Jag blev lämnad. Hon har Complex PTSD

[Red Fitoju]

Lite kortfattat om situationen.

Jag blev lämnad. Hon har Complex PTSD från dålig barndom och gamla förhållande.
Jag känner mig helt förkrossad, vi båda älskar varandra. Men tror hon skyddar sig själv genom att avsluta vår relation. Vissa saker har varit väldigt skört hos henne och jag tror att jag omedvetet triggade vissa punkter som utlöste någon typ av försvarsmekanism utan att behöva gå in på djupet.

Någon som har samma diagnos eller har mer kunskap om detta som kan dela med sig tankar eller funderingar.

Jag är helt förkrossad och vill bara förstå allting.

[Blue Jibaja]

Jag vet inte om jag kan vara till någon hjälp men jag har också PTSD och har ett relationsmönster sedan många år tillbaka där jag alltid har tagit avstånd från och brutit kontakten med personer så fort de har visat ett intresse för mig samtidigt som jag har jagat efter emotionellt otillgängliga män.

För mig grundar det sig på trauman i barndomen där jag blev övergiven av bland annat mina föräldrar och sedan ett antal fler viktiga personer i mitt liv. Därför lärde jag mig att det är farligt att älska någon eftersom det alltid leder till att jag blir bortvald och att folk försvinner.

Även om man är medveten om det här själv så kan det vara svårt att bryta det, men en medvetenhet kring sina mönster och var de kommer ifrån är å andra sidan en förutsättning för att kunna jobba mot att kunna bryta dem. Det som hjälpte mig att bli medveten om det var terapi, men mina “issues” kvarstår så jag vet faktiskt inte vad man kan göra. Hoppas du får något klokare svar.

[Red Fitoju]

Blue Jibaja skrev:

Jag vet inte om jag kan vara till någon hjälp men jag har också PTSD och har ett relationsmönster sedan många år tillbaka där jag alltid har tagit avstånd från och brutit kontakten med personer så fort de har visat ett intresse för mig samtidigt som jag har jagat efter emotionellt otillgängliga män. För mig grundar det sig på trauman i barndomen där jag blev övergiven av bland annat mina föräldrar och sedan ett antal fler viktiga personer i mitt liv. Därför lärde jag mig att det är farligt att älska någon eftersom det alltid leder till att jag blir bortvald och att folk försvinner. Även om man är medveten om det här själv så kan det vara svårt att bryta det, men en medvetenhet kring sina mönster och var de kommer ifrån är å andra sidan en förutsättning för att kunna jobba mot att kunna bryta dem. Det som hjälpte mig att bli medveten om det var terapi, men mina ”issues” kvarstår så jag vet faktiskt inte vad man kan göra. Hoppas du får något klokare svar.

 

 

Tackar dig för ditt svar, det gav mig lite insyn. Ditt svar var väldigt bra och jag blir bara mer nyfiken.

Jag kan se likheter med dina erfarenheter och hennes. Kan bara berätta att hennes tidigare relationer har blivit kortare och kortare för varje gång hon har träffat en ny partner. Jag tycker att jag ser ett mönster men vet ej ifall detta beror på att “toleransen” har blivit mindre och mindre för varje relation hon har haft.
Relationerna som hon har haft så är det 2 av 4 som jag anser varit toxic men dem andra 2 har varit att dem inte kunnat ge henne vad hon ville ha i förhållandet.

För mig kändes det som att hon verkligen ville hitta något som hon ville få till ett utbrott, som att göra en höna av en fjäder. Jag tänker att jag är väldigt omtänksam, men mänsklig. Jag kan göra fel, men vanliga människor som inte har den trauman hon har hade inte brytt sig. Men för henne var det dealbreaker, även om att jag faktiskt löste problemen tillslut. Så tyckte hon att tilliten var bruten. För att sanningen var A och O för henne. Och blev de något som jag återberättade från ett minne som inte stämde, då var jag en lögnare.

