Jag svek min vän, men jag känner mig sviken?

[Azure Jyruje]

Jag svek min bästa vän rejält, jag gjorde de värsta man kunde mot honom. Jag var med hans fru. Visserligen hade vi inte sex, men det var över gränsen helt och hållet. Jag och hans fru har lika stort ansvar för att de hände. Vi båda delar skulden för att vi svek honom.

Men på något jävla sätt kan jag inte skaka av mig känslan att jag känner mig sviken av min numera fd. bästa vän. Jag vet att han inte har energi och ork att lägga på att lösa på vår vänskap och sitt förhållande. Jag vet att hans fru och barn kommer i första hand. Jag vet att jag borde bara vara tacksam att han ens funderar på att lösa allt med mig sen. Jag vet ju detta!

Men allt jag tänka på är hur han blocka mig utan att ens prata med mig innan. Hur utestängd jag vart. Hur tomt allt är utan hans familj, en familj jag kände att jag tillhörde.

Vad är fel med mig? Varför kan jag inte förlåta honom när jag gjort något så mycket värre mot honom? Jag vill ju ha tillbaka dem i mitt liv, men det kommer inte fungera om jag känner så här.

<3 Låter jobbigt! Menar du att du känner dig sviken kring hur han hanterade den här situationen eller kände du sig sviken på något sätt även innan dess? Alltså finns det någonting bakåt i historien som du tagit illa vid dig av, tex att han stängt dörren vid något tillfälle, och att du nu reagerar på att uppleva det igen?

[Azure Jyruje]

Mest hur han hanterar allt nu. Tittar jag på det som att jag inte var inblandad så förstår jag helt. Håller 100 % med hur han tänker. I första hand rädda sin familj. De logiskt. Fast ändå finns känslan kvar.

Jag såg mig visserligen som att jag var en del av hans familj. Fira alla högtider med honom, var ofta över. När de blev bjudna över till någon så ringde de och fråga om jag ville följa med. Kanske därför de känns så jobbigt. Att jag ser att jag inte är familj, att jag var för nära dem.

Jag vet inte, jag vill bara försöka laga allt så vi kan vara som vi var innan. Men jag vet samtidigt att de kommer aldrig bli som det var innan. Men jag vill i alla fall försöka.

Kan det vara så att du trodde att han skulle agera mer förlåtande än vad han gjort? Och också att det blev så tydligt vilka som ingår i den här “inre kretsen” av familjen och att du blev ställd ute i kylan? Kanske är du besviken snarare än sviken – om du förstår vad jag menar? <3

[Azure Jyruje]

Inte förlåtande, eller kanske är förlåtande på ett sätt. Jag trodde i alla fall hade han hade velat förstå bättre, lyssnat på hur jag såg de. Förstå varför jag gjorde det.

Jag känner att han inte alls bryr sig om att jag försvann från hans liv. Att jag aldrig betydde något. Att han egentligen aldrig brytt sig.

Tog tid att sätta fingret på de. Men som han ansträngt sig för att blocka mig tyder snarare på att jag betydde mycket för honom. Att jag såra honom rejält, så mycket att han inte klarar av att se mig. Att medans han bara har energi och ork att lägga på ena av de som såra honom så kan ham inte hela tiden bli påmind om den andra. De kanske kommer en tid då han lyckats laga det med sin familj och ger mig en chans att laga allt med honom.

Jag hoppas att de är så för då är det inga problem alls att förlåta honom, då förstår jag det helt och hållet. Så jag tänker fortsätta tro att de tills jag blir motbevisad.

Så det var fel var hur jag såg det hela, jag titta från fel vinkel helt enkelt. Jag känner att jag börjar bli mästare i att feltolka saker.

Jag förstår vad du menar. Du hade velat ha ett ordentligt samtal öga emot öga där du fick förklara. Reda ut? Be om ursäkt sådär genuint som kan behövas, liksom. Själsligt. Och inte att han bara blockade? Förstår din reaktion och att det är att du blivit satt i en situation mellan er som du inte kan påverka. Jag hade också velat förklara mig för en bästis och ge min version. Tror faktiskt att jag känt mig ledsen om den möjligheten inte funnits.