Kommer man komma över det och lära sig leva med det?

[Yellow Tipevo]

Jag och min kille gjorde slut i mitten på januari. Det var inte mitt beslut och jag skrev väldigt länge om att ge det en ny chans, inte ge upp osv. Vi började prata lite mer med varandra och vi sågs första gången igen efter ca 2 veckor. Fortfarande varit stelt efter det men nu senaste tiden har det blivit bra och han har sagt att han vill ge det en ny chans, att han har insett att det är mig han vill dela livet med osv. Vi pratade mycket om våra problem efter ca en vecka efter han gjorde slut och vi bestämde även att om den ene eller andre skulle träffa någon annan, varesig det var seriöst eller bara något tillfälligt, så skulle man säga till.
Grejen är den att jag luskade fram för drygt en vecka sedan att han, dagen efter han gjorde slut, började skriva med sitt ex igen och sedan träffade henne tre gånger under de första två veckorna efter han gjort slut. Efter jag konfronterade honom om det så sa han att han är helt färdig med henne och aldrig ville se henne igen och att han typ försökt sopa undan sina känslor för mig genom att träffa henne och hon var ett ”lätt byte”.
Så problemet är nu att jag går och tänker tankar som ”älskade han verkligen mig om han kunde springa till henne bara ett par dagar efteråt” och liknande. Det räknas ju inte som otrohet eftersom han faktiskt hade gjort slut, även om han ljög om att han skulle säga till om han träffade någon.
Jag känner mig så kluven, jag vill verkligen dela mitt liv med den här personen och jag har kämpat så jäkla mycket för att vi ska lösa det och ge det en ny chans. Men jag vet samtidigt inte om jag kommer kunna släppa tankarna på att han sprang till henne på en gång och lita på att det aldrig händer igen…

När jag träffar honom nu så har jag inte alla dumma tankar i huvudet utan hans närhet distraherar mig och allt känns nästan bra, men när jag är själv igen ploppar alla hemska tankar och scenarion upp direkt och huvudet går på högvarv.

Så kan man släppa sådant här och lära sig leva med det och bygga vidare på våran relation? Eller behöver man inse att det aldrig kommer funka?

Hm, tror du att du hade reagerat annorlunda om det var han som berättade det menar du? Eftersom ni kom överens om att säga till om sånt?

Du kommer komma över det. Men inte utan att prata med honom om vad det är som skaver hos dig. Och då menar jag att du verkligen bara talar utifrån dig själv och vad det får dig att känna. Inte utifrån vad han gjort och inte.

Det handlar väl mycket om att bestämma sig för om man ska lita på honom eller inte. Gå på magkänslan.

[Yellow Tipevo]

Olive Qigyte skrev:

Hm, tror du att du hade reagerat annorlunda om det var han som berättade det menar du? Eftersom ni kom överens om att säga till om sånt? Du kommer komma över det. Men inte utan att prata med honom om vad det är som skaver hos dig. Och då menar jag att du verkligen bara talar utifrån dig själv och vad det får dig att känna. Inte utifrån vad han gjort och inte. Det handlar väl mycket om att bestämma sig för om man ska lita på honom eller inte. Gå på magkänslan.

 

Jag frågade om han skulle berättat det gött eller senare och fick svaret jag vet inte. Hade jag fått reda på det från början så vet jag inte om jag hade fortsatt kämpa som jag har gjort. Utan kanske snarare gett upp och tagit det som att han var helt färdig även känslomässigt eftersom han kunde träffa ett ex direkt efter.
Vi har pratat om det och han har sagt att han inte kan ändra på det som hänt och att han vill ge mig tid för att komma underfund med mina tankar. Visserligen bara gått en vecka sen jag fick reda på det men det känns inte bättre och tankarna om det har inte blivit bättre, men som sagt, han är mannen jag vill vara med.

Okej, är det hans velighet du blir osäker på? Att han inte kan ge tydligare svar?

I det här fallet tror jag att det måste handla om dig. Att i diskussionen med honom bara använda dig av ordet “jag” och aldrig “du”. För du kan inte ändra på honom eller vad som är gjort så det enda du kan göra är att förmedla dina känslor så tydligt som möjligt och se hur han möter dig i det. Där tror jag du blir säkrare i om det ska vara ni två eller inte.

[Yellow Tipevo]

Olive Qigyte skrev:

Okej, är det hans velighet du blir osäker på? Att han inte kan ge tydligare svar? I det här fallet tror jag att det måste handla om dig. Att i diskussionen med honom bara använda dig av ordet ”jag” och aldrig ”du”. För du kan inte ändra på honom eller vad som är gjort så det enda du kan göra är att förmedla dina känslor så tydligt som möjligt och se hur han möter dig i det. Där tror jag du blir säkrare i om det ska vara ni två eller inte.

 

Är väl mer att jag tvivlar lite på hans känslor för mig när han kan göra något sådant, även om han försöker övertyga mig nu om att jag är den han vill bli gammal med.
Jag har tidigare kommit på honom med att skriva opassande saker till sitt ex för drygt ett halvår sedan, då erkände han att han gjort fel och egentligen inte menat något med det och tog bort henne överallt. Därför det gör extra ont att det var just henne han sprang till så fort det var slut. Jag har försökt förklara en del av mina tankar och känslor och han säger att han förstår och att han inte kan göra mycket nu i efterhand.
Jag har aldrig oroat mig för andra tjejer men just det exet har det varit två olika händelser med nu. För tillfället har jag lite svårt att lita och tro på allt han säger även om jag vill, och det som oroar mig mest är väl egentligen alla hemska tankar jag har om de två, att de liksom ska förfölja mig långt fram i tiden.

När du säger att han förklarade att han inte kan göra något nu i efterhand så verkar det som att ni pratat mest om vad han gjort istället för dina känslor?
Tänker lite på samtal med “jag-budskap” som man brukar använda inom konflikthantering. Kan ni prata om det här i känslor utan att dra upp vad som hänt och utan att säga “du fick mig att känna såhär”?
Istället säga “jag känner såhär just nu” eller “jag behöver det här när jag känner så här”.

Vad skulle få dig att känna dig säker på honom? Realistiskt sett utan att exet försvinner från jordens yta!
Är han väldigt bekväm av sig? Eller vad är det som gör att han först går tillbaka till henne och sen tillbaka till dig igen? Är du också en bekvämlighet för honom precis som exet? Varför är hon ett ex överhuvudtaget? Vad får han ut av att leva med dig? För det ska ju handla om dig det här! Vill han ha dig så ska det kännas. Om du verkligen känner det och han är duktig på att förmedla det med handling så kanske tiden får det här att lägga sig.

Jag kan verkligen förstå din oro och jag hade antagligen känt exakt likadant.

[Indigo Vamybe]

Vill du verkligen vara med någon som pratar om andra människor som ”lätt byte”? Risken finns att han tänker samma sak om dig. Låter som att han inte har någon empati.