Jag har börjat gå till psykolog för hennes och min egna skull. För att jobba på mina svagheter. För att bli en bättre människa. Så jag är villig att göra allting från min sida för att få detta att funka. Tänker att älskar man någon som är man villig att göra sådana här saker. Men det var så lätt för henne att gå, hon sa att hon måste lyssna och tänka på sig själv.

Hon säger att hon jobbar på sig själv att bli bättre, självhjälp med videos. Hon står på kö till en klinik som har en viss KBT-behandling.
Men mer än så vet jag inte.

[Blue Jibaja]

Red Fitoju skrev:

Tackar dig för ditt svar, det gav mig lite insyn. Ditt svar var väldigt bra och jag blir bara mer nyfiken. Jag kan se likheter med dina erfarenheter och hennes. Kan bara berätta att hennes tidigare relationer har blivit kortare och kortare för varje gång hon har träffat en ny partner. Jag tycker att jag ser ett mönster men vet ej ifall detta beror på att ”toleransen” har blivit mindre och mindre för varje relation hon har haft. Relationerna som hon har haft så är det 2 av 4 som jag anser varit toxic men dem andra 2 har varit att dem inte kunnat ge henne vad hon ville ha i förhållandet. För mig kändes det som att hon verkligen ville hitta något som hon ville få till ett utbrott, som att göra en höna av en fjäder. Jag tänker att jag är väldigt omtänksam, men mänsklig. Jag kan göra fel, men vanliga människor som inte har den trauman hon har hade inte brytt sig. Men för henne var det dealbreaker, även om att jag faktiskt löste problemen tillslut. Så tyckte hon att tilliten var bruten. För att sanningen var A och O för henne. Och blev de något som jag återberättade från ett minne som inte stämde, då var jag en lögnare. Jag har börjat gå till psykolog för hennes och min egna skull. För att jobba på mina svagheter. För att bli en bättre människa. Så jag är villig att göra allting från min sida för att få detta att funka. Tänker att älskar man någon som är man villig att göra sådana här saker. Men det var så lätt för henne att gå, hon sa att hon måste lyssna och tänka på sig själv. Hon säger att hon jobbar på sig själv att bli bättre, självhjälp med videos. Hon står på kö till en klinik som har en viss KBT-behandling. Men mer än så vet jag inte.

Nu vet jag inte exakt vad det är som har hänt mellan er och det är såklart svårt att veta hur hon tänker då bara hon kan svara på det, men det jag tänker när jag läser det du skriver är att det låter lite som att hon försökte hitta en snabb utväg ur relationen i syfte att skydda sig själv.

Jag kan känna igen det från mina egna relationer nämligen, att man skapar problem som inte finns eller letar efter något som man kan använda sig av som en “ursäkt” för att kunna dra sig ur en relation.

Det jag tänker är också att när man har upplevt trauman och svek i barndomen så har man som du skriver ofta svårt att känna tillit till andra, och därför är det nog tyvärr ofta så att man sätter upp enormt höga krav på såväl sig själv som andra människor.

Om då omgivningen gör minsta lilla fel där det leder till att man känner sig sårad eller sviken så blir det som något slags bevis på att man hade rätt. Det blir lite som en självuppfyllande profetia tänker jag, det man letar efter i andra kommer man att hitta och letar man då efter bevis på att folk bara sviker så kommer man antingen att hitta det eller undermedvetet skapa det själv genom att gång på gång skapa situationer där den andra parten tillslut inte orkar mer och lämnar.

Det här är mina högst amatörmässiga reflektioner, det behöver inte alls vara såhär utan det här är endast tankegångar baserat på hur det har sett ut för mig och i mina relationer.

Du har med största sannolikhet inte gjort något fel utan som du själv skriver låter det som att du triggar igång saker i henne som hon skulle behöva få hjälp med att läka i exempelvis terapi så att hon på sikt kan leva i en trygg och kärleksfull relation. Tyvärr kan det nog vara svårt att komma tillrätta med såna här saker på egen hand så det låter bra att hon står i kö för terapi tycker jag.

