Lämnat en person jag älskar

[Blue Ridofy]

Jag tog igår beslutet att lämna min pojkvän som jag älskar väldigt mycket.

Orsaken är att han drabbades av sorg, vilket i början inte var något problem. Han höll ändå kontakten med mig, tog mitt stöd etc.

Sen hände någonting. Han började distansiera sig från mig. Han gick in i någon slags kris. Gick ångest. Han berättade att han är så rädd för att förlora mig att han inte kan träffa mig.

Under en månads tid har det förvärrats och jag har inte vetat varken ut eller in. Jag har blivit otrygg. Han har distansierat sig mer och kan inte ens svara på om och när vi ska träffas. Han har lagt all sin energi och tid på att fly från känslor med hjälp av träning och renovering och lagt mindre och mindre på mig och vårt förhållande.

Jag har försökt ge honom utrymme. Jag har tagit initiativ till en paus i kontakten så att han kan få tid till sig själv. Jag har försökt hjälpa honom att reda i hans tankar och känslor. Jag har försökt få honom att söka hjälp och har sökt hjälp själv.

Ingenting har dock blivit bättre. Han har inte sökt hjälp och har fortsatt att putta bort mig. Just detta att han inte ens kunnat svara på när vi ska ses, om det är om 2 veckor,2 månader eller ett år har varit fruktansvärt ångestskapande och frustrerande för mig. Om han hade sagt rakt ut till mig att han behöver en månad att få ordning på sig innan vi ses då hade jag kunnat acceptera det.

Men så har han inte gjort. Jag har bara fått vänta dag ut och dag in och vecka ut och vecka in. Försökt ha tålamod och hantera min egen ångest.

Igår gick det inte längre. Jag gjorde slut för jag orkade inte leva mer med inga svar och att bli bortputtad och inte känna mig som en partner.

Gjorde jag rätt? Eller skulle jag ha stått ut med min egen ångest ett tag till för hans skull?

[Olive Buloce]

Vilken sorglig situation. Det låter som du har gjort allt du kan för honom. Mer kan ingen kräva av dig.

Vad som är rätt och fel går nog inte att säga. Men du har såklart alltid rätten att ta beslut över ditt eget liv.

Du förtjänar inte att behandlas illa oavsett situation. Tänker att man borde kunna vårda sin relation samtidigt som man sörjer. Han behöver professionell hjälp och det här ligger inte på dig.

[Blue Ridofy]

Olive Buloce skrev:

Vilken sorglig situation. Det låter som du har gjort allt du kan för honom. Mer kan ingen kräva av dig. Vad som är rätt och fel går nog inte att säga. Men du har såklart alltid rätten att ta beslut över ditt eget liv. Du förtjänar inte att behandlas illa oavsett situation. Tänker att man borde kunna vårda sin relation samtidigt som man sörjer. Han behöver professionell hjälp och det här ligger inte på dig.

Tack för svar 🌸

Ja jag känner att jag har gjort vad jag kunnat fram tills att jag kände att jag själv kom i kläm för mycket. Jag var tvungen att sjukskriva mig häromdagen pga stressen och ångesten som just den här ovissheten ger. Det var ett varningstecken. Teoretiskt sett skulle det kunna dröja ett halvår innan han kan träffa mig och den tiden ska då jag bara vänta. Det är orimligt att kräva av någon. Jag tycker också att även om man har sorg, ångest, är i en kris etc så är man fortfarande en del av relationen och måste ta vara på den. Särskilt om man har förlorat någon nyligen borde man ta vara på de personer man har kvar i sitt liv. Jag känner mig väldigt sårad över att han gjort raka motsatsen och sen lägger en förväntan på mig att jag bara ska acceptera allting.

[Blue Pefase]

Hej Blueridofy, om du är kvar här…

Hur är det idag? Min pojkvän har just lämnat mig pga sorg av flera skäl, bl.a hans mammas obotliga cancer, o nu slut på ork. När han väl bröt ihop över det så stängde han av o bröt med mig efter 6 dgr med hänvisningen att livet kväver honom o som han ser det tydligen jag med o han känner sig ovärdig o dålig o puttar inte in Nåt i vår relation säger han, vilket jag aldrig krävt heller….Jag har bara velat veta om han vill att jag ska stå kvar…

Jag är helt bestört. Det är inte pga känslorna utan omständigheter säger han o att han är ovärdig min omtanke o hjälp. Han har blivit mer negativ till mitt stöd o hjälp o på senaste tiden bara vänt allt jag gjort o sagt till dåligt o sagt saker som att ”det får det att vända sig i magen när du säger så här”, fast Allt bara varit snäll, kärleksfullt o omtänksamt. Vi har bara känt varann ca 4 mån så vi är så nya för varann men snart 50 år o vuxna, seriösa, hade involverat våra barn, vänner o kollegor o var jättekära… Jag är helt knäckt o har gråtit i flera veckor… Varför blir nån så här? Alla tycker han borde hålla hårt i mig o handen som stöttar…