Jag vill försöka formulera mig så ordentligt det bara går och notera att jag är i en samkönad distansrelation. Min partner och jag har det överlag rätt bra, vi båda trivs på distans och innan vi träffades första gången så var den sexuella aspekten förekommande via videosamtal som ett sätt att öka nyfikenheten kring varandra och spä på intensiteten innan vi sågs. Nu när vi träffats och sexet har varit nästintill en daglig handling för oss båda två och jag sedan åkt till min hemstad igen så har det blivit dött på fronten kring sex på distans. Är det i regel rätt svårt att återfå lusten på distans när man mättat sig rätt rejält med fysisk kontakt? Jag är lite orolig nämligen att detta påverkar våran fysiska attraktion när vi ses igen, och jag är en överanalytisk och generellt orolig person kring mycket annat då jag gått igenom traumatiska relationer tidigare. Denna människa är allt annat än elak dock, och kanske är det extremt svårt att hitta tillbaka till den “digitala attraktionen” på samma sätt, vilket jag isåfall förstår och kanske svarar på min egna fråga i det stora hela. Men är det fler som upplevt att distansrelationen mättas med sex när ni ses och sedan håller sig i princip bakom ridån när ni är ifrån varandra? Pikar förekommer om sex rätt ofta mellan oss och vi båda två misstänker att det kommer bli en hel del sex igen när vi väl ses – men då till min fråga, brukar det normalt bli stelt när man ses igen och försöker återuppta åtrån till varandra? Jag är autistisk av den “lättare graden” och min partner lever med en relativt högvarvad adhd. Jag är inte direkt rädd att det kommer bli stelt för att jag känner mig otroligt kär i denna person, men jag är nyfiken på om andra upplevt samma sak men fått det att fungera trots att sexet tynat bort när ni varit ifrån varandra.
Jag hoppas mitt inlägg makes sense.