Jag förstår att det känns jättejobbigt för dig just nu, men är du säker på att det är helt kört mellan er? Kanske hon behöver lite tid att tänka och fundera på vad hon känner och vill?

Du låter som en sund, klok och omtänksam person och jag hoppas att du inte glömmer bort att vara snäll mot och ta hand om dig själv. Just nu låter det bara som att ni har lite svårt att mötas då ni är på olika platser i er själva och hon har saker som hon behöver jobba med på sitt håll.

 

 

 

 

[Red Fitoju]

Blue Jibaja skrev:

Nu vet jag inte exakt vad det är som har hänt mellan er och det är såklart svårt att veta hur hon tänker då bara hon kan svara på det, men det jag tänker när jag läser det du skriver är att det låter lite som att hon försökte hitta en snabb utväg ur relationen i syfte att skydda sig själv. Jag kan känna igen det från mina egna relationer nämligen, att man skapar problem som inte finns eller letar efter något som man kan använda sig av som en ”ursäkt” för att kunna dra sig ur en relation. Det jag tänker är också att när man har upplevt trauman och svek i barndomen så har man som du skriver ofta svårt att känna tillit till andra, och därför är det nog tyvärr ofta så att man sätter upp enormt höga krav på såväl sig själv som andra människor. Om då omgivningen gör minsta lilla fel där det leder till att man känner sig sårad eller sviken så blir det som något slags bevis på att man hade rätt. Det blir lite som en självuppfyllande profetia tänker jag, det man letar efter i andra kommer man att hitta och letar man då efter bevis på att folk bara sviker så kommer man antingen att hitta det eller undermedvetet skapa det själv genom att gång på gång skapa situationer där den andra parten tillslut inte orkar mer och lämnar. Det här är mina högst amatörmässiga reflektioner, det behöver inte alls vara såhär utan det här är endast tankegångar baserat på hur det har sett ut för mig och i mina relationer. Du har med största sannolikhet inte gjort något fel utan som du själv skriver låter det som att du triggar igång saker i henne som hon skulle behöva få hjälp med att läka i exempelvis terapi så att hon på sikt kan leva i en trygg och kärleksfull relation. Tyvärr kan det nog vara svårt att komma tillrätta med såna här saker på egen hand så det låter bra att hon står i kö för terapi tycker jag. Jag förstår att det känns jättejobbigt för dig just nu, men är du säker på att det är helt kört mellan er? Kanske hon behöver lite tid att tänka och fundera på vad hon känner och vill? Du låter som en sund, klok och omtänksam person och jag hoppas att du inte glömmer bort att vara snäll mot och ta hand om dig själv. Just nu låter det bara som att ni har lite svårt att mötas då ni är på olika platser i er själva och hon har saker som hon behöver jobba med på sitt håll.

 

 

Återigen tack för ditt svar. Jag uppskattar att du tar tid och hjälper mig med detta. Tack, vem du än är.

När jag fått lite tid att reflektera samt läst det du skrivit så kanske det stämmer, men hon sa att hon älskar mig och inte vill göra detta. Att hon vill vara hos mig men hon måste lyssna på sig själv och försvara sig. Men hon fick det att låta som att hon behövde bli bättre på att sätta dessa gränser mot mig/folk för att hon varit för snäll och låtit det gå hit.

Jag tror det är en ursäkt när du säger så, för att vi hade kommit överens om en lösning dagen innan. Där jag fick full ansvar att lösa problemet. Datum var satt och allting gick enligt plan. Sen dök det upp en sak, inte att lösningen inte skulle gå enligt plan utan en sak om problemet som triggade henne antar jag.
Då förklarade jag att jag fick dubbla budskap av henne. “igår var du okej med att jag skulle sköta det såhär”, men idag vill du att jag ska avsluta direkt.
Svaret jag fick var att hon har haft en dålig magkänsla över den här situationen med lösningen hela tiden samt att hon ville att jag skulle lösa problemet men jag har inte gjort det. Utan att jag alltid pushad till den gränsen där hon får säga till mig på skarpen. Samt att hon har rätt att ändra sig.

