Nedbruten efter relation

[Indigo Vamybe]

Hade en relation med en kille som antagligen har personlighetsstörning. Relationen tog slut för 8 månader sedan, och jag har helt tappat lusten för livet.

Vi var fast med varandra under pandemin, och jag försökte ett par gånger att göra slut och få honom att flytta, men varje gång så lovade han att sluta med sitt beteende och börja gå i terapi. Och jag älskade honom så mycket.

Visade sig att han bara bidade sin tid och under tiden sökte lägenhet och chattade med en annan tjej. Under tiden gjorde han stora framtidsplaner med mig. När han var säker på att den andra tjejen var krokad så dumpade han mig, han passade på när jag var riktigt låg och grät över något annat.

I början var han som en själsfrände, sedan kritiserade han mig för allt. Maten jag lagade var inte god. Mina intressen var jobbiga och dyra (jag betalade själv), jag var för maskulin för att jag var driven och tjänade bra, mitt hår var fel färg och fel längd, jag var för känslig om jag blev ledsen eller behövde något. Väckte jag honom på morgonen när han behövde kliva upp så blev han sur, och om jag inte väckte honom så var det mitt fel att han sovit så länge. Alla mina manliga vänner ville uppenbarligen ligga med mig, och själv satt han och skrev till massa tjejer och försökte aktivt få ligga med dem (har jag förstått i efterhand). Han gav mig silent treatment hela tiden, det var det jobbigaste jag vet och det blev en favorit-taktik.

Han ville liksom ha total kontroll, som att det var farligt att jag var en egen person. Han ville forma mig till en perfekt docka efter någon bild han hade i huvudet. Han pratade ofta om manlighet och att han ville att jag skulle ”submitta” till honom. Vet att han hängde på Red Pill-forum förut och har läst The Game. Han hade ett stort porrmissbruk också, satt och tittade hela nätterna trots att vi hade sex ofta.

Det var mycket gaslighting, inget var någonsin hans fel. Han kastade och slog i saker och sade att det var mitt fel att han blev arg. Han kunde kalla mig för elaka saker och sedan bli stött för att jag sade att jag blev ledsen. Det fick honom att må dåligt sade han. Allt var så himla märkligt hela tiden. Han var avundsjuk på mitt jobb och var aldrig glad för min skull. Jag fixade jobb åt honom när han hade varit arbetslös i ett år och bara sovit hela dagarna. Ja just det, han chattade med sitt ex hela tiden också, sade att de var vänner men jag tror han använde henne som emotionell krycka och dessutom försökte lura henne att hon fortfarande hade en chans.

Jag har bra karriär och är självständig, men efter allt detta så har jag levt med självmordstankar nästan varje dag. Känner mig otroligt nedvärderad och värdelös, övergiven. Han isolerade mig och var svartsjuk på alla, så nu har jag knappt några vänner kvar. Och han sitter i sin nya lägenhet, med den nya tjejen och jobbet som jag fixade som om inget har hänt.

Pratade med hans ex om hur han var i deras relation och det visade sig att han betedde sig likadant. Hon var också förstörd i flera år, har lyckligtvis en ny pojkvän nu. Är glad att hon mår bättre. Själv tvivlar jag på att jag kommer träffa någon igen, han fick mig att känna mig så oattraktiv och att ingen man kommer vilja ha mig.

Det sjuka är vänner som drar sig undan. Det andra exet kände samma sak. Man blir så otroligt ensam ovanpå den psykiska misshandeln. Det är som att människor inte har tid eller ork att stötta och hjälpa när man är riktigt nere, man ska ju bara omge sig med positiva människor är det allmänna rådet. Känner mig så sviken av människor överlag, av samhället där man inte kan få hjälp eller upprättelse, av vår sociala icke-existerande sammanhållning som tillåter sånt här beteende att fortsätta. Det finns ett underliggande tänk att man får skylla sig själv. Man förstår inte hur starkt känslomässig manipulation kan vara.

[Indigo Vamybe]

Det värsta är att det finns så många berättelser som liknar min. Vad är det som händer när det existerar ett sånt stort antal sådana här människor, som ser andra människor som saker att använda? Jag känner mig otroligt deprimerad över denna verklighet.

<3 Det är en fruktansvärd upplevelse att ha haft en relation med en sådan person som den du beskriver. Traumatiskt. Känner igen känslan av oduglighet, att den fått en att känna sig så värdelös och oattraktiv efteråt. Det är så brutalt och orättvist. En själslig och känslomässig stöld typ?

Du är förstås en fantastisk och älskvärd person! Jag tror oftast att ju bättre en person är desto värre brukar man råka ut av just sådana här personlighetsstörda personer. Man blir som ett levande rött skynke. Speciellt om man är talangfull, framgångsrik, har vackra eller positiva sidor som kan göra den här personen väldigt avundsjuk.

Kanske inte är någon tröst det jag skriver. Vill mest säga att jag vet hur det känns.

[Green Juvara]

Indigo Vamybe skrev:

Det värsta är att det finns så många berättelser som liknar min. Vad är det som händer när det existerar ett sånt stort antal sådana här människor, som ser andra människor som saker att använda? Jag känner mig otroligt deprimerad över denna verklighet.

Hej det är precis så han vill att du ska må så att han ska ha bra känslor själv men kan vara svårt och få bort ångest tankarna försök och prata med någon bästa medicinen tänk inte på hans problem

[Indigo Vamybe]

Red Simyna skrev:

<3 Det är en fruktansvärd upplevelse att ha haft en relation med en sådan person som den du beskriver. Traumatiskt. Känner igen känslan av oduglighet, att den fått en att känna sig så värdelös och oattraktiv efteråt. Det är så brutalt och orättvist. En själslig och känslomässig stöld typ? Du är förstås en fantastisk och älskvärd person! Jag tror oftast att ju bättre en person är desto värre brukar man råka ut av just sådana här personlighetsstörda personer. Man blir som ett levande rött skynke. Speciellt om man är talangfull, framgångsrik, har vackra eller positiva sidor som kan göra den här personen väldigt avundsjuk. Kanske inte är någon tröst det jag skriver. Vill mest säga att jag vet hur det känns.

Tack snälla för ditt svar. Ja, definitivt en själslig och känslomässig stöld. Jag brukade vara mer stängd förr och hade antagligen varit för blyg för honom, men jobbar mycket med mig själv och har blivit en öppen och empatisk person, vilket annars har gett mig framgångar. Känns som att han tryckte ned allt och att jag är på ruta ett nu.

Tror jag kände igen ett yngre jag i honom, och empatiserade med det. Såg potentialen såklart. Det vanliga som man inte bör göra.

Det är märkligt med den typen av mäniskor, de vill så gärna ha kärlek men vet inte hur man ger och är heller inte förberedda på det. De vill bara ha. Som att de lever i en fantasivärld och bara letar efter nästa att misshandla.

[Indigo Vamybe]

Green Juvara skrev:

Hej det är precis så han vill att du ska må så att han ska ha bra känslor själv men kan vara svårt och få bort ångest tankarna försök och prata med någon bästa medicinen tänk inte på hans problem

Tack för dina stöttande ord. Jag går i terapi, men det går mycket långsamt och de mörka tankarna är kvar. Tror det blev ett väldigt djupt sår, det blir liksom en samhällsfråga dessutom. Har förstått att den här typen av människor gärna vill att man ska må dåligt, att det enda sättet för dem att må bra är att trycka ned andra till sin egen nivå av mående. Önskar att det var enkelt att lyda ditt råd att inte tänka på det, jag gör mitt bästa dock.