Jag lider av stor sorg

[Pink Vyjojy]

Jag har flyttat till min hemstad och flyttat till egen lägenhet. Jag trodde det skulle lösa allt och att jag äntligen gått vidare från mitt förflutna…men jag hade fel.

Jag har lämnat en stad som jag bott i  i 10 år, lämnat mitt ex efter en svår separation och hennes familj som blev mer familj än vad min biologiska familj någonsin kommer att kunna bli. Jag hatar min biologiska familj. Dom vet inte hur dom ska ge mig den kärlek och respekt som jag verkligen förtjänar. Att åka tillbaka dit där familjen befinner sig är som att besöka ett gammalt dammigt museum där ingenting har förändrats på 10 år medan jag förändrats. Hos min biologiska familj så känner jag mig bara tom och utanför och illa behandlad.

Jag saknar mitt ex. Inte för att jag vill bli ihop med henne igen men för jag saknar våran vänskap och den känsla hon gav som kändes som en familj, ett slags emotionellt band som var helt unikt som inte liknar något annat. Hon var en riktig vän. Vänskapen var starkare en relationen som sen inte fungerade.Separationen lämnade sådana ärr som inte gick att reparera. Inte ens vänskap gick att behållas.

Hon har tagit bort mig på facebook likaså hennes familj. Dom har släppt mig.Men jag har inte kunnat släppa dom. Jag saknar staden så att hjärtat blöder, saknar att tillhöra någonstans. Nu går jag varje dag och det känns som allting påminner om mitt ex och jag sörjer och känner mig tung i kroppen. Jag har ingen familj längre.Jag kommer aldrig att se dessa människor igen och allting gör så jävla ont.

 

Jag har försökt att gå vidare. Testat Tinder lite och andra platser för att träffa någon ny, åtminstone testa i alla fall. Men känner ingenting för någon där. Online dejting är så jävla konstigt. Man skickar text bara. Jag saknar kontakt med en riktig människa som man kan känna kontakt och samvaro med.

Jag är så vilse. Jag  försöker få ordning på mitt liv. Motionerar varje dag. Slutat äta socker. Satsa på jobbet osv.Fått ordning på lägenhet så att den känns mysig. Men något fattas. Kärlek. Var finns kärlek? Jag behöver verkligen kärlek just nu, känns som mitt hjärta ska brista i tusen miljoner bitar. Allt inom mig  gör bara ont.

 

 

[Red Menive]

Åh förstår precis vad du menar! Jag skulle gärna vilja vara vän med mitt ex. Jag har väldigt svårt att förstå varför man måste klippa ett så starkt band. Särskilt svårt är det att ta in hur man kan bli som obetydlig för en person man varit så förtrolig med. Att uppleva den sortens emotionella band är ovanligt. Kanske därför en just en sådan förlust är så svår? Man skapade en egen värld tillsammans dit ingen annan hade tillträde. En trygg och kanske magisk plats där man kunde få vara sig själv och vila. Plötsligt är allt detta borta. Det är fruktansvärt sorgligt och gör förbaskat ont. Och särskilt sorgligt – kan jag tänka mig – är att du även saknar din nya familj. Det är säkert extra tungt när man inte kan umgås med sin ursprungsfamilj. Man har ingen att vända sig till, ingen famn att få tröst. Jag har en dysfunktionell familj och varje gång jag försöker ha kontakt med någon blir jag sjuk.

Detta med online dating har jag själv testat och är inget för en känslig själ som jag. Mådde jättedåligt av ytligheter och att bara söka snabba kickar. Jag kan verkligen förstå din känsla. Jag längtar också efter kärlek så där förstår jag dig verkligen. Det verkar som folk inte längre förstår vad genuin kärlek är.

Jättebra att du motionerar och slutat äta socker. Ja de säger att man mår bättre av det, men när det gäller ensamhet hjälper det inte mycket. Men jag tror att man lättare kan orka med vardagen om man lever sunt.

Jag undrar också om det finns kärlek. Mina självmordstankar handlar mycket om ensamhet, att inte höra till och brist på kärlek. Har ofta mardrömmar om svek och förluster. Det går som en röd tråd i alla mina drömmar. Är så trött på det!

Det enda jag kan tipsa om som du hört minst hundra gånger förut, är att fortsätta ta hand om sig själv och avvakta. Starkt av dig att våga flytta till en annan ort och fixa lägenhet. Hoppas du kan acklimatisera dig där så småningom.