Jag vet inte vad hon satt för krav på sig själv. Men kravet på mig var att jag ska sluta ljuga, men hon har sagt att hon jobbar tillräckligt mycket för att jobba på sig själv. Så hon har inte tid/ork att ha en partner där hon måste vara som en “hobbypsykolog” för.

Jag anser mig själv vara normalt fungerade person från början. Klart jag har problem, men hon fick mig att söka hjälp av en psykolog. Där insåg jag att jag hade flera underliggande problem från mitt liv som jag inte ens tänkte eller reflekterat över. Utan kanske sett det som en del av min personlighet.

 

Jag vet att hon upplever svek hela tiden, och toleransnivån är väldigt låg. Förmodligen för att hon byggt så höga murar. Så när hon får höra något som är bullshit så är hon redo att kapa dessa relationer direkt.

Det känns som du är helt hundra på rätt spår enligt det du säger angående den självuppfyllda profetian. Du som kan se det utifrån att ditt mönster har varit så, och är medveten om att du fungerar såhär. Hur gjorde du för att bryta det mönstret? Jag tänker att du vet om att du agerar på detta sättet så borde man kanske också veta i dessa stunder att det inte är rätt? Att gång på gång försöker hitta något eller skapar en situation så att den andra partnern lämnar.

Min högsta önskan är att hon en dag ska må bra, vara lycklig och kunna leva ett normalt liv. Gärna dela detta livet med mig. Jag är villig att vara vid hennes sida hela tiden. Eller så kanske vi inte är rätt för varandra? Kanske inte i detta skeded av livet, jag vet inte.

Alltså hon var bestämd och sa exakt vad som skulle hända, en sak var att vi kunde hålla kontakt med varandra. Men inte träffas mer. Vi kunde vara vänner och jag en del av hennes liv. Men att det skulle vara kravlöst. Om hon inte svarar mig på 2 veckor så ska jag inte vara tjatig och fråga “varför svarar du inte mig”. Hon säger att hon vill lägga lite tid mellan oss, 3-6 månader kanske 12 månader för att se.
Om kärleken/förälskelsen lägger sig eller om det finns något att bygga på. Så jag vet inte vad hon är ute efter heller.

Jag sa bara att jag kommer inte försöka uppvakta henne, eller försöker smöra eller vara som ett jobbigt ex som vill komma tillbaka. Om det är hon är ute efter gällande mig, så kommer  det inte att ske.
Jag sa att i år så vill jag lägga den här tiden på att försöka bli den bästa versionen av mig själv samt att må bra. Så får vi se vad som händer.

Jag försöker förstå mig på hennes diagnos och lära mig så mycket som möjligt om mig själv och mina problem. För att veta hur jag ska hantera en relation med en person som har komplex ptsd.

 

Tack för dina fina ord, det värmer faktiskt. Jag har känt att jag inte gjort några allvarliga fel, men ändå varit rädd att jag har gjort det utan att vara medveten om detta.

Jag vill tacka dig för att du finns. För att du vill ställa upp och bara orkar svara på dessa frågor.
Tack snälla du.
Och jag hoppas att du har kommit vidare endel i din diagnos. Känner du att du kan leva normalare liv med din diagnos nu när du känner till mycket av ditt beteendemönster samt att du fått hjälp?

Återigen, så älskar jag henne och vill bara hjälpa hennes. That´s it.

