haft roligt med mina andra kollegor men nu känner jag mig bara olycklig och osocial på jobbet. Vill att det ska vara som förut! Vill ha henne som vän och vill inte känna en massa ångest över att se henne varje dag och se henne umgås med andra. Skriver här för jag skäms så mycket, har inte berättat för någon men jag måste få det ur mig. Någon som varit i samma sits?