[Blue Jibaja]

Red Fitoju skrev:

Återigen tack för ditt svar. Jag uppskattar att du tar tid och hjälper mig med detta. Tack, vem du än är. När jag fått lite tid att reflektera samt läst det du skrivit så kanske det stämmer, men hon sa att hon älskar mig och inte vill göra detta. Att hon vill vara hos mig men hon måste lyssna på sig själv och försvara sig. Men hon fick det att låta som att hon behövde bli bättre på att sätta dessa gränser mot mig/folk för att hon varit för snäll och låtit det gå hit. Jag tror det är en ursäkt när du säger så, för att vi hade kommit överens om en lösning dagen innan. Där jag fick full ansvar att lösa problemet. Datum var satt och allting gick enligt plan. Sen dök det upp en sak, inte att lösningen inte skulle gå enligt plan utan en sak om problemet som triggade henne antar jag. Då förklarade jag att jag fick dubbla budskap av henne. ”igår var du okej med att jag skulle sköta det såhär”, men idag vill du att jag ska avsluta direkt. Svaret jag fick var att hon har haft en dålig magkänsla över den här situationen med lösningen hela tiden samt att hon ville att jag skulle lösa problemet men jag har inte gjort det. Utan att jag alltid pushad till den gränsen där hon får säga till mig på skarpen. Samt att hon har rätt att ändra sig. Jag vet inte vad hon satt för krav på sig själv. Men kravet på mig var att jag ska sluta ljuga, men hon har sagt att hon jobbar tillräckligt mycket för att jobba på sig själv. Så hon har inte tid/ork att ha en partner där hon måste vara som en ”hobbypsykolog” för. Jag anser mig själv vara normalt fungerade person från början. Klart jag har problem, men hon fick mig att söka hjälp av en psykolog. Där insåg jag att jag hade flera underliggande problem från mitt liv som jag inte ens tänkte eller reflekterat över. Utan kanske sett det som en del av min personlighet. Jag vet att hon upplever svek hela tiden, och toleransnivån är väldigt låg. Förmodligen för att hon byggt så höga murar. Så när hon får höra något som är bullshit så är hon redo att kapa dessa relationer direkt. Det känns som du är helt hundra på rätt spår enligt det du säger angående den självuppfyllda profetian. Du som kan se det utifrån att ditt mönster har varit så, och är medveten om att du fungerar såhär. Hur gjorde du för att bryta det mönstret? Jag tänker att du vet om att du agerar på detta sättet så borde man kanske också veta i dessa stunder att det inte är rätt? Att gång på gång försöker hitta något eller skapar en situation så att den andra partnern lämnar. Min högsta önskan är att hon en dag ska må bra, vara lycklig och kunna leva ett normalt liv. Gärna dela detta livet med mig. Jag är villig att vara vid hennes sida hela tiden. Eller så kanske vi inte är rätt för varandra? Kanske inte i detta skeded av livet, jag vet inte. Alltså hon var bestämd och sa exakt vad som skulle hända, en sak var att vi kunde hålla kontakt med varandra. Men inte träffas mer. Vi kunde vara vänner och jag en del av hennes liv. Men att det skulle vara kravlöst. Om hon inte svarar mig på 2 veckor så ska jag inte vara tjatig och fråga ”varför svarar du inte mig”. Hon säger att hon vill lägga lite tid mellan oss, 3-6 månader kanske 12 månader för att se. Om kärleken/förälskelsen lägger sig eller om det finns något att bygga på. Så jag vet inte vad hon är ute efter heller. Jag sa bara att jag kommer inte försöka uppvakta henne, eller försöker smöra eller vara som ett jobbigt ex som vill komma tillbaka. Om det är hon är ute efter gällande mig, så kommer det inte att ske. Jag sa att i år så vill jag lägga den här tiden på att försöka bli den bästa versionen av mig själv samt att må bra. Så får vi se vad som händer. Jag försöker förstå mig på hennes diagnos och lära mig så mycket som möjligt om mig själv och mina problem. För att veta hur jag ska hantera en relation med en person som har komplex ptsd. Tack för dina fina ord, det värmer faktiskt. Jag har känt att jag inte gjort några allvarliga fel, men ändå varit rädd att jag har gjort det utan att vara medveten om detta. Jag vill tacka dig för att du finns. För att du vill ställa upp och bara orkar svara på dessa frågor. Tack snälla du. Och jag hoppas att du har kommit vidare endel i din diagnos. Känner du att du kan leva normalare liv med din diagnos nu när du känner till mycket av ditt beteendemönster samt att du fått hjälp? Återigen, så älskar jag henne och vill bara hjälpa hennes. That´s it.

Vad fint att höra! Är bara glad om jag kan vara till någon hjälp även om det “bara” handlar om att “lyssna”.

Uppenbarligen har ni väldigt starka känslor för varandra vilket låter hoppfullt för då kanske ni kan få det att fungera längre fram, men just nu låter det som att ni har lite svårt att mötas då hon har sitt perspektiv och du ditt, inklusive allt ni båda kämpar med på varsitt håll och som kan ligga som ett hinder för att det ska fungera mellan er just nu.

Det kanske är klokt att ni tar lite tid från varandra ett tag så att ni båda får fokusera på er själva i lugn och ro, och komma dit ni behöver vara i er själva för att kunna leva tillsammans.

Jag tänker också att det är lätt att det blir lite infekterat och irriterat när man är mitt uppe i en situation, men med lite distans brukar man kunna se saker ur ett lite mer nyanserat och “vaket” perspektiv, dra lärdom av det som har hänt och få ny kraft till att hantera situationen annorlunda nästa gång utifrån det man har lärt sig.

Min egen erfarenhet är att vi ibland har saker som vi behöver lära oss för att kunna komma vidare och få saker att fungera, och uppenbarligen är det så för er båda just nu. Det kanske kommer att bli ni eller så blir det det inte och då var det kanske heller inte meningen, men det får tiden utvisa tänker jag.

Vad tror du att du kan lära dig av det som har hänt i den här situationen? Du behöver inte skriva det här om du inte vill men det kanske kan vara bra att fundera lite kring det.

Jag tycker även att det låter sunt att du vill jobba på dig själv, det är aldrig fel. Ju mer man lär känna sig själv och förstår hur man fungerar ju större blir möjligheten att kunna styra sig själv i rätt riktning, ta kontrollen över sitt beteende och sina val.

Vad gäller mina relationsmönster så har jag inte riktigt fått möjlighet att bryta det, dvs jag har insikt i hur jag fungerar och varför jag har gjort och gör såhär, men jag lever numera i något slags celibat och vet inte hur jag skulle reagera om någon visade intresse för mig idag.

Eftersom jag fortfarande jagar efter känslomässigt otillgängliga män så har jag nog inte lyckats bryta det tyvärr. Det är så jäkla svårt när man har levt med ett mönster såpass länge tycker jag, men jag tror att det enda som hjälper är att försöka gå emot sin rädsla och våga utsätta sig för risken att bli sårad. Att man har någon slags medvetenhet kring att kärlek gör en sårbar men att ändå försöka ge sig in i det trots den rädsla man känner.

[Red Fitoju]

Blue Jibaja skrev:

Vad fint att höra! Är bara glad om jag kan vara till någon hjälp även om det ”bara” handlar om att ”lyssna”. Uppenbarligen har ni väldigt starka känslor för varandra vilket låter hoppfullt för då kanske ni kan få det att fungera längre fram, men just nu låter det som att ni har lite svårt att mötas då hon har sitt perspektiv och du ditt, inklusive allt ni båda kämpar med på varsitt håll och som kan ligga som ett hinder för att det ska fungera mellan er just nu. Det kanske är klokt att ni tar lite tid från varandra ett tag så att ni båda får fokusera på er själva i lugn och ro, och komma dit ni behöver vara i er själva för att kunna leva tillsammans. Jag tänker också att det är lätt att det blir lite infekterat och irriterat när man är mitt uppe i en situation, men med lite distans brukar man kunna se saker ur ett lite mer nyanserat och ”vaket” perspektiv, dra lärdom av det som har hänt och få ny kraft till att hantera situationen annorlunda nästa gång utifrån det man har lärt sig. Min egen erfarenhet är att vi ibland har saker som vi behöver lära oss för att kunna komma vidare och få saker att fungera, och uppenbarligen är det så för er båda just nu. Det kanske kommer att bli ni eller så blir det det inte och då var det kanske heller inte meningen, men det får tiden utvisa tänker jag. Vad tror du att du kan lära dig av det som har hänt i den här situationen? Du behöver inte skriva det här om du inte vill men det kanske kan vara bra att fundera lite kring det. Jag tycker även att det låter sunt att du vill jobba på dig själv, det är aldrig fel. Ju mer man lär känna sig själv och förstår hur man fungerar ju större blir möjligheten att kunna styra sig själv i rätt riktning, ta kontrollen över sitt beteende och sina val. Vad gäller mina relationsmönster så har jag inte riktigt fått möjlighet att bryta det, dvs jag har insikt i hur jag fungerar och varför jag har gjort och gör såhär, men jag lever numera i något slags celibat och vet inte hur jag skulle reagera om någon visade intresse för mig idag. Eftersom jag fortfarande jagar efter känslomässigt otillgängliga män så har jag nog inte lyckats bryta det tyvärr. Det är så jäkla svårt när man har levt med ett mönster såpass länge tycker jag, men jag tror att det enda som hjälper är att försöka gå emot sin rädsla och våga utsätta sig för risken att bli sårad. Att man har någon slags medvetenhet kring att kärlek gör en sårbar men att ändå försöka ge sig in i det trots den rädsla man känner.

 

 

Ja det känns som att vi har väldigt starka känslor för varandra. Jag tror att det är bra att det blir lite tid ifrån varandra. Jag har dock reflekterad med flera goda vänner om situationen och mer detaljer. Alla säger dock att jag gjorde vara glad att hon gjorde slut, att det inte var en sund relation för mig. Blir lite ledsen, men ens bästa vänner skulle inte ljuga om en sådan sak.

Jag får se detta som en möjlighet att jobba med mig själv och bli bättre, och hon får jobba på sig själv. Blir både bättre så kanske vi kan mötas igen. Blir bara jag bättre så får jag väl försöka se det som något positivt också.

Om jag tänker på lärdomar, kring hur jag agerat så tror jag att. Jag aldrig ska förlora mig själv helt. Med det menar jag att självklart ska jag försöka vara den bästa personen jag kan vara i och utanför relationer. Men jag ska inte anpassa mig och bli en person som behöver gå på tår för att den andra parten ska bli nöjd. Jag vill kunna vara 100% mig själv, skämta, skratta och vara den personen jag är utan att oroa mig att det skall trigga något. Jag menar aldrig att vara otrevlig på något sätt men nu har maktbalansen skiftat i vår relation efter vårt första bråk.

När hon insåg att det sista jag ville i förhållande var att förlora henne, att jag kunde göra allting för henne. Där skiftades maktbalansen från jämvikt i förhållandet. Till att det var hon som styrde och ställde. För att hon visste att jag skulle göra allting för henne.

Jag vet inte om hon gjorde detta med flit eller inte. Men att hon tycker att alla hennes dåvarande relationer var toxic fick det mig att fundera. Man måste vara två för att dansa tango. Kan det inte vara så att hon också har varit ganska toxic tillbaka. Men har svårt att reflektera över sitt eget agerande. Läst om komplex PTSD att man nästa kan skifta i personlighet om man blir arg. Vet inte hur du funkar. Men när hon blir arg blir hon 180 grader en helt annan person. Och då menar jag inte som människor utan diagnosen blir när dessa blir arga. Men jag kände inte igen henne alls. När hon lugnade sig, så var hon jätte gullig och snäll igen, som ett litet barn.

Tråkigt att höra att det är svårt för dig fortfarande. Detta är en privat fråga, är det för att du är mer attraherad av känslomässigt otillgängliga män? Eller varför tror du att du letar efter sådan partners?

[Blue Jibaja]

Red Fitoju skrev:

Ja det känns som att vi har väldigt starka känslor för varandra. Jag tror att det är bra att det blir lite tid ifrån varandra. Jag har dock reflekterad med flera goda vänner om situationen och mer detaljer. Alla säger dock att jag gjorde vara glad att hon gjorde slut, att det inte var en sund relation för mig. Blir lite ledsen, men ens bästa vänner skulle inte ljuga om en sådan sak. Jag får se detta som en möjlighet att jobba med mig själv och bli bättre, och hon får jobba på sig själv. Blir både bättre så kanske vi kan mötas igen. Blir bara jag bättre så får jag väl försöka se det som något positivt också. Om jag tänker på lärdomar, kring hur jag agerat så tror jag att. Jag aldrig ska förlora mig själv helt. Med det menar jag att självklart ska jag försöka vara den bästa personen jag kan vara i och utanför relationer. Men jag ska inte anpassa mig och bli en person som behöver gå på tår för att den andra parten ska bli nöjd. Jag vill kunna vara 100% mig själv, skämta, skratta och vara den personen jag är utan att oroa mig att det skall trigga något. Jag menar aldrig att vara otrevlig på något sätt men nu har maktbalansen skiftat i vår relation efter vårt första bråk. När hon insåg att det sista jag ville i förhållande var att förlora henne, att jag kunde göra allting för henne. Där skiftades maktbalansen från jämvikt i förhållandet. Till att det var hon som styrde och ställde. För att hon visste att jag skulle göra allting för henne. Jag vet inte om hon gjorde detta med flit eller inte. Men att hon tycker att alla hennes dåvarande relationer var toxic fick det mig att fundera. Man måste vara två för att dansa tango. Kan det inte vara så att hon också har varit ganska toxic tillbaka. Men har svårt att reflektera över sitt eget agerande. Läst om komplex PTSD att man nästa kan skifta i personlighet om man blir arg. Vet inte hur du funkar. Men när hon blir arg blir hon 180 grader en helt annan person. Och då menar jag inte som människor utan diagnosen blir när dessa blir arga. Men jag kände inte igen henne alls. När hon lugnade sig, så var hon jätte gullig och snäll igen, som ett litet barn. Tråkigt att höra att det är svårt för dig fortfarande. Detta är en privat fråga, är det för att du är mer attraherad av känslomässigt otillgängliga män? Eller varför tror du att du letar efter sådan partners?

Det ligger säkert en hel del i det som dina vänner säger, de kan ju se situationen mer utifrån och på ett sätt som inte är lika påverkat av känslor. Dessutom vill de med största sannolikhet att du ska må bra.

Ibland är det vi vill ha inte samma sak som det vi behöver, och med det menar jag att du är värd en sund och stabil relation där ni kan kommunicera med varandra och få varandra att må bra, och det finns en möjlighet att du kanske inte kommer kunna få det med just den här personen.

Personligen tror jag att det är ganska svårt att kunna leva i en sund relation när man inte är tillräckligt läkt i sig själv ännu, och det låter lite på det du beskriver som att hon inte riktigt är där i sig själv ännu. Med det inte sagt att hon inte är värd det, det är ni båda, men ni kanske är för långt borta från varandra just nu som sagt för att det ska kunna fungera i längden.

Jag tycker att det låter väldigt sunt det du skriver. Och att du kan sträva efter att hitta en styrka och trygghet i dig själv så att du alltid har kontakt med dig själv och dina behov även när du lever i en relation. Det är väl egentligen grundförutsättningarna för en välmående relation tänker jag.

Jag kan känna igen mig en del i det och har haft ganska stora problem med min ilska genom åren, men jag vet vad det beror på och det har gjort det lättare för mig att förstå vad jag behöver göra för att kunna hantera det. Jag har mina teorier kring varför jag dras till såna män men vill inte gå in på det då det är lite för privat. Oavsett vad så har jag landat i att jag tycker om att leva ensam just nu och att jag vill lägga allt fokus på mig själv och att göra saker som jag mår bra av.